Solen stod högt ovan lövverket, något som enbart syntes på de gröna mönstren som ljuset kastade på marken, och han hade legat vakt i det bo hans nästlat samman med hjälp av sin kraft. Niala låg en bit ifrån honom och Alcyone var inte där. Han hade tillåtit henne varit friare än Niala, då han hade en känsla som sade att hon inte skulle resa allt för långt bort, eller lämna honom i sticket. Hon hade torts allt kommit när han kallade henne, och han hade aldrig behövt använda det band han hade kring hennes kropp, hon hade lystrat till hans ord då han bett henne hela henne, för andra gången. Ögonen var dolda bakom ögonlocken men han sov inte, han hade inte sovit på länge. Det var en känsla som höll honom vaken, en känsla han aldrig skulle erkänna, me han var orolig. Orolig att fågelns liv hade varit försent att rädda, visst hon verkade må bättre nu, om än att hon fortfarande hade några blåmärken under pälsen, men hon hade sovit länge.

Niala var i mörkret, hon brann, eller det kändes som hon brann, hon såg ner på sina tassar och fann att det inte fanns något att se, bara mer mörker, hon ryste, var det här Chaibos? Hon kände någon underlig känsla, det var varmt, kallt, hårt och mjukt på samma gång, den verkade komma från en liten grön fläck bortåt höger, hon började röra sig mot den och fann att den inte verkade krympa alls.

Efter vad som verkade flera timmar så var hon vid det gröna, hon chockerades över hur plötsligt hon hade nått den, hela vägen fram verkade den inte ha vuxit alls förrän hon var framme, det gröna märkte hon nu var det gröna ljuset i Kawazatri och hon såg Joker sitta bredvid henne med stängda ögonlock, hon fnyste.
"Jag har vaknat upp till vackrare syner"
fnissade hon och grimaserade sen av att hon kände sig litet mör

Minuterna passerade och tillslut satte han sig irriterat, och osäkert, upp. Ögonlocken behölls dock stängde då han kände Nialas tyngd mot de grenar och blad hon låg på. Kände hennes små andetag. Det irriterade honom att hon fortfarande sov, att han inte kunde fortsätta med de två slavarna över bergen och sedan ut i Numoori. Han kunde inte bli stor och mäktig ifall han stannade kvar i skuggan av Kawazatri. Nej han måste ut, ta makten, sno den ifrån dem. Nialas fnysning väckte honom ur sina tankar men han öppnade inte ögonen fören hon uttalat orden i en fnissning, men han hann precis se hennes grimas. Det kändes som om en sten föll av hans bröst och han var lättad, trots att hennes ord borde fått honom att irriterat blotta tänderna och visat vart hennes plats var, Borde fått honom att hårdhänt tillrättavisa fågeln, så tittade han bara på henne, naglade fast henne och lät enbart blicken skina ut en liten våg av missnöjde, ilskan dämpad av lättnaden. "passa din tunga" rösten var lågmäld och något hotfull, och allt förstärktes av blicken som fortfarande var naglad vid den mörka tiken. Han reste sig och närmade sig henne. Stegen var korta och noga utvalda, huvudet sänkt, så som han brukade se ut då han tänkte ut ett straff medan han närmade sig. Han hade egentligen många anledningar till att bestraffa den lilla. Men just nu fick det duga med förnedring, han behövde inte ge henne mer skador nu, men vad skulle det vara? Han stannade framför henne och höjde huvudet över henne. "Du handlade utan order" konstaterade han hårt, sade inget annat än de orden.

Niala log mot honom när han bad henne att passa sin tunga
"Annars vad? sliter du ut den? Bu-hu"
Hon lät väldigt cynisk, Joker skulle inte ha helat henne om han inte ville ha henne.
Hon satte sig upp och kollade igenom sin kropp, som var aningen mörbultad fortfarande, Joker stirrade på henne men det brydde hon sig inte om just nu.
Hennes öra ryckte till när han nämnde order.
"Order är för mig inget som måste göras, de är snarare Förslag, och riktlinjer, som jag följer som jag vill"
Hon blev rädd för sitt eget sätt att tala, hon höjde rösten mot Joker och var kaxig, och som om inte det var nog, hon nästintill ignorerade honom.
"Hur länge har jag varit borta?" frågade hon och kollade mot himmelen

Hennes första ord fick ilska att knuffa undan lättnaden. Bara för att han inte redan straffat henne så borde hon inte tro att hon kunde göra som hon ville. Han hade växt, hans intellekt med kroppen. Hans ben var längre, kroppen kraftigare och huvudet bredare. Han planerade sina straff innan han utdelade dem, de gav inte alltid sår eller fysiskt smärta. Fast ändå, trots all tid som gått medan fågeln sovit, eller legat i koma kanske var ett bättre ord, så hade han inte behövt bestraffa något en enda gång. Hans andra slav skötte sig exemplariskt. Men han lyckades behålla lugnet och masken. Hon behövde som sagt inte fler skador nu, hon hade varit borta tillräckligt länge. Men lugnet behölls inte länge, då hennes andra mening lämnade hennes mörka läppar. En sådan mening gick inte ostraffad, det var något hon borde ha kommit ihåg, hur lång tid det än gått.

Men innan straffet hann utdelas så avbröt hon hans tankar med en fråga. Hur lång tid hade gått, så under all den tid hon sovit så hade hon inte uppfattat någon tid? Han granskade henne där hon såg upp mot skyn, skämtade han med henne? Men inget i hennes kroppsspråk tydde på det. "Kolla på mig" det var en order, han skulle få henne att tänka själv. Tänkte inte bara hand ge svaret till henne.

Niala blev irriterad när hon hörde Jokers befallning, han kunde bossa runt henne, men insåg han inte att hon skulle lyda även om han råkade av en händelse visa respekt, hon kunde inte lämna honom nu, ville inte.
Hennes blick föll på den större, vuxnare formen,
"När sjutton blev du så stor?" 
slank det ur henne och hennes blick följde hans former, och stannade till sist i hans olikfärgade ögon
(Kort som fasiken men äsch)

Det verkade som om fågeln var irriterad. Hade hon glömt hur livet var? Hade hon glömt vem det var som bestämde? Om hon skulle gå till den här vargen så förstod han inte varför han slösat bort all tid. Han kundde ha påbörjat sitt imperium för länge sedan. Nej hon skulle inte vara irriterad, hon skulle känna sig ärad att han valt att stanna. Men då hon tittade på honom log han över förvirringen som svepte över hennes ansikte och orden som smet över hennes läppar. Så då bekräftades hans misstakar, hon hade inte upfattat tiden medan hon sov "Du låg i någonslags sömn väldigt länge" Sade han bara simpelt, varken glatt eller sorgset, utan helt konstanterande av fakta. Han granskade hennes ansikte efter raktioner på de lätta orden.

Niala såg upp mot himlen och log, borta ett bra tag? Det var ju underbart, någonting i dvalan hade ändrat henne, hon var mognare och inte lika dumdristig som förr, hon lät blicken falla på Joker igen och i dem fanns en sorts längtan som hon döljde mycket dåligt
"Ta bort halsbandet och du kommer ha dig en trogen tjänare" 
sade hon och bet sig i underläppen.
Hon rörde sig närmre honom och viskade i hans öra.
"Vad du än ber om ska du få... När man är borta lika länge som jag varit lär man sig att... uppskatta saker man har"
Hennes rosa ögon nästan glittrade av självuppskattning och stolthet
"Istället för din slav kan jag vare din stolte tjänare, och istället för under hot så agerar jag under respekt och..." Hon tystnade och såg in i hans ögon med en uppriktighet som hon aldrig visat någon förut
"...kärlek"
Hon såg stenhårt in i hans ögon, hennes förslag gynnade de båda oändligt, han fick en villig medhjälpare som inte skulle dra sig för att lyda, och hon skulle bli av med den tingest som hade förstört hennes liv.

Han tittade bara på henne då hon talade, som om hon skämtade, ta av henne halsbandet. Hon måste ha tappat sinnet totalt när hon varit medvetslös. Men det var något i henes ögon, en ohöljd åtrå. Ett leende lades på hans läppar, inte visste han att han påverkat henne på Det viset. Då hon närmade sig honom rynkade han istället pannan och lyfte överläppen, hon var för nära. Örat vippade till under hennes lätta utandning men han lystrade till orden. De skapade en drift i honom, väckte en djup instinkt, men han motstod den. Han tvingade musklerna att vara stilla, trots att de ville röra på sig. Hon backade undan igen, och han tittade lugnt på henne, mötte hennes blick då hon talade. Han hade redan räknat ut det. Men skulle han verkligen ta bort halsbandet? Ta den risken? Han tittade på det, det var gammalt nu, och han kunde inte ens känna den med sin kraft längre, nej växterna hade redan dött.

Lätt sträcktes hans hals fram och drog bort snaran, som om den inte varit någonting. "Försöker du med något så åker en ny på, eller så dödar jag dig bara" Han ryckte på skuldrorna, kommenterade inget av det hon sagt. Han vände bort blicken och lät den tankfullt fästas på en osynlig punkt i skogen. Vart var Alcyone nu? Kanske skulle han ta bort hennes hennes rankor också? Ja, men det fick bli en annan gång.

Hon tog ett djupt andetag när halsbandet var borta, och det var det bästa andetaget i hennes liv...
När Joker berättade om hennes eventuella öde så log hon
"Oroa dig inte, det skulle aldrig falla mig in" Kvittrade hon och sträckte vingarna litet
Hon undrade vad joker planerade, hon hade fortfarande ingen aning vad han ville uppnå med henne, men det skulle hon väl få se i sinom tid...
"Så, Vad väntas göras härnäst, herre?" Sade hon glatt och med ett brett leende

Han satt i sina funderingar då fågelns röst bröt sig igenom tystnaden. Han vände återblicken mot henne. "Ja din lilla stund av idioti sabbade ju mina vandringsplaner, så just nu är inget planerat" Han vände ointresserat bort blicken igen. Skulle han fortsätta redan idag, eller skulle han låta Niala vänja sig igen. Kanske skulle han börja vandra smått? Ja det var mycket att planera. Han reste sig upp på det lilla nästet av grenar och gick mot kanten. Fortfarande i tankar. Fanns det något mer att göra just nu? Han hade inge planer på direkten. "Jag antar att du är fri att göra som du behagar för tillfället" han ryckte åter på axlarna. Ja han inget annat för henne att göra ändå så.