Become Anything såg sig om, hon sänkte huvudet och tog några steg. En ny doft slog i mot henne, det fanns ett revir i närheten. Men, hon hade inte gått över revir gränsen än. Eller det hoppades hon i varje fall.
Hon lät huvudet stiga upp, till sin vanliga position. Hon såg sig om, bakåt, framåt, höger och sedan vänster. Vart skulle hon ta vägen? Hon såg sedan mot reviret igen, det var väl inte helt fel att närma sig lite? Så vitt hon visste så var inte den flocken allt för fientlig, men hon skulle ändå vara försiktig. Det fanns kanske några rester, för trots allt så hade hon inte fått mat sedan morgonen. Vilket bara var lite rester av ett rådjurs kid, och efter som att hon oftast alltid var hungrig så skulle det passa bra med mat.

Become lät nosen sjunka mot marken, hon började söka efter mat. Hon kunde känna dofter från olika sorters djur, och det starkaste spåret var från en mus. Hon lyfte på huvudet och såg ett hål två meter bort. Hon tog sig snabbt dit och nosade runt hålet, men musen var säkert redan långt nere i sina gångar.
Become satte sig ner och la svansen runt sitt bakben och blundade. Hon lät luften strömma in och ut genom nosen, samtidigt som hennes puls gick ner.

Den stora snövita hanen med de isande blå ögonen rörde sig längst med reivrets gränser. Han var just på väg att vända om och bege sig längre in i reviret då en främmande doft nådde hans känsliga nos och han stannade upp. Den långa vita svansen svepte mjukt bakom honom och han började gå åt de hållet för att se vem denna främling var. Eftersom flocken råkat ut för TBB några gånger och förlorat medlemmar till dessa blodtörstiga bestar hade han blivit mer försiktig då det kom till främlingar.

De vita tassarna rörde sig vant fram över skogens mossklädda mark och han rörde sig väldigt tyst och försiktigt. han kunde snart skymta den mörka vargen mellan träden och han stannade upp. Stod och betraktade denna tyst i väntan på att främlingen skulle upptäcka honom. Han ville se hur denne reagerade, om den visade hotfullhet eller inte.

Become kände en ny doft hon  vände sig snabbt om och la öronen mot huvudet, och såg la hon sig ner och gjorde sig så liten som möjligt.
Hon visste att det kunde vara någon i flocken, och hon ville helst vara på den säkra sidan. "Jag menade inte att komma för nära" sa hon och såg på den andra snö vita vargen. "Jag söker efter mat,  eller vatten" la hon sedan snabbt till.
Hon kände hur rädslan värkte i bröstet, samtidigt som hon såg på hanen, tänk om det var hans som var ledaren för flocken?
"Jag heter Become Anything. Ifall .. Ifall ni undrar" sa hon och svalde.

Become var kanske inte den modigaste vargen alltid, men det hade även hjälpt henne flera gånger. Även som valp.

Become granskade hanen noga, pälsen som var snö vit, ögonen som var isblåa, dom tofs klädda öronen och luggen. Sedan drog hon in hans doft, hon försökte minnas alla vargar som hon stötte på. Sedan såg hon sig om, skog. Träden var vackra, gamla. Och skogen kändes fridfull, lövskogen var den vackraste skogen i numoori, eller i varje fall av dom hon hade sett.

Become såg sedan på hanen, och väntade på vad han skulle göra.

Gavin såg på en gång då tiken upptäckte honom att hon inte var hotfull, hon verkade snarare rädd för honom och han lade huvudet lite på sned då han lyssnade till det hon sade. Han gick lite närmare och satte sig sedan ned. Visade att han inte ville något ont. "Mitt namn är Gavin och jag är ledare över flocken Cierzo som har sitt revir här i närheten, men det vet du redan verkar det som." Hans röst var lugn och han hade en vänlig underton i rösten.

Gav såg sig runt lite i skogen och sedan reste han sig upp. "Om du vill ha vatten vet jag om ett vattendrag som ligger ganska nära. Jag kan visa dig vägen om du vill det och jag fällde ett rådjur tidigare i morse som det fortfarande finns mycket kvar att äta på om du är intresserad." Han lade huvudet på sned och klippte lite med de tofsprydda öronen. Han log vänligt mot henne.

Become Anything såg på hanen, hon lät huvudet falla snett och sedan så kom hon till tals: "Men, ska inte din flock ha maten? Jag menar, jag är en främling" sa hon förvånat och såg sedan ner i marken. "Men, jag kan gärna dricka lite" sa hon och såg glatt på hanen.

Become såg intresserat på en fågel som flög förbi, den hade säkert ungar i närheten, som fanns i något gammalt träd. Fågeln var liten, och försvann bland trädens kronor.
Hon tittade fortfarande efter den fats än den var försvunnen. Sedan vred hon tillbaka huvudet och såg på Gavin, så som hanen hade sagt att han hette. Han som var ledaren över flocken Cierzo. Hon kände sig något tryggare med att han var så pass vänlig. Vilket oftast betydde att även hela flocken var det med. Vargen som var mitt i mot henne verkade även vara runt hennes ålder.
Vilket ifrån hennes synvinkel, var väldigt ungt för en alfa. Men han verkade vara mogen.

Gavin såg på henne och lade huvudet på sned. "Jag kan alltid jaga mer åt flocken och vi är många som hjälps åt att jaga så även om jag egr bort denna måltid så finns det så det räcker i flocken." Han lade huvudet lite på sned. "Även om ni är en främling verkar ni avra en vänlig själ så att visa lite vänlighet gentemot dig känns inte fel. Hade du däremot visat dig hotfull mot mig så hade jag inte erbjudit dig ett mål mat och vatten att dricka. Alla vänliga sälar i Numoori behöver all hjälp de kan få för ondskans mörker sprider sig över landet."

Han nickade åt henne. "Den här vägen mot vattnet i alla fall så om du ändrar dig angående ett mål mat så säg till så visar jag vägen dit." Han log vänligt mot den mörka tiken och vände sedna om för att leda vägen till bäcken.

Become Anything såg på hanen och log lätt, "Men i så fall kan jag smaka lite, antar jag" sa hon och gjorde sig redo för att följa efter Gavin. Hon nickade och svarade sedan: "Det så jag har blivit lärd, och det är så jag trivs med mig själv, antar jag". Hon tog ett steg framåt, det var varmt. Mycket varmt, men det var  trots allt den delen av året. Hon granskade gräset, som började bli väldigt torrt.

Become såg sedan på Gavin igen, "Tack för att jag får mat och vatten" hon puttade lätt till honom med sin blöta, svarta nos och la sedan huvudet lite snett. Hon rördelätt på den högra bak tassen, med den vita mån tatueringen.
Sedan tog hon ännu ett steg framåt oh blev stånde med den vänstra tassen hängande i luften. Hon lyssnade efter bäckens brus, och kunde höra den en lång bit bort, men lät ändå Gavin visa henne vägen.
"Och förresten, du är inte så dum du heller. Jag menar, du verkar också ha en väldigt vänlig själ." sa hon och vred sedan bort blicken.

Han log och nickade. "Mat först eller vatten först?" Han gick lungt vidare inåt skogen. Visste att de skulle pasera reivrets gränder men så länge hon gick med honom var det okej även om hon korsade revirets gräns. Han gav henne tillåtelse att följa med honom.

Han kände hennes blöta kalla nos mot sidan av hans hals och han stannade upp och betraktade henne. Log då hon tackade honom och nickade. "Ingen orsak Become."

Då hon seda sade att han itne var så dum han helelr log han. "Ja jag blev uppfostrad att visa vänlighet och hjälpa de som behöver det. Min far var väldigt noga med att visa vänlighet mot främlingar för man vet aldrig när man kan möta en ny vän. Det är bättre att se främlinagr som potentiella vänner än potentiella fiender."

Become Anything tänkte efter i några sekunder, "Mat, sedan vatten" sa hon glatt och lyssnade på honom medans han pratade. Hon kände hur reviret kom närmre, men hon kände sig lugnare när hon gick med alfan.
Hon tänkte efter lite, och egentligen brukade det ses som en förmån att få gå och prata med självaste alfan. Men det var egentligen en ren slump, att han just var och patrullerade den gränsen, och inte någon annan. Och att just hon kom då, efter att hon hade tänkt efter lite så kom hon fram till ännu en sak: Att livet är en ren slump, egentligen.

Sedan såg hon på Gavin, "Jag föddes inte här i numoori, utan några mil utanför, men lika som här så var det skillnad på gott och ont. Jag uppfostrades till att bli god, som nästan hel min släckt har varit. Förutom dom som levde i mörkret, en bra plats enligt dom men inte oss andra" sa hon och skrattade lite. Hon kände sig ovanligt pratglad, vilket det var ovanligt att hon gjorde.

Han nickade då hon sade mat först så han började gå åt de hållet han kommit ifrån mot de han lämnat efter sig. Det fanns dock mycket kvar att äta på de nyfällda kadavret så det skulle nog mer än väl mätta denna tik.

Han lyssnade intressant då hon berättade och han log vänligt mot henne. "Jag är född och uppvuxen i flocken Cierzo. Min far var ledare innan mig. Jag fick dock ta över flocken då.." Han drog ett djupt andetag. Hade fortfarande svårt att tala om den händelsen. "Då han offrade sitt liv för att rädda mitt." Han såg framåt och skakade lite på huvudet. "Så jag håller sakta på att finna min plats som ledare och jag hoppas jag kan elva upp till min fars önskemål." Han såg på henne igen och log vagt men vänligt. "Han skulle nog vara nöjd med mitt uppträdande nu i dag." Han såg framåt igen och svepte mjukt med den långa fluffiga svansen.

Become såg på Gavin med ett stort leende på läpparna. "Han blir nog stolt så länge du är vänlig och inte sätter flock medlemmarna i onödig fara." sa hon och gjorde än lätt paus.
"Men i vilket fall som helst så har han det bra, och du kommer träffa han en dag." sa hon och puffade lätt på Gavin.
"Han är nog stolt över dig i vilket fall som helst, och ifall han inte älskade dig Gavin. Så varför skulle han ha offrat sitt liv?" hon såg på han.

Become kunde inte släppa att en ledare erbjöd henne mat och vatten. Hon drog in doften av naturen runt dom, skogen kändes magisk. "Gavin, har du några syskon?" frågade hon och sänkte huvudet en aning. Hon kände sig lugn, glad och lite välkommen.

[Ska dom märka rök som stiger mot himlen, från elden?]

(Fast ser de rök kommer han måsta sticka på en gång till flocken)

Han log mot henne. "Tack. Dina ord värmer." Han fortsatte gå igenom den torra skogen. Det hade oroat honom lite att det var så torrt och regnet lyste med sin frånvaro men han visste ändå om några bäckar där vattnet fortfarande flödade. Källvatten som steg upp ur marken i den bäcken dit de var på väg. Vattnet var alltid klart och friskt.

Då hon frågade om han hade syskon så klippte han lite med öronen. "Ja jag har en yngre syster. Hon har valt att vandra runt på egen hand en tid så hon finns inte i flocken men jag vet att hon mår bra och att hon kan komma hem igen om hon vill det." Han såg på henne. "Har du några syskon?"

Become såg på Gavin, "Det är inte mina ord, utan sanningens" sa hon med en lugn stämma. Hon lyssnade helatiden, och kunde höra hur dom kom närmre bäckar. Hon slickade sig runt munnen när hon tänkte på köttet. Hon hade inte ätit sånt kött på länge, utan bara mindre gnagare. Vilket betydde att hon hade varit tvungen att jaga ofta för att hålla sig mätt en längre stund.

"Jag har två stycken, men vi skiljdes åt. Men jag har säkert många fler. Äldre och yngre. Så vitt jag vet så håller min föräldrar ihop än. Dom är ett par för livet." sa hon och gjorde en paus. "Sånt är härligt, dom har säkert valpar nu. Små bröder och systrar" sa hon och log stort.
Hon såg sedan på Gavin, "Och du då? Din mamma?" sa hon och kom sedan på sig själv. "Ursäkta ifall jag ställer många frågor.." sa hon och såg ner i marken.

[Då kan vi säga att dom är på ett område långt ifrån elden? Efter som att den är i södra lövskogen. ^^ ]