(Ch vänstra huvudet, Ani mittersta och La högra huvudet.)

Ani höjd huvudet och njöt av värmen som solen ut strålade. La sniffat i luften medan La tittade runt. Hon la sig ner i sanden. Hon kände lätt den brännande känsla när sanden vid röde hennes mage. Ani la ner sitt huvud på sina framtassar medan Ch och La studerade omgivningen. "Hur länge ska jag var kvar?" Frågade Ch med ett gny. La vände huvudet mot Ch och morrade svagt. "Tills jag tycker att jag är klar, heller hur Ani?" Sa La och tittade ner mot Ani. Ani öppnade ena ögat och tittade lite sur på La. "Varför kan ni inte lämna mig utan för mina gräl?" Frågade Ani och blundade återigen. La och Ch tittade på varandra en sekund innan det börja gräla över små saker.
La tystnade. Ani såg genom Las ögon hur en svart prick hade komet på den klar blå himlen.

Hettan & värmen ifrån den stekta solen stekte på den kolsvarta tikens päls. Vad som hade henne fått att vandra mot öknen var att hon försökte leta efter sina syskon, hon hade hört att ett av hennes syskon fortfarande var levande, förmodligen lika gammal som tiken själv men hon visste bara inte hur han/hon såg ut men skulle förmodligen känna igen denne på doften, hoppades hon.

Snabbt sköt hon sig upp mot himlen för att söka lite vind eftersom det var så fruktansvärt varmt. Detta va nackdelen med att vara kolsvart om pälsen, det blev varmt väldigt snabbt och BloodQueen skulle aldrig klara av denna värme, dessutom var hon aldrig vaken på dagarna, så varför var hon vaken nu när hon kan söka på natten? Det var dessutom mycket lättare o söka på natten då man oftast slapp dessa irriterande gamar som kom då & då för att jävlas med en...

"Vad är det?" Frågade La. Ani Höjd huvudet och tittade åt det håll så den svarta pricken befanns sig. "Vet ej." Svarade Ani på Las fråga. "Ska jag ta reda på det?" Frågade Ch. Hon rest sig upp från sanden. Hon kände en pirrande känsla innan hon börja förvandla sig. Några knakande ljud ut gav sig skelat när det börja forma sig till en korps skelat. Musklerna börja känna så att det bränn. Det tre huvudena smälte ihop. Pälsen börja bli fjädrar.

Hon fällde ut sina vingar och börja flyga i mot pricken. När hon närmade pricken så såg hon att det var en varg med vingar. Hon börja flyga runt honan och kraxade.

Hennes tankar kring hennes bror blev bortblåsta då en irriterande kråka flög runt henne o kraxa. Hennes giftgröna ögon följde blicken på den mycket intressanta kråkan.
"Något särskilt du ville, lilla vännen?", frågade hon med sin mörka o dova stämma och stannade ett tag för att studera kråkan mer.

Aldrig brukade man se en liten kråka flax omkring här? Det fanns nästan bara gamar o stora rovfåglar men...en kråka? Kråkan kanske hade flugit vilse och letade efter sin familj? Sitt hem? Vad det nu än var så sökte kråkan den stora fakargens uppmärksamhet. Men eftersom BloodQueen inte kunde förstå kråk-språket visste hon inte va hon skulle göra för att hjälpa kråkan.

Hennes vingar bar upp henne högt upp i luften medans hon noga studerade kråkan. Kråkan var väldigt liten(?) storleksmässigt jämfört med BloodQueen. Tiken inväntade ett svar ifrån kråkan, även pm hon inte kunde språket kanske de skulle prova på... Scharader?

Hon skakade huvudet på honans fråga. Nej, hon vill henne inget speciellt, hon undrade bara vad pricken var. Hennes blick studera honan. Hon ryckt till. Vad du lilla vän? I sin sanna form så skulle hon var större än honan framför henne. Hennes blodröda blick borrade in honans giftgröna ögon. Ett ilsket kraxande lämnade hennes läppar innan hon fälld ihop vingarna.
Hon slängde bak blicken för att se om honan skulle följa med eller inte. Det skulle bli lättar om det var på marken så att hon kunde förvandlar sig till sig själv. Då skulle det kunna prata ordentligt.

[Ledsen att du fick vänta tills svar men har haft mycket med skolan]

BloodQueen brydde sig inte om kråkan längre. Den var lite irriterande och dess kraxande skrek inuti tikens öron. Vilket var irriterande för tiken.

Då kråkan började ge sig av(?) beslöt BloodQueen att oxå göra det. Hon förstod ändå inte kråk-språket och hade ingen lust att se ut som ett stort miffo om de nu skulle leka scharader..

Hennes vingar bar henne mot ett ställe att landa, helst där det var skugga så varmt som det var. Hon verkade inte se något ställe där de fanns skugga och beslöt sig för att bege sig hemåt igen. Det här klimatet passade inte denna tik..

(sorry men har fått fantasibrist :/)

Hon tittade sur på honan när hon inte följd efter henne. Hon vände sig om elegant i luften och flög mot honan. Ett klagade krax lämnade hennes mörka näbb. Hon flög framför honan och riktade sina svarta klor mot honans ärade ansiktet. Hon stirrade återigen i honans giftgröna ögon.
Till slut tröttnade hon på honan och flög ner på marken. Medan vingarna gav ifrån sig ett visslade ljud. När hon land yrde sanden runt henne. Hon börja förvandla sig till sin original form. Man såg hur korpen växt i storligen, hur vingarna börja bli ben, hur fjärdarna skiftade till kort päls och hur två bulor växt på varsin sida om korpens hals. Förvandlingen tog ungefär tre minuter.
Hon höjde alla sin tre huvud och letade efter honan. Hade hon givet sig av eller hade hona stannade kvar?

[Vi får tyvärr avsluta där då jag har ingen fantasi kvar för detta roll, tyvärr]

Stora och långsamma tag började hennes vingar ta henne till sitt hem, mot Raukakedjan.
Äntligen kunde hon lämna all denna hettan bakom sig. Det skulle däremot ta ett par dagar och flyga hem igen.

Varför flög hon ens hit? Vad var det som lockade henne hit när hon ändå kunde stanna kvar hemma? Onödigt och komma hit överhuvudtaget. Hur som helst, nu skulle hon hem..

[Något inlägg du vill skriva innan vi avslutar?]

Hon såg hur den mörka honan försvann i horisonten. La börja morra medan Ani tittade efter honan med en studerande blick. Ch slängde bak huvudet och börja yla av besvikelse. Ani och La ylade efter Ch en kort stund senare.  
  Hon slutade när solen börja sjunka i skyn. Hon vände sig mot motsatt håll var än den mörka honan hade flugit. Hon börja gå iväg från platsen hon stod på. Det var på tiden att hon skulle hitta något som hon kunde äta.

(Avslutade)