Var någonstans skulle han gå? Han spetsade sina vita öronen. Han hörd inget som intresserade honom. Hans öron lade tillbaka till deras rätta ställe. Om han ändå kunde hitta någon som kunde vissa honom vägen till gudarna. Han börja gå framåt. För eller senare måste han hitta fram.
Han stannade och tittade tveksamt fram. Något var fel. Allt hade bara försvunnet. Hans blick ändrade från tveksam till fundersam. Var hände med marken?! Utan att märka det så hörd han en vargs andetag komma inne för hans hörhåll.

(Xerxes pratar engelska och walesiska. Men pratar även svenska ;))

(Han får prata svenska, för jag är skrattretande dålig på engelska. XD)

Han ryckt till och vände huvudet med slutna ögon mot främlingen. Han kände sig chockade. Det var inte många som hade lyckas överrumplade honom tack vara han extra känslig hörsel. Han skaka på huvudet. Han borde var mera vaksam när han är på en främmande flock river. "Hej, vem är du och till hör du flocken?" Frågade han och vecklade ut sina vingar svagt. Fall den främmande vargen visar sig vara aggressiv. Han kände lukten av torkat blod. Så hanen var skadade. Han försökt bedöma hanens storlek med sitt ekolod. Hanen verkar mindre än honom.

(Kanske ska nämna att Pacem är blind :) .)

(haha okey x3)

"Jag till hör inte den här flocken." Sa han och börja lyssna på främlings hjärtslag. Han gick sakta fram till hanen med höged huvud. Men hans kroppsspråk var inte hotfull. "Jag heter Pacem. Men du har inte sagt vad du heter." Sa han och stannade två meter från hanen. Han vecklade åter igen svagt ut vingarna. Så han kunde bedöma med det ljud som han alltid utstötte men var för låg för det flest andra att höra, så hade inte hanen vingar. Så då hade han ett övergrepp.

Så hanen heter Xerxes. Han tittade upp mot himlen. Ett ljud fick hans uppmärksamhet. Det lät som en tröt fågel. Han ställde upp sina stora öron för att höra bättre. Ja, den var tröt. Han hörd hur fågels hjärta slog ovanligt snabbt. "Kan du ursäkta mig i några sekunder?" Frågade han mot hanen. Han vecklade ut sina vingar tillfullo och la tillbaka öronen till sina öron tillrätta. Han börja regissera hanens hjärtslag. "Vet du hur man hitta till Moriko tempel?" Frågade han innan han flög upp. Han hade huvudet riktade mot hanen och väntade på hanens svar.

(fel karris sorry ;_; )

(Gör ingen :) )

Han gav ifrån sig en bisveken suck. Hanen kände inte till gudinnans namn. Han steg i höjde. Han kände den kalla natt luften smeka hans fjäll. Han nickade mot hanen för att vissa att han hade hör hans sista mening. Sedan vände han huvudet mot fågeln. Han hörd fågelns hjärta klart och tydligt.
Han slog några kraftiga vingslag och steg över fågeln. Han fällde ihop vingarna och dök mot fågeln. Fågel hade märk honom och försökt fly åt höger. Men ljudet av fjädra som smekt varandra svek fågel och Pacem flög mot höger bara en sekund efter fågeln. Han käftar sjunk ner i fågels kropp. Han vände tillbaka mot hanen.
Med en lätt duns landade han framför hanen. Han släppt ner fågelns döda kropp ner på marken."Det ände jag vet är att det är Morikos och att det ska ligga här någonstans." Sa han till hanen. Han la sig ner och börja att äta på fågelns kropp.

Han av bröt sig i sitt ätande för att kunna svara på hanens fråga. "Ja, det är en gud." Sa han och tittade frågande på hanen. Så det var inte bara han som inte kände till dessa gudar. Han åter vände till fågeln.
Han ställde sig upp när han hade ätet klar fågeln. Hans huvud var riktade mot hanen. "Tyvärr så måste jag gå vidare." Sa han och börja gå iväg från hanen. Han måste börja skynda sig. Annars skulle det bli för sent.

(är detta roll avslutat då? ^^)

(Jag antar det, för att inte Xerxas vill följa eller stoppa Pacem av någon anledning.)

Han sträckt ut sina rödvita vingarna och börja gå mot det han antog var en brant men var inte riktigt säker. Han gick tills ljudet börja låta skumt för honom. Han riktade ner sitt huvud ner och smälld med käftarna så att det ekade. Hans vita öron lutade framåt och hörd en lite bäck som brusade. Han skakade på huvudet och gav ifrån sig ett suck. Han var tydliga tröttare än han hade trott. Hur kunde han inte har förstått på en gång. "Hejdå." Sa han lite truppet innan hoppade ner för branten.
Hans vita fjäll glänst av månens sken där han flög iväg från hanen.

(Avslutat)