Hennes vandring har stoppats av den enorma sprickan i marken, Tehhi's skiftande blick såg över till den andra sidan och suckade då hon förstod att skapa en isbro över den skulle vara rent av dumt, visst, hon har förut kastat bron mellan klippor när hon vandrade i bergen men den här sprickan var enorm. Den snövita varginnan stannade i osäkerhet på vad hon skulle ta sig till, tankarna om att vandra tillbaka till Cierzo slog henne direkt. Hon var trots allt ny i flocken även om ansökan dit gick lättare än hon hade föreställt sig. Hon har inte hunnit möta alla ur flocken och därför var det kanske inte så smart att börja vandra sydligare nu. Hon vågade sig lite närmare sprickan i hopp om att kunna kika ner men vindar fick henne att oroligt trycka sig mot marken och börja krypa bort från den, vandringen genom bergen har inte alls botat hennes höjdskräck, kanske till och med förvärrat den.

[Utspelar sig innan mötet med Volbara och Valoria]

Han flög högt över marken och njöt av den enorma utsikten. För honom kändes det som att han kunde se allt därifrån, och den enorma sprickan i marken såg ut att vara så liten att han skulle kunna gå över den.
Han svepte med blicken längs den långa sprickan och fick syn på en liten, liten vit prick nästan precis vi kanten.
Han koncentrerade sig på det vita, och såg snart att det var en liten varg.
Den fångade genast hans intresse, och han fällde ihop vingarna och dök ner mot främlingen. I sista stund fällde han ut dom igen och landade mjukt några meter ifrån den vita.
- Behöver du hjälp? undrade han med en road glimt i ögat och ett snett leende när han betraktade hennes krypande bort från sprickan.

Tehhi såg hur den bevingade vargen svartgröna vargen landade nån bit ifrån henne och vänligt frågade om hon behövde hjälp.
Tehhi's ständigt skiftade ögon bytte sig färg från grönt till ilsket rött när hon såg studerande på hannens vingar, hennes inre blick ritade genast upp en bild där hon lyfts upp i nackskinnet likt en valp av hannen som sedan med henne flyger över den gigantiska sprickan. Det vände sig i magen och Tehhi svalde en stor klump innan hon med ett pressat leende skakade på huvudet.

"Ehum.. måste nog tacka nej..jag går hellre i omväg.."

Hon sträckte sig upp från marken och gick några steg mot främlingen.

"Men jag tackar för erbjudandet. Tehhi."

hon log lätt, det förut ilsket röda färgen ur hennes ögon har börjat ändra sig mot klargult.

Terock såg intresserat på tikens skiftande ögonfärg.
Intressant... tänkte han, och skrattade sedan åt hennes svar.
"Ehum.. måste nog tacka nej..jag går hellre i omväg.."
Det var det svaret han förväntat sig.
"Men jag tackar för erbjudandet. Tehhi."
-Terock, svarade han leende och betraktade henne roat.
- Är du höjdrädd, Tehhi? undrade han, men med en ton som tydde på att han redan visste svaret.

Tehhi slängde med huvudet så att manen som var längre och något lockat på huvudet la sig till rätta, vinden rufsade om den då och då och skymde hennes skiftande, unika ögon.

Hannens leende och ton visade att han tyckte hennes skräck och försiktighet vid stupet var roande, Tehhi log också, en aning skamset. Hon var verkligen en fegis.

"Tyvärr.. Jag tror inte jag vill stanna här. Vinden här är alldeles för stark och jag gillar inte stå bredvid höga stup. Tror jag får ta en omväg eller något. Vart kommer ni ifrån?"

Hon såg intresserat på hannen.

- Den är inte så farligt stark högre upp, sade han och kastade en menande blick upp mot den blåa himlen.
- Inte från något speciellt ställe, flyger mest runt lite. Men jag tillhör, eller rättare sagt tillhörde flocken Cierzo. sade han lättsamt, men för en sekund såg han sorgset mot lövskogen, innan han vände blicken mot Tehhi, lika road som innan.
- Och du? Var kommer du ifrån?

Tehhi's blick följde hans upp mot himlen innan hon rös något, nej, trots allt så var luft och himmel inte hennes element. Hon trivdes bättre bland havets djup eller i snöiga öknen där det enda livet du ser omkring dig är du själv.

"Jag föddes i Glaciärerna och kom hit över bergen.. Jag söker flock som skulle vilja ta emot mig.."
Hon log försiktigt och hennes ögon som för någon sekund vart klargula har börjat ändra sig färg igen mot olivgrön nyans.

pet

[tvångsavslutar pga oaktivitet]