Gräset övergick i sand, och sanden i vatten. Här var det grunt nog att vada över till nästa ö för att åter passera över torra land. Sand, gräs och annat smått, åter sand, vatten. Han stannade upp o vattenbrynet, beskådade den grumliga ytan och studerade de småkryp som på långa ben tog långa skutt... nej, gled fram över ytan. Huvudet lades lätt på sned. Gick de på vatten? Framkroppen sänktes för att tillåta Phol att betrakta den lilla varelsen. Jo, den gick på vatten. Men hur var det möjligt? Han ville också kunna gå på vatten, men ack, hans tassar sjönk när han stegade vidare. Skräddarna flydde åt alla håll. Det var djupare här, men inte så att han tvingades simma. Hade Lainadan varit med hade idioten knappt blött tassarna. Det var något Phol avundades den stackars vrenen. De långa benen. Men aldrig att han tänkte erkänna det. Nej. Han var tvungen att vara stark för Lainadan. Stackaren.

Solens ljus kastades åt alla håll när vattenytan bröts för Phols steg. Långsamt - för långsamt för att te sig normalt - vandrade han. De klara ögonen fulla av förvånansvärt mycket tankeverksamhet. Klarhet. Han stannade upp, halvvägs upp på nästa ö, blicken fokuserad på främmande skepnader.

De båda vargarnas tassar sjönk mjukt ner i den Solvarma sanden på den lilla ön de tillfälligt stannat på för att vila. Den unga tikvalpen orkade inte flyga lika långt som sin far och tvingades stanna till på varje ö för en kort vila.

Chica
Den svartrosa unga tiken - så lik sin far - nafsade busigt efter en stor trollslända som surrade förbi hennes öra. Sländan surrade vidare, helt ovetandes om att den bara en stund tidigare varit nära att bli mat åt en ung valp.
Valpen vände sin silverfärgade blick frammåt och betraktade intresserat vågorna då dom slog skummande mot stranden.
- Pappa, när ska vi fortsätta? Jag tror att jag orkar nu. Hon såg förväntansfullt på sin svartgröne far och viftade på svansen.

Terock
Den stora, svartgröna fakargen såg leende ner på sin dotter och svarade lugnt.
- Snart, min dotter, ha tålamod. han såg ut över öarna och kisade smått när han såg en silluett av en varg längre bort.
- kom, vi har fått sällskap. han såg ner på sin dotter och började gå i riktning mot den främmande som vandrade på en annan ö en bit bort.

[ganska dåligt och klyddigt, men det får funka ^^]

Två vargar, en betydligt större än den andra. Bevingade? Vargar som flög var något han inte stod ut med. Om de inte kunde lekas med. Just nu var han inte på... lekhumör. Var det avundsjuka han kände för de främmande som närmade sig? Självklart inte. Inte han. Världen var avundsjuk på honom, inte tvärt om. Varför hade han ens tänkt tanken? En kort fnysning lämnade lawarens nos och han vände av åt sidan. Började vandra bort bort från de som kom att möta honom. Han ville inte möta dem. Ett par träd vid vattenranden fick duga som doftmarkörer. Ett enkelt markerande som talade om att han var en stark hane som man inte ville bråka med. Berättade om hans hälsa, om hans ålder. Inga namn, inga ord eller personlighetsdrag. Endast sådan fakta som hade med kroppen att göra, och ett kort "följ mig inte" eller "låt mig vara".

Han travade ner i vattnet, kastade en blick över axeln åt de båda utan namn. Deras utseenden, såvitt han såg på detta avstånd, placerades på minnet.

Terock
Han höjde smått på ögonbrynen, den okända vargen hade sätt dom, men gett sig av.
Ett hånleende lekte på hans läppar. Fegis.
Han fnös till och vände ner huvudet mot Chica,
- vi struntar i det, det är inte värt det. Lägg det på minnet, var aldrig feg eller undergiven mot främmande vargar, om du absolut inte måste. Dom kan tro att du är svag och inte kan försvara dig. Var alltid stolt, mi hija*. Det kan ta dig långt. han kastade en ointresserad blick mot främlingen som var Påväg bort och snärtade till med svansen när han vände sig bort för att fortsätta flygövningarna.

Chica
Hon var Påväg att protestera högljutt då främlingen vände sig bort, men lät bli för att istället lyssna på sin pappas - i hennes öron kloka ord.
Hon nickade kort och vände sig om samtidigt som honom.
- Kommer vi att träffa honom någon gång? hon såg upp på terock med en förväntansfull blick och vände på huvudet för en sista blick åt främlingen.
Hennes pappa ryckte på axlarna och log smått mot henne.
- Jag vet inte, kanske. Men vad säger du om att flygträna lite mer?
Chica lös upp vid hans ord och började att ivrigt flaxa med vingarna.
- Sí, papá! ¡sí! Hon övergick utan att tänka efter till spanska och log strålande.

[ tror att du kan klura ut det, det sista är: ja, pappa! Ja! XD
*min dotter]

[Avslutat C: ]