Där stod björnen, öga mot öga med den svarta tiken. Lika stora med varann i mankhöjden. Björnen tog ett steg närmare BloodQueen, en ilsk blick fick hon ifrån björnen. Dess massiva kropp och stora, tjocka päls fick den se större ut.

Under björnens mage stack det fram ett litet huvud, det var en liten björnunge. Björnungen såg på sin mor och sedan på den försvarslösa BloodQueen. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen, hon fick en total blackout och bara stod & stirra på björnen & ungen.

Då björnen ställde sig på två ben reagerade BloodQueen med ett grovt morr. Hennes svans höjdes och raggen restes snabbt. Björnen ville antagligen bara försvara sin försvarslösa unge, men då var det lika bra att bara traska därifrån utan att visa någon aggression. Men björnen ville antagligen ha en strid. Eftersom detta var inte BloodQueens "revir" behövde hon inte slåss, men denna björnen skulle säkert springa efter henne om hon inte försvarade sig.

Detta var på liv och död...

Han tittade från kullen ner på björnen och den svart tiken. Tiken var illa ut in såg han väldigt snabbt. Han gick ljudlöst närmare dem. Nu såg han även björnungen. Han stannade en bit bort och börja att skapa en dimma. Dimman växte och snart var tiken och björnen båda i dimman. Han gick ljudlöst mot den svarta tiken medan han gömde sig i dimman. Han hörd hur björnen gav i från ett förskäkt ljud. Men det brude han sig inte om han brude sig om tikens andetag. Nu såg han svag konturer av tiken. Han skapade illusion en svart varg i dimman så hon skulls se. " Följ mig" sa han och börja att göra så att den svart vargen som han hade skapat skull gå bort från björnen till ett säkrar ställe.

( Det fick bli Kort den har gången.)

BloodQueen såg på björnen och sedan såg hon dimman, en dimmvarg var inärheten..

Hon suckade djupt och gav ifrån sig et grovt skall mot björnen för att sätta igång den. Björnen vrålade och ur dess stora käft kom det saliv som BloodQueen fick i ögat. Hon såg på björnen och sedan på ungen.

En röst kittlades hennes öron. Av reflex skakade hon på huvudet för rösten kittlades väldigt mycket i hennes öron. Tiken följde efter rösten i den tjocka dimman (?).

"Vem där?", frågade hon mörkt och inväntade svar.

Hon struntade i björnen & ungen, hon hoppades bara på att de INTE skulle följa efter henne nu, då var hon illa ute. Inga steg hördes förutom hennes egna så då verkade det vara som att allt var lugnt, eller?...

[yeeey någon som hoppade in :'3]

"Taher, och du är?" sa han med en kännslolös röst.

Han börja att gå i sidled för att komma längre bort från tiken. Han kände att han borde gå sin iväg nu, men han var intressera av hennes namn och vem hon var. Och kanske hade hon sät hans Familj.

"Har du sät några konstiga vargar på senast tiden... eller möt några som heter Siamon, Sofi, Mark eller Mirata?" Frågade han henne.

Medan han väntade på svar lät han sin svarta illusion varg leda henne bort från björnen. Han hörd hur björnen röt av ilska långt bakom dem..

BloodQueen såg på hanen och skakade på huvudet.

"Nej tyvärr, hurså?, frågade hon med en mörk stämma (hennes vanliga)

Tiken hörde den ilskna björnen bakom dom. Hon vinklade bak öronen mot nacken och morrade grovt. Hon visste att hon hade ingen chans mot björnen alldeles själv, den var alldeles för stark. Men om de två kunde ta ner björnen, hon såg på hanen.

"BloodQueen", sa hon kort och vände huvudet åt björnens håll.

Man kunde höra stora "galopp" språng mot deras håll. BloodQueen reagerade snabbt och raggen restes snabbt.

"Are you ready?"

Hon såg på björnen som tittade fram bakom all dimma, springandes kom den mot dom. Ungen var inte med, utan bara modern. BloodQueen var redo, hon sträckte ut vingarna och flaxade med dom för att hota björnen lite.

Han kände sig sorgsen av BloodQueen svar. Hon hade inte sät hans familj. Han ryckte till när han hur björnens fotsteg kom mot dem.

"Visst, jag kan hålla den och du dödar den. Du har en minut på dig." Sa han med känslolöst röst till henne.

Hans röst må var känslolöst men hela hans kropp gjord sig beräde att slåss med björnen. Han kände hur varanda muskel i hans kropp spänd sig av förväntan. Han gjorde så att dimman delade sig runt björnen så att hon kund se den bättre. Sen åkte hans skugga över marken och till björnens skugga. Björnen stannade mitt i ett språng.

BloodQueen såg upp mot himlen och hon hann inte ens blinka innan han skapade den där dimman igen. Hon satte en tass fram och drog fram sina vingar. Hon sköt upp mot himlen för att lättare kunna se björnen.

Hon såg ner mot björnen och hoppades på att den inte kunde se henne. Hon skulle attackera mot björnens rygg.

BloodQueen gjorde sig beredd och dök ner mot björnen samtidigt som hon snurrade som en tornado mot ryggen på den. Det tog inte lång tid innan hon satte i klorna i björnens rygg. Hon tryckte in klorna allt längre in och kunde höra björnen skrika. Björnens skrik kittlades i BQ`s öron.

Hon blottade tänderna innan hon högg till mot björnens ena skulderblad och lät tänderna glida in i björnen.

Björnen ställde sig på två ben och försökte vifta bort BloodQueen. Den lyckades inte så bra eftersom hon satt som klister i björnens rygg.

[Inte de bästa inlägget....]

( Ursäkta vill inte låta skinke men, Taher skapar inte mera dimma. Dock delade han på dimman så att BloodQueen skulle se bättre och björnen kan inte röra på sig när Taher har fångat honom i sin skugga. Men det var säkert jag som inte förklarat tillräckligt bra. Jaja, vi kör. :))

Han tittade på medan BloodQueen attackerade björnen. Björnen Försökt desperat få bort BloodQueen från hans rygg. Taher var chockade, tydligen hade inte hans skugga någon effekt på björnen. Nu börja han bli nervös. Det har kan omöjlet var en normal björn.
Nu sprang han fram till björnen. Han hoppade undan för björnens tassar som björnen vilt fläktade med. Han landade bakom björnen sen gjord han ett utfalle mot dens struppe. Han borade ner sin tänder i björnen. Han kände den söta blods smaken. Han använde hela sin tunge för att få ner björnen. Dimmorna som han hade gjort börja att försvina nu när han la ner hela sin koncentration på björnen. Han kände hur tröttheten kom smygande på honom, han hade använt för mycket energi. Men han viftade bort den. Istället så börja han rivas med sin klor på björnen.

BloodQueen morrade grovt mot björnen när den häftigt började vifta med armarna. Man visste aldrig vart björnen satte sina massiva, stora tassar/armar för dom hade ingen kontroll alls just nu. Speciellt inte denna björnen som hade två vargar på sig (?).

Tiken såg plötsligt hur Taher hoppade på den jättestora, muskulösa björnen. Hon bet ihop läppen och hoppades på att björnen inte skulle lyckas träffa dom två med en smäll. Utan att dom kunde undvika dess armar.
Men hon hade full koncentration på björnen, på att försöka skada den så mycket som möjligt utan att behöva locka till sig några andra björnar. Speciellt inte björn "pappan". Men förmodligen hade han redan lämnat mamman o ungen. Eftersom dom är precis som vissa patetiska vargar, våldbetäcker tikar, försvarar tikarna tills valparna föds och sedan när valparna är födda lämnar dom tikarna bara alldeles själva.

Tro mig, BloodQueen har varit med i den situationen, och hon vill inte hamna där igen heller. Hon minns en hane som hon hade verkligen känslor för, men han var otrogen och var bara ute efter att få betäcka sedan sket han fullständigt i hur valparna klarade sig.

Hon minns hur hon plötsligt dödade valparna för hon orkade inte med den press & stress som man behövde när man var en mor till ca 5 valpar, det var minnen det, som hon aldrig kommer glömma...

Han såg hur en av björnens tassar flög mot honom. Han hann presses släppa taget om björnens struppe och hoppade undan innan tassen träffade på de ställe som han presses hade varet på. Han kände en bit av lättnade när han såg hur björnen tass missade honom. Man kunde höra ett imponerande ljud när tassen träffade björen själv. Fall det slaget hade träffat honom skulle han vara illa ute. Hans ben var ganska sköra och gick lättar sönder än vanliga vargars ben gjorde.
Han börja att känna panik. Björnen bord vid det här laget vissa täcken på blodbrisst eller åt mistånde någon svaghet. BloodQueen verkar inte märka att den har björnen var annolunda. Den verkar inte bli påvekra av krafter och den var också den mest uthålligaste björnen som han någonsin har träffat på. Dock har han blått bara träffat två innan men ändå, ingen livade varelse både klara av det. Plötsligt kom en tänke och träffade honom från ingenstans. Björnen bliv inte påverkade av krafte som inte skade honom fysiskt, men kanske fall kraften påverkade honom fysiskt så skulle det funka. Men det var riskabelt att använda den kraft som han tänkte använda för att döda björnen. Att använda skuggor som var på marken var enengikrävande och att gör så att skuggor svävade ovanför marken var som att blotta sig själv. Han skulle falla ihop på marken och kunna knappt röra sig. Det skulle ta ungerfär tio minuter innan han skulle bli kapabel till att resa sig. Han kände inte BloodQueen och visste inte om hon skulle flyga på honom och döda honom. Och nu var han också ganska så trött, så nu skulle han säkert svimma eller dö i värsta. Men han hade mer eller mindre lovat BloodQueen att döda björnen med henne, och han håller det han lovat. Han skrattade för sig själv. Så det var så har han skulle dö. Att hålla ett löft till en främling som han nyss hade träffat, som knappt var ett löfte.

"Flytta på dig" ropade han med en hård röst som det flesta av vargar löd.

Han vill inte träffa BloodQueen av misstag.

Hon kände hans smärta inom sig. Tiken vred snabbt huvudet bakåt mot Taher och såg hur hans krafter & energi började ta slut (?). Hon skällde och skrek på han för att försöka väcka honom.

"Taher! Res dig upp innan han kommer mot ditt håll!", skrek hon och försökte kontrollera den stora björnen.

Men hon verkade inte lyckas. Tiken släppte taget om björnen och pressade baktassarna mot björnens rygg för att sedan "skjuta" sig ifrån björnen och vingarna hjälpte till. Hon hörde sedan hur Taher skrek åt henne att hon skulle flytta på sig, vad skulle han göra? Han såg ju rätt så utmattad ut, nej nej... Främling detta ska inte vara slut... Detta får inte vara slutet på hans nya "liv".

BloodQueen flaxade med vingarna och flög mot Taher för att sedan "plocka upp" han så de sedan kunde skjutas iväg mot himlen, bort ifrån björnen. Detta var inte bra för dom båda, även om hon inte kände denna främling så ville hon inte att han skulle dö.

"Taher nej... Du kan inte ta björnen själv.. Lämna den ifred", sa hon mörkt och väntade på att han skulle bita sig tag i hennes ena ben så de sedan kunde flyga upp och försökte skippa björnen.

[Rätt så förvirrande inlägg, men den får duga :)]

En doft. Allt för bekant. Han morrade lågt för sig själv.
Den var blandad med andra saker också.
..Björn? En annan varghane? Han flinade. Låt den där irriterande tanten dö bland de båda! Han ökade farten, ville se vad det var som hände.

Där.

En svart tik, flygande över marken och ropande åt någon annan.
Han kände hur han bara ville slita henne i stycken, låta blodet spruta och..
Det skulle aldrig kunna fungera. Sist han hade mött henne hade det slutat i en totalförlust, med hans ben skadade och en stark men misslyckad attack som aldrig träffade.

Han funderade på om han skulle dra undan främlingen, se hur den äldre reagerade. Han beslöt sig för att inte.

Ett par snabba steg till och han började söka efter hennes ögonkontakt, visa att "Han var här" och ville ha revansch, eller något.

Hon stannade upp i luften ca 30meter ifrån marken. Doften, doften va bekant. Den kittlade hennes nos. Hon såg ner och alldeles nedanför hade hon....den där skitungen.

"Nämen ser man på, jag som trodde att du hade lärt dig en läxa unge man, är du tillbaka? Har du mognat lite och verkligen anset att du inte kan besegra mig?, sa hon med en retsam stämma och log lite retsamt mot hanen.

Hon flög sedan ner för att visa att hon var inte feg, hon visste att han hade letat efter henne. BloodQueen hade ju en sådan underbar doft som ingen hane kunde mostå, den luktade.....blommor... fast ne, hennes doft var mer.... hon luktade inget speciellt faktiskt förutom när hon löper, då luktar hon väldigt gott för att se ut så som hon gör just nu.

Öga mot öga stod hon där med hanen, hon flinade till och högg i luften nära hanen för att skrämmas lite grann och samtidigt retas..

Hon var en riktig retsticka, för jävlig...

BloodQueen hade helt glömt av björnen och björnen stod bakom henne. Hon kunde känna hans flosande, nästan som en rottweiler som flosar i nacken på henne. BloodQueen svalde salivet och precis när hon vände sig om fick hon en rejäl käftsmäll, hon flög rakt mot ett träd. Blodet ur käften kom.
Med ett högt DUNS landade hon på marken med magen mot marken. Hennes vingar låg utsträckta och hon fick en "payback". Fan.....

Han tittade upp på BloodQueen när hon sa att det skulle fly. Han kände en obehaglig känsla. Fall han lyssnade på vad hon sa så skulle han bryta sitt löfte, han hatar att bryta löften. BloodQueen räkte fram sin tass så som hon vill att han skulle gripa tag om den. Han blottade lätt tänderna mot tassen, han litade inte på BloodQueen och så var det att han tvivlade på att BloodQueen skulle orka att bära honom. Han var trots allt större än hon var men han kunde ha fel. Hon kunde har någon sorts superstyrka. Men så var det att han inte litade på henne.

Plötsligt kände han en främande lukt från en hane. Han såg hur BloodQueen verkar glöma allt omkring sig och flyga mot en varg som han inte riktigt kunde se. Han hörd hur hon föraktfult pratade med vargen. Han var så upptagen av att lyssna på samtalet mellan BloodQueen och hanen att han inte märkte att björnen smög bakom BloodQueen.

" Se upp BloodQueen" Ropade han chockade men det var försent, BloodQueen hade inte en chans att fly undan slaget.

Han såg hur BloodQueen flög in i trädet. Han såg panikartat runt omkring sig. Han måst göra något nu, annans är BloodQueen illa ut. Plötsligt såg han en svamp han kände igen. Det var den svampen som Siamon använde en gång mot Sofi när han skulle hämnas på henne för att hon hade taget hans sov plats. Sofi hade blivet som tokigt när han spottade den på henne. Taher visst att svampen stank frunktansvart när man krosade den. Sofia hade luktat flera veckor efter Siamon hade sporttat på henne. Fall Taher skulle lyckas att sportta på björnen med svampen, så skulle den kanske tappa koncentrationen. Så den skulle bli lättar att döda den eller i bästa fall så skulle den fly.

Han börja att springa mot svampen. Han kämpade mot tröttheten och var nära att falla mera än en gång. Men han kom fram till svampen, tog den i munen och börja att tugga på den. Sen sprang han mot björnen. Han såg hur björnen rest sig på två ben och skulle göra ett förödande slag mot BloodQueen. Han lyckades att slå till på den högra baktssen på björnen så den tappade balansen och föll baklängels. Han spottade på björnens nos och björnen röt chockade. Den rest sig och tittade förvirrade runt omkring sig. Björnen bliv totalt överraskade av lukten. Taher bakade baklängels och börja att andas igenom munen för att slippa lukten av svampen.

"Mognat? Pah.. Nej, det kan man inte säga - annars skulle jag väl inte ha sökt upp dig? Och sedan, vingar är faktiskt fusk"
Han hade inte sökt upp henne. Det här var bara en typisk slump - en olycka - som gjorde att han hade mött henne igen, fast, det sa han förstås inte högt.
Det där med vingarna var däremot menat som ett skämt, och han flinade med blicken fäst på henne när hon landade.

Men han la inte märke till björnen förens hon själv gjorde det.
"Se upp BloodQueen". Så det var det tanten hette!
Han tog ett par steg bortom björnens attacker. Det som dem hade påbörjat kunde dem avsluta.
Den andra hanen kastade en svamp på djuret som blev tillsynes förvirrad och överraskad. Han själv kunde vagt känna en stinkande doft, men det var ingenting att reta upp sig på.
Höjden av knäpphet, tänkte han. Att besegra en björn med en svamp!
Han skrattade kallt för sig själv, granskade den skadade tiken med en nöjd nick. "BloodQueen, huh?"

Hon såg svart. En rejäl smäll hade hon fått, men hon blev inte så blodig, hon fick en käftsmäll bara. Hoppas hon inte bara tappade några tänder. Men de trodde man inte att hon hade gjort.

Björnen blev förvirrad och gav ifrån sig ett konstigt ljud samtidigt som den skakade bort den stinkande doften.

Hon låg där, men utsträckta vingar och de vägde inte 1 gram liksom, vingarna var väldigt tunga och just nu hade hon inga krafter att resa sig upp. Hon bet ihop och låg kvar på sin plats.

[kort..]

Hon såg de tre vargarna och björnen. Sen såg hon ungen. Hon undrar om hon ska hjälpa eller inte? Den svarta tiken som låg utknokad. Hanen som nästan inte hade några krafter kvar och den andra hanen som bara såg på. Hon kande sig snäll idag. Hon smög fram. kallade på isen i henne. hon smög närmare och närmare.

Bloodqueen reste sig inte upp. Han funderade på om han skulle agera, vinna hennes förtroende. Efter ett par sekunder insåg han att det var en ganska fånig tanke. Men han gick ändå fram till henne, tog ett stadigt tag i en av hennes vingar (?) och drog upp henne på benen igen (?).
"Ska du bara låta björnen vinna sådär?!" Fräste han.
"Jag trodde att du var bättre än så!"
Han ville se henne vinna över det där djuret, men varför visste han inte.

Det hängde också något bekant över tanten. Inte från den gången de stred, utan från längre tillbaka i tiden.

Han slog undan tanken, stirrade emot björnen och vägrade möta tikens blick.
En annan doft träffade honom. Han såg genast dit, fick se en till hona.
Hon hade lyckats komma nära, men vinden hade vänt och han hade känt hennes lukt. "Och du är?" Frågade han kallt.

Hanen hade upptäkt henne.
-Mitt namn är Sira. Svarade hon. det är inte riktig tid för små prat om du vet vad jag menar. Sa hon och tittade menade på den andra hanen och björnen.

Han sökt med sina mörkgröna ögon. Han måst komma på vad han skulle göra nu. När han sökt med blicken såg han hur den främande hanen gick mot BloodQueen och drog upp henne på benen. Han kände sig litte förvirrade och chockade. Var inte den främande hanen och BloodQueen fiende eller något snarlikt. Han hade kanske missuppfattade någonting. Han vände sin blick mot björnen igen. Björnen var fortfarande överväldade av lukten från svampen. Den viftade med tassan hit och dit. Taher hörd svagt vad den främande hanen sa till BloodQueen. Plötsligt fick han höra någons annans röst, en hona. Han tittade åt de andra och fick se en ny varg som rösten måst har kommit ifrån. Den ny vargen var vit med svarta prikar på. Han snappade upp att hon hete Sira. Sira vill tydligen hjälpa honom med björnen. Han tyckt att det inte skulle var helt fel med hjälp att döda björnen. Han börja att gå litte närmare det andra men stannade två meter ifrån. Han tittade tillbaka på björnen för att se fall den hade lungnade sig. Men det hade den inte än, tur nog. Han skiftade mellan björnen och det andra vargarna. Han kände en krypande känsla i ryggraden. Han visst inte fall han skulle lita litte på dem eller att han skulle betrakta dem som vänliga fiende.

Då hanen (Midnight) tog tag i hennes vinge och försökte få upp henne reste hon sig sakta upp. Hon hörde hans ord och påminde om hennes brors ord "Never give up sister, no mather what". De orden kom in i hennes hjärna gång på gång. Dessa ord pressade upp henne och hon stod på benen igen. Blicken drogs mot björnen och hon morrade högt till.
"Du har rätt, nu tar vi honom", sa hon mörkt och blottade tänderna mot björnen.

Tiken sträckte ut vingarna för att hota björnen lite. Sedan såg hon på de andra och gav de en "är ni redo" blick. Hon gjorde ifrån sig ett mörkt skall och inväntade björnens reaktion.

[Let's get the bear :D]

Då hanen (Midnight) tog tag i hennes vinge och försökte få upp henne reste hon sig sakta upp. Hon hörde hans ord och påminde om hennes brors ord "Never give up sister, no mather what". De orden kom in i hennes hjärna gång på gång. Dessa ord pressade upp henne och hon stod på benen igen. Blicken drogs mot björnen och hon morrade högt till.
"Du har rätt, nu tar vi honom", sa hon mörkt och blottade tänderna mot björnen.

Tiken sträckte ut vingarna för att hota björnen lite. Sedan såg hon på de andra och gav de en "är ni redo" blick. Hon gjorde ifrån sig ett mörkt skall och inväntade björnens reaktion.

[Let's get the bear :D]

Midnight instämde med en kort nick, kände hur han brast ut i ett flin.
Detta var ju bara en björn, eller hur? Inte en hel flock vargar där det inte fanns någon chans att kunna vinna. Då var det bäst att visa sig underlägsen.
Men den här gången var inte någon av dem omöjliga.

Han besvarade hennes blick, gjorde sig beredd för att anfalla.
Elden kom utan att han hade bett om det, brände gräset runt hans tassar.
Han själv var redo. Och han brydde sig inte om ifall den där andra hanen och "Sira" var det.

Hans flin blev större.
"Ja .. nu tar vi honom" Viskade han till sig själv, väntande på BloodQueens eller björnens första drag.

Den svarta tiken sa något mycket klokt. Hon kom ju hit för att hjälpa. Inte bara se på. Hon betraktade björnen. Den var stor men med litte is kunde hon förvandla björnen till en isskulptur. Hon log för sig själv när hon tänkte det. Hon spände musklerna. Hon kände kylan komma till henne. Hon var redo.

Han vände blicken mot björnen och morrade till den. Nu skulle de slås mot björnen. Sen skulle han kunna gå iväg och söka efter sin familj igen. Han längtade efter att bli ensam igen. Att slippa känna känslan att det andra vargarna skulle attackera honom när som helst, att han skulle ha en fri rygg igen.
Han tittade snabbt tillbaka mot det andra för att se om det skulle attackera björnen fortfarande eller om de hade bestämt sig för att attackera honom. Men det verkar som de koncentrerade sig på björnen. Han ruskade på huvudet och tittade på björnen. Han visst att han borde var trött efter att ha använt så mycket magisk kraft som han har gjort, men han kände hur adrenalinet börjar att pumpa i blodet och tanken att han skulle hålla sitt löfte var lockande nästan berusande. Han börja att skapa en litten dimma runt sig. En dimma som skulle gör att björnen skulle ha svårar att se han konturer, som där men skulle gör det svårar för björnen att träffa honom. Men ändå inte så stor så det skulle påverka det andra vargarnas syn. Han ylade ett spökliknade yle av upphetsning. Han stannade och väntade på vad det andra skulle göra nu. Vad hade de för taktik? Eller så skulle det köra på att alla mer eller mindre skulle sikta på strupen. Men Taher brude sig faktis inte vad de gjorde, så läng det dödade björnen så snabbt som möjliet så han kulle ge sig iväg.