Ökensolen strålade ner på omgivningen. Vid vattenhålet på Devils revir kastade den sällsynta grönskan mörka skuggor på sanden. Vattenytan krusade sig lätt när en sval vind hastigt svepte förbi.

Zayev rullade över på andra sidan. Han suckade djupt och blåste iväg lite sand i samma veva. Det hade varit lite tråkigt här när Azazel hade lämnat reviret. Han var glad över att vännen återfått sin förmåga att flyga, men det var ensamt nu när han umgåtts så mycket med fakargen. Han tog sig klumpigt upp på tassarna och skakade av sig den sand som smugit in i hans tjocka päls. Åtminstone så mycket som han kunde få bort. Kanske var det dags att lämna reviret? Börja se Numoori igen? Utan att helt veta vad han hade för mål började han gå mot revirets gräns.

Att faktiskt nå revirets gräns var inte en utav de roligaste saker att göra. Dock gladde han sig åt att sanden under honom blev fastare och fastare ju längre väster ut han kom. En skepnad lekte borta vid horisonten. Zayev kisade med ögonen. Det var omöjligt för honom att säga vem eller vad det kunde vara på det här avståndet. Ju närmare han kom desto mer blev han säker på att det var en varg som stod där. När hon kom än närmare såg han även vem det var. Han drog på smilbanden. Det var länge sen han hade träffat henne. Han använde sina ljudkrafter för att kunna tala med tiken då han egentligen var för långt bort för att kunna tala i normal ton med henne.
"Hälsad Elyn." sade han vänligt.

Elyn hade stått och betraktat landet bortom devils gränser på håll. I horisonten kunde hon urskilja ett mörkare område med mörka moln. Även om hon långt bort kunde ana bergen så kunde hon inte urskilja just vulkanen som påstås bidra till mörkheten i landet. Moln av aska hade dock spridit sig även till öknen och orsakat kallare klimat än vanligt.

Elyn funderade på om hon vågade lämna reviret och utforska länderna bortanför gränserna som de flesta andra verkade ha gjort redan. Hon ville besöka de platser hon bara hört historier om tidigare från medlemmarna som kommit hem från längre resor och strider i öst. Hon längtade efter att få se världen.

En välbekant röst fick henne att rycka till något, för att hon inte hade väntat sig alls. Hon såg sig omrking, men ingen hade stått bredvid henne. Sedan fick hon syn på den stora konturen en bit av en varg. Hon kisade och såg att det var Zayev. Hon blev lättad när hon såg att det var han och inte någon som hon inte gärna träffat alls. De fanns fortfarande de i flocken som hon gärna undvek om hon kunde.

Hon stod stilla kvar och väntade på honom, och spanade ut över de främmande markerna under tiden.

När han var tillräckligt nära hälsade hon, och nickade samtidigt. men kunde ana en svag glädje under hennes annars så stela ansikte som under många år tränats till att inte visa känslor alls, som en sköld mot omvärlden.
"Var hälsad."

"Vart är du på väg?" Frågade hon försiktigt, och hoppades att hon inte störde, men det såg ut som att han varit på väg emot henne samtidigt, men man visste ju aldrig om en varg kanske var iväg på viktiga uppdrag på order från nevada eller Tramptass.

Om det var så att han var på väg på ett uppdrag så hoppades hon nästan i smyg att hon skulle få följa med, eftersom att hon aldrig fått det tidigare, men hon tänkte inte hoppas för mycket.

Hennes långa svans, som hon fått från sina karg-gener, svepte i den torra vinden som svepte förbi dem emellanåt.

Det gladde den blå att se tiken igen.
"Min tanke var att besöka lavaöknen." sade han och såg ut mot det mörka landskapet som låg längre bort.
Han tänkte tillbaka på det första samtalet han hade haft med Elyn. Hon hade aldrig lämnat revirets gräns...
"Vill ni följa med mig?" frågade han sedan och såg på henne.

[FETT LÅNGT SVAAAAAAR!!! 8D]

Elyn blev så förbryllad över att få en sådan fråga att hon bara stod stilla. Efter en stund när hon insåg att den blå björnliknande vargens ord hade blivit hängande i luften så nickade hon till slut.

- "Gärna" Sa hon till slut med försiktig men ärlig röst. Hon ville gärna se mer av vad som fanns utanför revirgränserna. Det hade hon aldrig haft möjlighet till tidigare, och hade inte direkt vågat ta sig utanför själv i rädsla för att få straff senare. Men nu när hon blivit äldre så fanns det bara en nyfikenhet, och hon kunde bara anta att det var okej om hon hängde med Zayev.

Hon började genast gå i den riktning Zayev hade vandrat åt, och försökte låtsas som att det var det naturligaste i världen att hon kunde få följa med, som vilken annan medlem som helst. Hon hade inte vant sig vid att hon kunde räknas som vuxen nu och göra sysslor som alla de andra.

- "Får jag fråga vad det är ni har tänkt göra där borta? Spionera?" Elyn ville inte snoka om det var ett hemligt uppdrag av Nevada, men om hon skulle ha möjligheten att hjälpa till så antog hon att det bara var bra om hon visste vad det handlade om, på ett ungefär åtminstone. Hon var inte direkt rädd för att fråga just Zayev heller, och det värsta som kunde hända var väl att han sa ifrån.

Det var tyst en lång stund mellan dem. Zayev väntade tålmodigt på hennes svar. Det fanns inte någon anledning till brådska. När svaret sedan kom log han mot Elyn och nickade.
"Då går vi." sade han och började med lugna steg röra sig mot lavaöknen.
Han sneglade på den unga tiken bredvid sig. Hon såg inte ut att vara helt bekväm med situationen.
"Får jag fråga vad det är ni har tänkt göra där borta? Spionera?"
Han vände ansiktet mot henne. Spionera?
"Nej, inte alls. Jag behövde bara sträcka på benen." svarade han henne med ett lätt leende.
En tunn slöja av oro passerade hans ansikte.
"Elyn, är det någonting som oroar er?"
Var det någonting ville han veta så han kanske kunde underlätta för henne, alternativt följa henne tillbaka till reviret.

Elyn spände sig när han frågade henne den frågan där hon gick bredvid den. Borde hon oroa sig? Hon skulle inte ha en chans mot den enorma vargen bredvid henne.

Hon slog genast av på känslorna i självförsvar så som hon hade tränats till genom sin uppväxt, allt för att undvika uppmärksamheten från andra i flocken, bli osynlig. men det var svårare att försvinna när man stod ansikte mot ansikte mot någon, men de reflexerna kunde hon inte hindra. Att konfronteras med hennes innre känslor triggade igång den reflexen.

- "Nej inget." Sa hon snabbt och stelt, och kom på sig själv med hur hon hade reagerat, och tvingade sig själv att slappna av något. Det hade nog varit en oskyldig fråga bara.

Hon försökte le, även om det blev ett litet tafatt försök.
- "Jag.. bara undra. Nyfiken"

Hon travade på i rask takt bredvid honom för att hinna med i hans stora steg.

I luften kunde man börja vädra den skarpa stickande doften av svavel och aska, och på håll kunde man se den mörka platsen som tornade upp sig likt skugga, fortfarande mörka moln från vulkanen som inte helt hunnit somna om sen chaos. Det pirrade till lite i Elyn av spänning, en så annorlunda plats, och ändå var de inte där än.

Hon försökte byta ämne.

- "Lavaöknen.. Är det här The Dark Nation håller till?"

Zayev drog bekymrat ihop ögonbrynen. Elyns reaktion oroade honom. Hon blev så stel. Hade han sagt någonting dumt som förolämpade henne? Han visste att en del i Devils kunde vara lättstötta. Han valde att låtsas som att han inte sett hennes reaktion.
"Okej." han log mjukt mot henne.
Att det var någonting såg han tydligt på henne, men ville hon inte berätta skulle han inte tvinga henne. Det får ta den tid det tar.

De lämnade öknen bakom sig och skred närmare lavaöknen. Den skarpa doften av svavel började spöka i nosen på honom. Det ryckte lätt i den. Inte en doft han var van vid. Han såg på Elyn när hon talade till honom.
"Jag.." har var inte säker själv. "..tror det. Jag är inte säker själv." svarade han henne.
Vem som höll till här bekymrade honom inte speciellt mycket, men han undrade vagt vart gränsen till deras revir gick.

Elyn vände blicken sakta mot de öppna markerna framför dem. De avlägsna, men ändå nära svavlet stack i hennes känsliga nos mer och mer för varje steg de tog. resterna av en mörk och farlig tid i Numoori låg fortfarande obehagligt nära på denna plats. En obehags känsla kröp in under hennes skinn och en rysning gick längs ryggraden. Att vargar faktiskt kunde bo här i landskapet framför henne föll för henne otänkbart, och hon vågade inte tänka på vilken typ av vargar som kunde tänkas bo här. Hon sneglade något åt Zayev igen. Nåja. Devils hade sina monster och kreatur de med. Med Zayev så borde hon vara trygg. Sen fylldes hon av ett mod och såg mot horisonten igen med spetsade öron. För Elyn är inte helt talanglös hon heller. En elektrisk spänning gick genom hennes kropp, för hon var ivrig att visa för andra vad hon kunde gå för. Elyn var inte hjälplös. Det var dags för henne att visa det, även om de inte skulle träffa på något spännande på just den här vandringen.

Med blicken fäst och fokuserad på landskapet framför henne sa hon:

"Låt oss skynda då."

Hon ökade takten något.

Zayev höjde på ögonbrynen och följde den lilla tiken med blicken. Hon hade ökat takten och travade med en ny spänst i stegen. Han log mot henne.
"Visst." sade han och längde på stegen för att komma ikapp henne.

[Erm.. ska vi ta och avsluta här eller ska vi rolla deras äventyr i lavaöknen också? c:]

[Det är väl lagom att avsluta tycker jag! Avslutat då.]