(Detta sker innan devils högtid helt enkelt för att jag inte vågar fucka med tidslinjen då jag inte vet hur vitani kommer vara efter striden)


Vitani låg utsträckt i den varma ökensolen. Dagarna kunde bli obönhörligt varma ibland, och detta var en sådan dag. Och efter en lång tur på två dagar för att patrullera gränsen var solen närmast förlamande.

Tur hon iallafall hade en fri dag innan hon var tvungen att slava för flocken igen.

Hon suckade tungt, vände sig över på rygg. Tur at thenens päls var ljus iallafalll; hon kunde knappt tänka sig hur det var för Frost och Shiro.

Hettan fick hennes medvetande att kännas grötigt, tungt. Tankarna var liksom långsamma, svåra att kontrollera.

Med ännu en djup, klagande suck sträckte hon på sig, sträckte tassarna rakt upp mot solen innan hon kvickt vred sig upp i stående ställning och ruskade av sig all sand.

Lite vatten kanske kunde få henne att kvickna till.

Med raska steg travade hon iväg emot vattenhålet.

Elyn hade satt sig vid vattenhållet. Hon hade suttit där en stund, och druckit en del emellanåt. Elyn hade inte direkt några uppgifter i flocken, så den mesta tiden spenderade hon för sig själv allmänt funderande, eller bara uttråkad.

Elyn var egentligen aldrig riktigt avslappnad, utan hennes fokus låg egentligen alltid på ren överlevnad, och att i största möjliga mån undvika de flesta vargarna. Hon hade inget direkt tycke för någon i flocken heller, så hon led egentligen inte av att hon inte umgicks med någon av dem, men samtidigt så kände hon sig väldigt tom inuti.

Hon tittade tyst ner i vattnet. detta om något var ändå någorlunda avslappnade tyckte hon.

Hennes öron klippte till när hon hörde någon närma sig. Hon vred något på huvud och fick syn på Vitani som närmade sig. Med ens så fick hon en lätt besvärad min i ansiktet. Hon kände inte direkt Vitani, men hon kände inget behov av att lära känna henne heller. Hon ogillade att de kändes som att hon försökte göra sig till för de högrankade i flocken. Elyn hade aldrig förstått de där då hon var nöjd med att klara sig själv, även om hon var lågrankad.

Hon vred tillbaka blicken och försökte ignorera att vitani närmade sig. Hon hoppades slippa prata med henne genom att bara fortsätta stirra ner i vattnet.

Vitani travade snabbt fram till den unga honan, mumlade ett snabbt "hey" i förbigående innan hon drack i djupa klunkar ifrån vattenhålet.

Devils hade vuxit till en stor flock, och det var inte längre Vitani kunde nämna alla som nära vänner. Ett exempel på detta var Elyn; en ung hona hon knappt talat med.
Visst, hon hade väl passat honan då denne varit mycket liten, och då hade hon mest bara hållt koll på ungjävlarna.
Annars hade hon väl bara hoppat in någon gång i en utav Kyokos stridslektioner för att agera sparringpartner, men utöver det kunde hon inte säga att hon ängnat den unga honan någon nämbvärd uppmärksamhet.
Bara något förbigående "hej", en kort hälsning, ett bryskt "flytta på dig".

Vitani rynkade fundersamt pannan. Kanske dags att försöka ta kontakt med tösen, hon hade ju trots att vuxit upp från snorunge till tonåring.

Hon lyfte huvudet igen, slickade sig om nosen.

"Varmt, huh?"

"Hej.." Sa Elyn kort som hälsning mest för att hon kände sig tvungen till det. Det är enklare att hälsa än att inte hälsa. Hon var dock inte vidare sugen på småprat, och blev lite fundersam när Vitani fortsatte prata. Vitani hade aldrig direkt brytt sig om henne tidigare, så hon blev nästan fundersam.

Elyn hade sneglat lätt mot Vitani när hon hälsat, men vände sin ointresserade blick mot vattnet igen.
"Mmm.. Det är varmt.. Som vanligt.."
Elyn hoppades lite att Vitani skulle tappa intresset snabbt nog. Hon kände sig inte direkt bekväm i hennes närvaro, och hoppades nästan hon plötsligt skulle bli osynlig istället. Vitani hade aldrig varit en varg hon litat på. Hon och hennes mor och systrar liknade varandra väldigt mycket, och hon tyckte de var lika obehagliga allihopa. Inte för att hon kände någon av dem bättre än någon annan förstås..

Vitani klippte med öronen, och satte sig ner. Nu skulle hon tusan utbyta mer än tre meningar med honan.

"Mhm. Funderar på att höra med Nevada eller Tramptass om jag kunde bli omstationerad till Döda skogen istället. Komma ifrån hettan ett tag."

Hon ruskade kort på sig, log lite snett.

"Ah, vänta här nu, hur gammal var du igen? Typ, sexton va?"

Elyn hade slutat lyssna för att dricka vatten tills hon hörde Vitani nämna hennes namn igen. Hon tittade lätt förvånat, och en aning besvärat på Vitani innan hon återfick sitt neutrala uttryck och fortsatte dricka. Hon svarade mellan sitt drickande.

"Mm.." Hon visste inte riktigt vad hon skulle svara på det förutom att hon blev lite illa till mådds. Hon visste vad det skulle innebära att hon nått den ålder hon hade. Mer ansvar... Det var det sista hon ville. Hon var nöjd med sin neutrala roll. Men hon visste att om hon skulle överleva och få den respekt hon ville ha så skulle hon behöva börja visa vad hon går för.

Elyn ville inte bli en högrankad, hon hade ingen ambition av att synas och höra mest eller få sin talan hörd. Det enda hon ville ha var respekten att få vara den hon är ifred. Men hon visste att hon skulle förtjäna den respekten genom sina handlingar och genom att hävda sig. Hon skulle behöva gå emot sin egen vilja för att uppnå det hon ville. Elyn visste att hon skulle bli en sån som blint och iskallt lydde order. Det var dock långt kvar innan eller om hon visat att hon faktiskt inte bara är en klen varelse i bakgrunden som ingen har något hopp om.

Elyns brist på egenskap att lita på andra lyser igenom ganska mycket. Förutom den bror som dött och vaknat som död så har hon aldrig haft en riktig vän, eller lärt sig var kärlek för andra är. Hon är sig själv och för sig själv, och när man tänker på det så är det nog inte så konstigt att Elyn är den egocentriska varelse hon är som bara fokuserar på sin enga överlevnad. Hennes själ är hård som sten men ändå förstörd och sönderriven på så många nivåer. Elyn ser det dock inte så, hon ser inte sig själv som förstörd.

"..Hurså?" sa hon sedan igen för att inte vara allt för otrevlig. Var man otrevlig kunde det leda till mer otrevligheter som bara gjorde det hela omständigt. Hon slutade dricka, slickade sig om munnen och tittade bara ut på det lilla vattenhålet i väntan på Vitanis svar. En del av henne ville faktiskt veta svaret även om hon inte direkt kanske verkade så engagerad i samtalet så var detta ändå mycket för att vara Elyn.

"Neeaj, tänkte bara. Du är med i rangen nu. Vilket betyder att du får uppdrag, vilket betyder att du skulle kunna bli omstationerad till Döda skogen. Om du ogillar hettan o så."

Vitani klippte med öronen, log lite snett.

"Om du lyckas övertala Generalen att flytta dig, alltså. Heh."

Vitani svepte lite med svansen, såg uppmärksamt på honan.

"Eller jag venne, har du varit i Döda skogen nån gång?"

Hon undvek att se på Vitani. Hon förstod att det var hit hon hade varit på väg i samtale, oc hdet avr det samtalet som Elyn helst hade undvikit. Hon hade inte haft något emot att vara 15 resten av sitt liv om det innebar att hon inte ksullebehöva ha så mycket ansvar. Samtidigt så kände hon mer och mer att hon ändå ville visa sig någorlunda värdig, mest för att slippa bli lägst i rang.

Hon fortsatte se på vattnet när hon talade.
"Mjo jag har varit i döda skogen. Men vet inte om jag skulle föredra å vara där nån längre tid ärligt talat.." Hon försökte i alla fall svara ärligt.

Man kunde nästan se hur det gick en rysning genom henne. Den kalla fuktiga platsen där det kändes som att solen aldrig sken eller som att den stillastående döda luften nästan fastnade och tjocknade i hals och lungor. Nej enda anledningen till att hon ibland varit där är för att få vara för sig själv, och för att slippa sanden emellanåt, men nej. Annars så föredrog hon nog ändå om hon skulle få uppdrag i öknen eller Mardouf.