Delta satt djupt försjunken i tankar i sluttningen vid en bäck. Hon brottades med tanken om det var rätt beslut att lämna familjen och allt det som hon kände till. Hon satt där och var osäker, utan att ens ha hunnit lämna Höstskogen. Hon, Delta, som alltid varit så självsäker på sig själv och vad hon hade för mål i livet. Hon hade varit den enda i syskonskaran som talat klarspråk till föräldrarna, den enda som sagt emot den manipulering som mor och far utsatte dem för. Den enda som sa ifrån att hon absolut inte tänkte tåla det.
Och här satt den annars så självsäkra honan och på allvar funderade på att gå tillbaka hem.
I samma sekund som den tanken slog henne reste hon på sig och började gå. I riktning mot bergen, bort från sin familj och sitt hem. Nej, hon tänkte inte gå tillbaka. Aldrig mer. Det var inte hennes plats.
Hon fortsatte sin färd långsamt längs med den avtagande vattenströmmen. Efter ett litet tag försvann vattnet helt ner i jorden och Delta fortsatte färden utan att ha det svaga porlande ljudet som sällskap.
Att skogen fylldes av dofterna från ett tiotal vargar bekom henne inte för tillfället, bara hon slapp möta dem. Det enda hon hoppades på var att det inte var ett revir och en flock som inte skulle ha några problem att jaga bort henne.

Elyn hade bestämt sig för att göra en kort avstickare från flocken bara för att dricka lite vatten. Eller det var vad hon sa. Egentligen så hade hon tyckte sig känna doften från en närvaro och blivit nyfiken. Men även doften från vatten blev lockande, så hon tänkte nog ändå passa på att släcka sin växande törst om hon nu ändå skulle stöta på något, men det var vargen hon blev nyfiken på. Skulle det vara en känd fiende som förföljde dem? Elyn borde troligen ha sagt till de andra, men hon hade umgåtts med dem så mycket nu att det skulle bli skönt att få slippa dem en stund nu hursom helst. Och skulle det vara en starkare fiende skulle de inte vara långt borta.

Hon började ta sig in i skogen på lätta tassar, men blev snabbt förvånad då det inte dröjde länge innan hon stod ansikte mot ansikte mot en främmande varg. Elyn måste först sett förvånad ut, vilket hon var också. Men snart smalnade hennes blick medan hon betraktade tiken. Hon var ganska mycket större än henne själv, men hon lät inte det skrämma henne. Hon reagerade istället med att ta en hotfull ställning med rest ragg och hon blottade sina tänder. Ett morrande läte kunde höras från hennes strupe, medan hon tydligt visade att hon inte tänkte låta sig schasas iväg så lätt.

"Du går nog åt fel håll." Sa hon sedan i hotfull stämma. "Jag råder dig till att vända."

Innan Delta hann reagera stod hon öga mot öga med en främmande tik. Tikens uttryck var först förvånat, men förändrades snabbt igen. Delta backade instinktivt några steg, höjde sedan på huvudet och såg på främlingen. Tiken hade rest raggen och visade tydligt att hon inte var att leka med. Delta hade inga sådana planer, så tikens hotfulla uppförande var fullkomligt onödigt. Istället för att svara med samma mynt lyfte Delta på huvudet och sträckte lite på sig. Inte hotfullt eller utmanande, endast principfast. Hon var inte ute efter bråk, men hon tänkte inte gå ner på rygg och underkasta sig en främling.
"Vända kommer jag ej att göra, men min färdväg är inte menad att korsa någon annans, om detta ej uppskattas", svarade hon lugnt. Nej, den här vargens respektlösa sätt skulle inte bita på Delta.

Elyns ögon smalnade något, och sedan fnyste hon högljutt.

"Nåväl du gör som du vill antar jag. Är du flocklös och diskret så kan du slippa undan. Men jag har varnat dig. Vår flock, Devils, har vandrat långt och länge och de flesta är trötta, hungriga och med väldigt kort temperament. Rätt skönt att slippa dem en stund för övrigt." Elyn bar fortfarande ett högfärdigt sätt och med en attityd i sin röst, men hon hade varit ärlig i det om att Devils inte var så trevliga att umgås med nu, vilket var förståeligt. Hon granskade tiken från topp till tå med blicken, letade efter ledtrådar som kunde avslöja något om dennes bakgrund eller härkomst, eller om hon faktiskt var flocklös eller om det fanns fränder i närheten. Elyn var inte så pigg på strid nu, men om stunden krävde så skulle hon inte heller tveka. Att ta ett liv i sig var inte så svårt, det hade hon redan gjort en gång tidigare. Men det skulle nog locka till sig Tramptass och de andra, och det var en uppmärksamhet hon hellre avstod nu.

Delta nickade.
"Nåväl, jag ska hålla mig undan", svarade hon sedan. Hon hade inte för avsikt att skapa problem, och höll sig gärna ifrån sådana situationer. Med det sagt var hon inte den som sprang iväg med svansen mellan benen, en sådan varg hade hon aldrig varit. Hon hade sin stolthet, och den var mer eller mindre orubblig.
Delta satte sig lugnt ner. Främlingen verkade lugnat ner sig lite nu, i alla fall på utsidan.
"Säg mig, vad för typ av flock må Devils vara, som ni säger att ni vandrar med?" frågade hon sedan, och gjorde inga försök till att dölja nyfikenheten som hade blossat upp i hennes ansikte.

Vilja, som inte riktigt var beredd på att fler frågor, men funderade ändå på svaret. Hon blev förvånande nog inte lika avskräckt av frågor från en främling. För det var skillnad om det var frågor från en flockmedlem. Dom visste redan allt för mycket. Hon behövde hålla en fasad för dem.

Men för en främling kunde hon vara den hon ville vara.

Hon flinade.

"Öknens djävlar kallas de. Som vålnader, som spridit skräck i många generationer av vargar. Onådiga mot de som står i deras väg. Långsinta mot dem som försökt slå ner dem. De glömmer aldrig, och jagar sina fiender tills de inte längre orkar fly."

Hon såg på vargen uppifrån och ner. Dömde henne.

"Du borde kanske vara orolig när du inte hört om Devils tidigare. Det är bra att.. Veta saker. För vad mer är det du inte vet om Numoori, när du inte ens hört talats om oss, Tenkais ättlingar. Det finns mer mörker där ute, varelser i natten, som man inte talar om. Men som finns där. Som ser oss."

Elyn bredde såklart på sin historia. Men det var delvis sanning i det hon sa, för det var hennes egna rädslor hon talade om. Hon hade ju varit själv rädd för sin egna flock hon växt upp i. Blivit rädd snarare. För hon hade ju själv sett, vad de var kapabla till. Och nog hade hon hört om demoner. De fanns där. Hon trodde ibland att Tenkai själv kanske varit en demon. Det hade inte förvånat henne.

Hon vred på huvudet och lyssnade efter flocken. De hade börjat försvinna bortåt. Hon ville inte hamna för långt efter, hon var trött som det var i kroppen. Och hon kände inte för att prata mer. Det var jobbigt för henne.

Hon såg mot främlingen. Granskade henne igen uppifrån och ner, som för att memorera henne.

"Kanske möts vi igen. Jag hoppas inte, för din skull. Kanske är jag i sällskap av några som inte vore lika förstående."

Hon vände sig om, ointresserad av att höra ett svar från tiken och började ge sig av mot de andra igen. Kanske skulle hon lyssna på Elyn? Troligen inte, av hennes uttryck att döma. Elyn klandrar henne inte heller, egentligen. För hur skulle hon kunna veta om hur det är att leva i Devils? Det vore dumt att inte lyssna, idioti, men det var upp till henne. Och Elyn brydde sig egentligen inte heller.

Kanske avundades hon de som inte var en del av den flock hon kallade hem. Om Elyn hade växt upp någon annanstans, hur hade hennes liv sett ut? Det skulle hon aldrig få veta. Och det var ingen idé att fundera på det heller. Men rådet hon skulle ge andra, är att aldrig söka sig till Devils. För du kommer aldrig komma undan.

Delta lyssnade på tiken. Då och då nickade hon, och i vissa lägen rynkade hon en aning på nosen. Ja, kanske borde hon ha hört om Devils. I en perfekt värld hade föräldrarna berättat om allt det som fanns utanför lyan och det lilla område där hon hade fått röra sig. Men så hade det inte varit. Hennes föräldrar hade knappt lärt sina barn någonting om världen utanför, och allt Delta visste om den var kunskap hon samlat in själv.
Hon kallade Devils för Öknen djävlar, och Tenkais ättlingar. Var detta hennes ord, eller var det inlärt? Någonting sade Delta att det var det senare. Men för att vara Djävlar av Öknen så var de långt ifrån Öknen, men Delta bemödade sig inte fråga hur det kom sig. Tiken verkade redan ha gjort sig redo för att avlägsna sig från samtalet, och Delta hade inga planer på att hindra henne.
Hon nickade bara till svar och såg sedan efter tiken när hon försvann iväg. Kanske skulle de mötas igen, kanske inte. Delta visste ärligt talat inte om hon var så sugen på ett till möte med den tiken. Inte för att främlingen var hotfull, men nog hade det legat ett varningens ord i de sista orden hon hade sagt.
Delta fnös kort och fortsatte sin vandring, dock så tänkte hon hålla sig borta från främlingen och dessa så kallade Devils. Mest för att vara på den säkra sidan.

[ Avslutat]