Snön föll från himlen i små, nästan mikroskopiska mängder. Zey-So vandrade över slätten, hon följde spår av vargar som varit här förr i hopp om att stöta på någon hon kunde ha sällskap med. Hon var inte ofta sällskapssjuk och inbland njöt hon av ensamheten men just nu kände hon behov av att ha någon att tala med. Vinden här var så stark att snön inte skulle ha en chans att fästa sig här. Kylan var ganska stark men det var mest vinden som gav obehag. Zey-So rös varje gång en speciellt envis vindpust blåste bort värmen från hennes leopardfläckiga päls. Hon stannade då och då för att korrigera sin väg men rörde sig nästan oavbrutet söderut.

När snön först hade fallit från ovan hade det varit som att stämningen i luften hade lättat. Höstens mörker tyngde inte längre ned världen, vintern hade kommit. Och det var med ett leende mot Bushi som Shiva hade hoppat omkring som en busig yngling, ålat på marken och rullat sig i snön. Kanske han var barnslig, men han gjorde bara vad han kände för att göra. Det hade han alltid gjort.

Under tiden som hade gått sedan de lämnade Kaiwood tyckte han inte att han lärt känna den unga eldhonan särskilt väl, om ens bättre alls. Det verkade som att hon inte ville lära känna honom, vilket fick honom att vägra göra minsta antydan till att vilja lära känna henne.
Men trots det var de inte främlingar, och nog fann han hennes sällskap både rogivande och underhållande.
Det var en komplicerad relation.
Men trots det kunde han inte tänka sig någon annan som skulle passa bättre som resepartner. Bushi var målmedveten och tvekade inte, två egenskaper som gick hem hos Shiva. Dessutom hade hon en humor som passade honom perfekt.

Vid horisonten kunde man nu se bergen som reste sig likt en grå vägg från marken. Det var dit de var på väg, det var dit de skulle. Bakom bergen skulle de finna de djungelliknande skogen där Caligato fanns. Shiva kunde knappt bärga sig, han kände iver även om de fortfarande hade en lång väg kvar.

En blöt tung vit sörja täckte den annars så gröna marken. Visserligen så hade gräset hunnit bli gult då hon och Shiva hade begett sig ut på sitt lilla äventyr men inte gjorde det bättre när snön föll över dom. Aldrig fick det vita lägga sig över henne, i stället smälte det undan direkt och det ångade ständigt om den röda varginnan. Ogillande rynkade hon på nosen och slängde en blick emot den svartvita hannen och tittade bara på honom med en idiotförklarad blick. Huvudet tippades lätt på sne och den gula blicken såg ner i snön framför hennes tassar. Sakta smälte det bort och hon såg emot Shiva lite lätt och sedan ner i snön igen. Tanken fanns verkligen där, men hur hon skulle lyckas med det var en helt annan historia. Den tjocka svansen svepte till och ett brett flin växte fram. Försiktigt började hon putta runt lite grann i det vita och med hjälp av värmen som den unga honan utstrålade så blev den puderlika snön snabbt till en kramlik snö som var lätt att forma och röra fram och tillbaka. Hon försökte tappert göra den rund men det såg mer ut som en knölig klump, ja som en oslipad sten. Inte för att det gjorde henne någonting.
Med ett litet nonchalant flin ställde hon sig med bakdelen emot hannen och bollade lite lätt med sin snöklump innan hon med ett retsamt leende särade på läpparna och ropade efter Shiva med en road stämma.
"Hörru, tänk snabbt!" innan hon ens hade hunnit avsluta meningen så hade hon med en väldig kraft slungat iväg snöklumpen med ena framtassen. Inväntade hannens reaktion för att sedan sätta av som en kattapult.(förmodar att han sätter iväg efter henne xD)

Med en smått förvånad min vände Shiva huvudet bakåt och såg mot hans följeslagare. Och innan han hann reagera träffades han mitt i ansiktet av den snöboll som Bushi slungat mot honom. 
Han ruskade på huvudet, gav ifrån sig ett smått ilsket läte och rusade sedan efter honan som redan börjat springa ifrån honom. Han hade inga problem att komma ikapp henne och med ett smidigt språng kastade han sig över henne, satte tassen på hennes huvud och tryckte ned hennes ansikte i snön.
Ett triumferande skratt lämnade Shivas strupe. 

[Skrev ett till inlägg, bara för att komma in i det hela lite. Hoppas det var ok med lite pp :3 nu är det Zey-So som ska svara!]

Avlägsna röster fick Zey-So att vicka med öronen och höja huvudet i hopp om att se vem det var. Hon började utan tvekan gå mot hållet av röster utan att ens bry sig om att göra sig själv osynlig. Rösten verkade unga och lekfulla, tveksamt att de skulle ge sig på henne. Hon fick syn på två individer, inte mycket yngre än hon själv. En grå och en annan röd med intensivt gula ögon. Den ena, röda, höll på med en snö klump och innan Zey-So förstod vad hon tänkte göra så slungade den röda vargen snöklumpen på den gråa vargen och träffade denna mitt i prick. Rakt i ansiktet. Zey-So drog på munnen och såg sedan hur den gråa jagade ikapp den röda för att slå omkull denne och trycka in ansiktet i en snödriva. Det sista fick den unga karginnan att brista ut i skratt. Hon såg inte ofta folk leka och de två såg väldigt komiska ut. Zey-So tog några steg emot de för att sedan stanna och se på de två med ett lätt leende på läpparna.

[Eftersom att bubbah är så seeeeeeg *peka på Bushi* så svarar jag nu. Sedan får Bushi svara, sedan är det Zey-So. Så har vi en ordning ^^]

Det triumferande lätet som Shiva hade släppt ut ur strupen dog bort när han blev avbruten. Han hade skuttat bort från Bushi, gjort sig beredd på en motattack från den eldiga, unga honan. Men längre än så hade de inte kommit i deras kamp som kunde ses lite som en lek, helt beroende på synvinkeln. För ett ljud kom flödande med den lätta bristen som drog genom det alldeles nyblivna vinderlandskapet.
Ett skratt.
Den mörka blicken drogs bort från Bushi, mot det håll skrattet kom ifrån. Och den fästes på en spräcklig varg som stod en bit ifrån dem och verkade iaktta dem. Shiva var i alla fall säker på att denne såg på dem, nu var frågan vilka avsikter som främlingen hade,
En kort blick kastades bak mot Bushi innan han med bestämda steg började vandra mot den främmande vargen. Hans kropp, till hälften vit och till hälften svart, rörde sig smidigt och efter honom bildades en lång rad med tassavtryck i den nyfallna snön. Svansen vaggade stillsamt bakom honom och det var med ett svagt flin på läpparna som han närmade sig främlingen, fast besluten om att fråga vem denne var och vad denne ville.

Innan hon ens hann tänka efter så var det rödvita ansiktet nermulat i snön och en övermodig Shiva stod roande över henne och fortsatte trycka ner hennes ansikte. Ett ogillande morrande slapp ur den djupa strupen, men inte ett aggressivt morrande utan ett lekfullt ogillande morrande. Då hannen hoppade av henne och innan man ens han blinka så var hon uppe på benen och på väg emot Shiva då hon tvärstanade och lika så hann. Ett skratt nåde dom båda och dom lekfulla ögonen slog över till misstänksamhet och ett sjukt leende sprack upp på dom svarta läpparna. Med starka sten följde hon Shiva fram emot främlingen och mycket riktigt så kunde hon känna av varginnan som befann sig en bit ifrån och rörde sig emot dom båda. Utan att säga nå stannade hon bredvid den svartvita flockbrodern och granskade den främmande varginnan med dom intensiva ögonen och tippade huvudet lite lätt åt sidan och det förvridna leendet övergick till ett lätt roat flin i stället.
"Vem är ni?" orden var lika flammande som hon själv men ändå trevliga på något sätt, inte på ett bra sätt men inte heller på ett dåligt. Mer på ett speciellt sätt som nog en del skulle fundera över vad hon menar.

Zey-So stod stilla medans hennes gula kattögon betraktade de två unga vargar framöfr henne, en eldhona, hon var säker på det och en ung hanne hon inte kunde gissa krafter på. Hannen började med bestämda, säkra steg gå mot Zey-So som valde att stå stilla med neutralt hängande svans och ett vänligt uttryck på ansiktet. Honan följde efter. Båda såg misstänksamma ut men inte skrämda på något sätt, de var ju hur som helst två mot en. Båda granskade henne med en ingående blick, flinandes och honan valde att tala först trots att Zey-So förväntade sig att tala med hannen.

"Ni? Herregud, sånt får mig känna mig så gammal." hon skrattade lätt för att bryta den intensiva atmosfären kring de och log lätt. "Jag heter Zey-So. En vandrare. Vilka är ni två då?" undrade hon och log ett öppet leende. Hon såg från den ena vargen till den andra, deras färgteckning var väldigt kontrastfull och vacker. Honan verkade vara elden själv. Både hennes sätt att tala och bete sig visade hur mycket av eldens element hon bar inom sig.

Ett retsamt flin lade sig på Shivas läppar då han lyssnade till vad den spräckliga hade att säga. Och inte heller var han sen att ge henne svar på tal.
"Är du inte gammal då?"
Han skrattade till, uppenbart road av sina egna ord samtidigt som han kastade en menande blick mot Bushi. Ja, nog var honan framför dem äldre än dem båda. Kanske inte gammal, men äldre. Och det gjorde det möjligt för honom att reta denne. En perfekt kommentar.
Sedan vändes den mörka blicken tillbaka mot främlngen som presenterat sig som Zey-So.
"Namnet var Shiva, son till Ijin, dotterson till Blossom och tillhörande TBB." Han sade vem han var med stolthet, precis som han hade blivit lärd att göra. Han härstammade från den mäktigaste och mest fruktade vargen i hela Numoori och han drog sig inte för att berätta det åt andra. De borde veta, så att de kunde minnas honom och frukta honom också.
Men inget mer sade han, väntade på att Bushi skulle presentera sig. För han antog att hon hade nog med stolthet för att vilja göra det själv.

Hon hörde de bådas kommentar och himlade med ögonen och suckade samtidigt som dom intensiva gula ögonen flammade varnande till. Att reta henne var något man minst av allt ville göra och inte heller uppskattade hon att andra bollade runt hennes sätt att tala på ett ironiskt sätt. Hon må vara dotter av den eldiga tiken av TheBloodBlossom men nog visste dom båda att väl talat kan göra mycket i denna lilla värld.
Kyligt fnös hon till och slängde en blick emot Shiva innan hon lät den flammande och levande blicken falla på den okända varginnan. Hon kallade sig visst Zey-So. Ett inte allt för magnifikt namn tyckte Bushi men orkade inte börja grubbla eller diskutera om det utan lyssnade bara på dom båda. Då båda hade presenterat sig så var det väl bara hon kvar då. Ett brett leende sprack fram och hon tog ett steg närmare den okände med huvudet högt och en hållning som lös om självkänsla och dominans. Tydligt kunde man se att hon var en mycket stolt individ som inte lät sig bli trampad på.
"Zey-So säger ni minsann. Nöjet är på min sida." det ryckte till i dom röda öronen och hon mötte den andres blick med en halvt hypnotiserande blick.
"Namnet är Bushi, dotter av Thzuki och även jag tillhörande av TBB." rösten var lugn men en slut stämma fanns där, lika slug som den oförutsägbara eldens låga. Råkar man ge den lite för mycket syre eller bränsle så kan ett helt eldhav väckas på liv. På detta sätt fungerade denna unga tös. Hennes tös är allt för kort och lågan allt för livlig.
"Säg mig, har ni träffat på många vargar på vägen hit Zey-So?" fortfarande såg hon emot tiken med sin fascinerande och glödande blick. Om man granskade dom riktigt noga så kunde man nästan se hur det ständigt rörde sig inom dom. Likt en låga som sakta dansade fram och tillbaka, som om att dom hade ett eget liv. Nog hade hon fastnat i sin egen blick saliga gånger då hon sett sig själv i vattnets klara spegelyta. Hur det fungerade på andra visste hon inte, brydde sig inte då hon aldrig tänkt på det.

Zey-So flinade lätt åt hannens djärva kommentar och ryckte på axlarna. Hon var kanske ett par år äldre än de så hon kände sig inte gammal. Hannens försök till ret har gett miss. Hon nickade åt hans presentation, väldigt stolt sådan. Hon hade ingen aning om vem Blossom var eller vad TBB stod för men endå försökte hon se förstående ut. Hennes kattlika ögon, gula och intensiva synade hannen och sedan vändes mot eldhonan som hon av någon anledning såg som den dominerande vargen i denna par.

Honan verkade vara irriterad åt och Zey-So skyndade sig med ett le lätt mot henne som att visa att hon inte menade allvar, hennes kommentar var bara ett skämt. Honan tog ett steg närmare och Zey-So stod kvar på samma ställe, hennes långa fluffiga svans hängde först lungt men nu började toppen piska lite åt sida till sida som hon en besvärad katt. Zey-So's ansiktsuttryck var dock som vanligt vänligt och svårläst, om man inte var en telepat så kunde man aldrig gissa sig fram till vad hon egentligen tyckte och tänkte. Hon nickade lätt åt hennes kommentar och presentation och log. Sedan fick hon skaka på huvudet åt hennes fråga. "Nej, inte alls många faktiskt.. Några såg jag på håll men de vågade sig inte närmare. Ni är de första" flinade hon igen och vände sedan blicken mot Shiva. Av någon anledning okänd för de båda vargarna så var hon väldigt intresserad i denna hanne. "Så ni är från samma flock? Vad gör ni härute då? Eller är flock reviret nära?" undrade hon och såg åter mot honan.

Huvudet ruskades lätt innan Shiva stillsamt satte sig ned på den snöbeklädda marken. Lyssnade uppmärksamt på det som Bushi och Zey-So sade. Tråkigt, tråkigt... Så allvarliga konversationer. Han kastade en smått irriterad blick på sin följeslagare. Vem brydde sig om andra vargar på denna slätt? De var ju ändå på denna vandring för att träffa en speciell varg som uppenbarligen fanns i Kwazatri, ingen annan.
"Ja, det verkar ju som att vi är," sade han samtidigt som han åter vände huvudet mot den spräckliga honan. "Men nej, vi är inte på TBB:s revir, vi är faktiskt på vandring. Upptäcksfärd kanske man kan kalla det."
Han flinde svagt åt den främmande vargen, försökte läsa av denne. Men energierna han kunde känna komma från honan avslöjade inte mycket och beblandade sig även bra med alla andra energier som fanns i omgivningen. Så ingenting kunde han läsa av. Hon verkade vara en mycket god skådespelerska.
Huvudet lades aningen på sned för några ögonblick, men rätades sedan upp igen. Var det inte dags för Bushi att säga något tråkigt igen?

Utan att säga någonting så lyssnade hon bara till dom båda och ett brett leende sprack upp inombords. Så denne främmande varginna hade alltså inte träffat på allt för många vargar på sin resa. Tyvärr så låg det någonting i luften runt denne Zey-So som gjorde att Bushi hade svårt för att tro på hennes ord. Men det fanns inget intresse i att börja diskutera om det och oftast blev diskunioner inte speciellt långvariga då hon ilskan och hettat tar över och ord byts ut emot hugg och klor.

Den tjocka svansen svepte till och hon sökte efter tikens blick. Man kunde tydligt se att hon hade någonting i baktanken men ingen kunde säga vad då det enda som talade om det var den livliga och flammande blicken. Hon varken log, rörde en muskel eller visade något tecken på att göra någonting. Det enda som talade för varginnan var den mystiska blicken. Även Shiva som kan läsa av energier skulle få det jobbigt att försöka komma på vad hon tänker på då elden inom henne rör sig i ett oläsbart mönster.

Zey-So såg hela tiden på Shiva, eldhonan Bushi var endå tyst. Karginnan anade att honan misstänkte henne för något men hon oroade sig inte för det. Bushi har aldrig träffat henne förut och hon var inte känd på något sätt som skulle avslöja att hon var en Draugai varg. "Upptäcksfärd?" hon log mot Shiva. "Det låter intressant. Gör det något om jag slår er följe?" hon såg först mot Shiva och sneglade sedan mot Bushi som stod kvar och verkade studera henne med sin eldiga, svårlästa blick. Zey-So kände en enorm lust att bli osynlig, hon gillade inte att få blickar på sig, det låg emot hennes natur. Hon var bra på att gömma sig, spionera och förfölja utan att något lägger märke till det, när hon är sådär utstirrad börjar det gå på nerverna. Hon skrattade till lätt och såg på Shiva. "Hon stirrar på mig som om jag stal hennes första byte." skämtade hon och tog ett steg bort från Bushi för att sedan le mot henne och höja lätt på ögonbrynen. "Har jag gjort något som kränkte dig?" undrade hon försiktigt och såg på Bushi med sin mest ödmjukaste blick.

Alltjämt flinande lyssnade Shiva på den andra honans ord. Det verkade som om denne var intresserad av honom och Bushi, och när hon sedan frågade ifall hon kunde slå följe med den kunde Shiva inte hindra ett kort skratt.
"Visst, inget mig emot. Ifall du vågar." Retsamheten hördes klart och tydligt i hans röst och det var ingen hemlighet att han fann detta möte roande. Dock så fann han nästan allt roande. "Dock så kanske vi ska fråga den eldiga också?"
Han vred blicken mot Bushi, flinade emot henne. En ogillande blicken i hennes ögon gick inte att ta miste på, och han hade lust att fälla en dräpande kommentar om avundsjuka. Men han höll inne med den, visste att det inte var klokt att reta henne allt för mycket. Precis som hennes mor så anade han att den unga honan besatt ett väldigt hett temperament. Han ville inte att det skulle gå ut över honom. Visserligen var han starkare och bättre än henne, men det verkade ändå inte som att det var en särskilt bra tidpunk att ge sig in i en strid med henne just nu.
Det fanns andra saker att fokusera på. Viktigare saker. Som att ta sig till Kwazatri. Och hon var trots allt hans följeslagare, inte hans fiende. Åtminstone för tillfället.

Orden som lämnade den främmande tiken äcklade henne nå så fruktansvärt. Hon var verkligen inte på humör för 'följeslagare' och speciellt inte då det låg någonting hemskt skumt över dom. För det var precis vad hon kände runt om denne varg. Med ett skrämmande lugn blick såg hon emot Shiva och man kunde nästan se vad hon tänkte på i den levande blicken.
"Göra oss sällskap säger du, varför skulle en varg från en annan flock följa med vargar från en annan flock?" hon såg emot Shiva nästan hela meningen men vände slutligen blicken emot varginnan. Nog var Bushi ung men inte dum. Tydligt kunde hon känna doften som låg över vargen. Det fanns alldeles för många dofter där för att komma ifrån en vandrare.
"Men det är Shiva som är ute på äventyr, säger han ja så är det väl så det får bli. Men drar du in oss i minsta trubbel så är det du som ligger illa till!" man kunde nästan höra sarkasmen i rösten och det flammade vilt i ögonen samtidigt som ett tydligt leende sprack upp. Och nog kunde kan se att hon menade allvar. Oärliga individer var det som äcklade henne mest av allt!

[kort men jaah Dx]

(Blir nog tvungen att avsluta här. Iwaku kallar tillbaka Zey så kommer även tidslinjen i ordning.)

Iwakus röst uppfattades direkt av hjärnan och inte av öronen. Samtalet var kort och klart.

-Zey-So, rapportera om läget.
Istället för att tala så skickades ut en mental bild på det hon i denna sekunden ser, dvs i ögonvrån Shiva och framför sig en högst irriterad och otrevlig Bushi.
-Lämna de ifred och kom tillbaka till Draugai.
Följde svaret och den mentala länken mellan de försvann, av någon anledning med ett dovt klapp som fick Zey-So att få lock för öronen. Irriterat ruskade hon på huvudet och gäspade med stängd mun.

Denna samtal var såpass kort att Zey-So's tystnad inte skulle uppfattas som misstänksam. Hon hann till och med lyssna klart på Bushis anklagelser, om än kanske med en mer apatisk ansiktsuttryck.
"Jag kan se att jag inte är riktigt välkommen här. Vet inte vad du menade med flock där. Har ju redan sagt att jag är en vandrare. Du måste ha en skarp nos om du märker av spår från andra vandrare jag mött.."
Zey-So's röst var ärligt nedstämd och något sårad. Hon vände sitt kattlika ansikte mot Shiva och log ursäktande åt honom med ena mungipan.
"Jag tror att jag borde lämna er ifred. Vi kanske ses någon annan gång om vi stöter på varandra."
Hon drog sig graciöst från honom och kastade en blick mot Bushi. "Var försiktiga på eran färd. Må Gudarna se efter er." hon snärtade till med den långa svansen och började röra sig bort från paret i riktning mot Kaiwood. Hon skulle ta en längre omväg för att komma hem till Byomi men hon ville inte stöta på de eller störa deras väg. Nu när hon har mött och talat med de kommer hon alltid kunna finna de vart de än är. Hon ville låta de ha sin integritet.

Den plötsliga helomvändningen från honans sida kom lite oväntat, hon som nyss velat slå följe med dem och nu inte ens ville tala med de nå mera. Visserligen hade kanske Bushis åsikt gått in i den spräckligas huvud, men att det skulle påverka denne så mycket... Det verkade föga troligt. Men inte heller kunde Shiva se någon annan anledning till varför Zey-So ändrade sig så hastigt.
"Det är ditt val, även om man kan undra vad som kan vara viktigare än oss två." Han flinade retsamt mot kargen och svepte till med svansen innan han vände ryggen mot denne och började vandra mot Bushi. Han kastade en snabb blick över axeln och de mörka ögonen fokuserades på honan de nyss hade mött. "Ha det så roligt utan oss."
Sedan vände han åter bort huvudet och fokusen låg åter på resan som han och hans följeslagare hade framför sig. Förhoppningsvis skulle de nu inte bli avbrutna nå mycket mer, utan kunna vandra raka vägen till Kwazatri och finna denne Caligato som Bushi och Thzuki hade talat om. Så att han kunde lära sig mer om sina energikrafter.

"Att du alltid ska få som du vill," sade han med en retsam stämma medan han puffade till Bushi i sidan med nosen på ett nästan vänskapligt sätt då han passerade henne.
Han skuttade till utan någon direkt anledning och såg på henne med en glimt i ögonen. "Försten till trädet där borta?" Sedan satte han av över slätten med blicken fäst på ett ensamt träd en längre sträcka bort.

[Tänkte inte skriva nå mer med Shiva då, så får ni skriva om ni vill så är det avslutat sen ^^]