Att vandra genom ett iskallt öken är inte något man direkt njuter av, marken är lömsk, på vissa ställen är snön tjock och fluffig, den griper tag om benen som om den försöker dra ner dig, hindra dig från att gå vidare. Kyla ner dig och göra dig till sin eviga staty, eviga fånge. Andra ställen är snön hård bara till ytan men tar du ett steg och du sjunker igenom, de vassa kanterna skär inte sämre än kniv. Vinden för med sig små ispartiklar som i varje svep slår mot dina ögon, sliter sönder de tills det enda du kan se är det vita, dödande öken. Så kan man uppleva snööknen när man inte är född här. Tehhi gick med lätta steg som bara en äkta infödd isvarg har. Hon valde att sätta sina tassar så perfekt att hon aldrig sjönk igenom eller fastnade. Promenaden hon tog verkade hon njuta av. Solen stod högt över himlen men de tjocka molnen fick dess ljus att vara mildare. Den vita varginnan såg över området som aldrig verkade skifta. Hennes djupa safirblåa ögonen var vana vid det. Då och då stannade hon upp, vädrade i luften och sedan marken och korrigerade sin gång. Hon ville ta sig söderut och följde de gamla nästan förlorade spår av vandrare som också en gång i tiden gjort sin vandring genom denna land.

Den stora vita hanen visste inte riktigt varför han hade valt att vandra hit till denna kalla karga snöslätt. Hans stora kroppsbyggnad var inte till någon fördel då han vandrade fram över den snöklädda slätten och han var inte så jätte van vid att vandra under sådana förhållanden. Så framåt dagen hade han valt att gräva sig en liten lya för att vila en stund. Komma undan vinden och de ständigt irriterande iskristallerna.

Nu låg han där och vilade upp sig. Tänkte vända om tillbaka till reviret så fort han kände att han var utvilad nog att återvända. Han låg nu mest och funderade på allt som hänt de senaste åren. Vart han var nu och vart flocken var på väg. Hans roll som ledare och så vidare.

En misstänksam snögrop fick tehhi att sänka sin kropp och smyga fram med lätta, springande steg. Hon visste inte om att detta var en vargs lya, hon brukade aldrig gräva ner sig i snön då hon gillade att sova under stjärnornas glans när natten var klar. Gömde hon sig var det bara för snöstormar. Intresserad gick hon fram orädd och nosade, det tog inte lång tid innan hon förstod att något var fel.

Hon såg vargen ganska snart trots djupet av lyan, han var vit och gömde sig väl bakom snön. Tehhi backade kvickt undan och gnydde skrämt. Hennes safirblåa ögon har börjat skifta till saffransgult som för att visa hur generad och skamsen hon kände sig. Hon ville absolut inte störa en varg som vilade.

Han vilade men han sov inte så han hade hört stegen innan vargen hade upptäckt honom för så här en bit ned verkade de lätta stegen höras rätt väl. Han hörde hur vargen gnydde till och backade undan. Av ljudet att bedöma var det en tik men det skulle kunna vara en väldigt ung hane eller en hane med väldigt feminin röst.

De isande blå ögonen öppnades och han vred på huvudet. Såg inte riktigt över kanten så han satte sig upp. Kisade lite i de för honom starka solljuset. Den vita vargen smälte väl in med omgivningen som även han troligen gjort. Huvudet lades lite på sned och de tofs prydda öronen klippte lätt på hans huvud. Han kunde snart fokusera på vargen och han insåg att han haft rätt. Både den tydliga doften nu talade om att det var en tik och den feminina byggnaden. "Var hälsad främling" Sade han med en för ålder mogen röst. Inte för djup men inte för hög heller. En behaglig röst och han hade en lugn stämma. "Du behöver inte oroa dig, jag tänker inte skada dig"

Tehhi såg nu hur varghannen reste sig upp och såg mot henne med sina isande blå ögonen. Trots färgen och ögonen verkade han inte vara en isvarg. Hans tofsprydda öronen och den lite annorlunda formen på huvudet tydde en annan ras men Tehhi kunde inte säga vilken. Hon kände bara till sina isöken och vargar som bodde där.

"Jag ville inte störa, sir. Jag trodde detta var en gömställe för snöhararna. De brukar hålla till här nämligen." sa hon ursäktande och vek den för tillfället saffransgula blicken bort från hans isande blå. Ögonen har som vanligt börjat skifta färg och höll på att ta en färg av amaranth-rosa som otroligt nog gav den redan skygga och försiktiga Tehhi en ännumera oskyldig och borttappad blick.

Han betraktade tiken. Hon verkade vara ungefär i hans ålder. Lade märke till ögonen som skiftade färg men sade inget om det. Han hade visserligen sett vargar med udda ögon eller ögon som bar på mer än en färg men aldrig att ögonen ändrade färg så där. Då hon sedan ursäktade sig med att hon inte menade att störa honom för att sedan kalla honom sir så kunde han inte låta bli att dra lite på ena mungipan.

"Ja någon snöhare är jag inte" Sade han och log lite mot henne. "Sedan är mitt namn Gavin. Du behöver inte kalla mig för sir" Han var inte den som ansåg sig vara bättre än andra eller så. Han hade haft turen att ha ett par flock ledare som föräldrar och att han var deras först födde son som ärvde ledar rollen efter dom. En ung hane som haft tur på den fronten i alla fall. Sedan hade han haft en del otur också.

"Så får man fråga vad ert namn kan vara?" Denna tik hade fångat hans intresse. Det där med ögonen som skiftade färg och hennes sätt. Det avr sällan han stötte på vargar som inte var väldigt rak på sak och framfusiga. Som han kanske verkade vara nu.

Hannen verkade iallafall inte vara arg eller irriterad på henne som sådär trampade in på hans område. Även om han var en vandrare och skulle vidare igen så hade hon ingen rätt att komma in och störa sådär. Hon förstod det. Hans vänliga ord fick henne att försiktigt höja sin blick som nu fullkomligt har blivit amaranthrosa. "Nej, ni är ingen hare.." sa hon med ett försiktigt men varmt leende. Tehhi har alltid varit en varm person även om hon gillade vintern, växte upp i glaciärerna och var en hälften isvarg.

"Okej, Gavin." hon höjde blicken mot himlen "Gavin. Gavin." Hon sa hans namn några gånger som om hon provade dess smak. "Mycket vackert och ovanligt, Gavin." sa hon blygt men med ett leende. "Ni är inte härifrån?". När han frågade efter hennes namn ruskade hon på huvudet och ursäktade sig. Något var verkligen fel på henne idag. Glömde visste hur man hanterade sociala situationer. Hon brukade vara artigare. "Jag heter Tehhi, jag kommer från Glaciärerna" hon såg på honom igen innan hon vek bort blicken. Hannen verkade vara vänlig, han var inte arg och talade trevligt till henne. Hon gillade även hans utseende. Hans ögonfärg påminde starkt om de andra isvargarnas men han hade annorlunda ansiktsdrag som gjorde honom exotisk och spännande. I Tehhis ögon var han väldigt vacker att se på.

Han log nu mot henne och lade huvudet lite på sned. Då hon upprepade hans namn ett par gånger för att sedan ge honom en komplimang för namnet så log han ännu en gång mot henne. "Jag tackar och nej jag är inte härifrån. Jag är född och uppvuxen i lövskogen som ligger en bit söder ut." Han funderade kort på om han skulle berätta om sin rang. Det spelade för honom igen större roll att han var ledare över en flock och henne visste han inte riktigt. "Jag kommer från en flock som heter Cierzo och har sitt revir i de nordligare delarna av lövskogen" Han vände på huvudet och såg söder ut men han hade kommit så pass långt att han inte kunde se trädens toppar. De snöklädda topparna täcktes även de av att lager snö.

Då han åter vände blicken mot tiken såg han att ögonen nu hade fått en klarare ton av färgen de ändrades till. "Tehhi" Sade han som för att lägga namnet på minnet. "Ett ovanligt namn det med och även ert namn är vacker" Han menade detta. "Så säg mig Tehhi av glaciären. Vad har fått er att vandra ut på denna snöslätt?" Han mötte hennes blick med sina isande blå ögon. Den färg hans far haft på ögonen men den vita pälsen kom från hans farfars sida. Den tik som stod framför honom med sin långa man och lugg och för honom slanka kroppsbyggnad var en sällsam syn. Han hade sällan stött på en sådan snövit vacker varelse. Han lade även märke till hennes halsband men sade inget om den, inte ännu i alla fall.

Söder, det var dit Tehhi var påväg. det verkade som om alla vargar gillade att bosätta sig där det var varmare. Iallafall så har hon inte stött på någon flock uppe i Glaciärerna, bara enstaka isvargar bor där och de flesta har tyvärr lämnat det vackra landet. Tehhi var en av de. Det var inte hennes fel att Glaciärernas vargar lämnade området. Hon kunde inte stanna där och bo resten av sitt liv ensam. Hon ville finna en plats där hon kunde få familj och vänner. En flock var nog det bästa att starta med.
Hon följde Gavins isblåa blick och undrade. "Är det långt härifrån?" hon såg mot honom. Blicken har ännu en gång börjat skifta och det verkade som om ögonen skulle få ungefär samma nyans som Gavins. Blåa toner syntes redan bland de rosa.

När han skickade en komplimang för hennes namn log hon lysande och såg blygt mot tassarna innan hon harklade sig försiktigt och svarade. "Jag letar efter en plats det jag kan finna familj och vänner. Glaciärerna har blivit tomma, de se klarar sig där har lämnat platsen och nästan inga andra vill gå dit. Det är för kallt för de som inte tål kyla." sa hon något sorgset. Hon klarade sig där, men många tyckte att det var kallt häruppe i Snöslätterna där Tehhi ansåg att klimatet var milt och behagligt. "Vad fick er att komma upp hit? Har ni tänkt att besöka Glaciärerna? Det är mycket vackert där, speciellt när elden dansar över himlen." försäkrade hon med en mjuk ton. Hon var inte säker på om Gavin skulle upp dit men om han skulle skulle hon gärna slå honom följe

Han betraktade den vita tiken då hon talade om att hon sökte sig söder ut. Att glaciären inte var så livfull men en vacker plats. Att hon sökte en flock där hon kunde finna vänner och en familj. Hans öron klippte och han lade huvudet lite på sned. "Jag kan förstå varför fler väljer att vandra till varmare delar av landet, söker en flock att bli en del av. Jag har haft tur att födas in i en flock där vi alla försöker vara en familj. Även om man har olika ranger och uppgifter i flocken är alla lika viktiga oavsett om det är att passa valparna, jaga åt de mindre eller de som inte kan jaga själv eller är den som leder flocken och skyddar dess gränser. Alla har en roll i flocken och alla räknas." Hans blå blick fick något ömt i sig. Han hade tvekat inför att stanna i flocken, om han verkligen hörde hemma där men efter en tid att fundera och nu då han talade med denna tik så insåg han att han hörde hemma i flocken.

"Jag har haft tur, min mor och far var ledarparet för flocken. Tyvärr är de inte längre i denna värld.. Så jag har fått överta deras plats" Han suckade lite. "Jag vet ännu inte om jag är värdig att ta den plats min far har hanterat så väl. Ta och föra vidare det han lyckats bygga upp." De isande blå ögonen mötte hennes blick som höll på att ändra färg igen. "Jag vet inte riktigt varför jag vandrade hit. Kanske ville jag göra mig mer bekant med de område som ligger granne med vårt eget revir. Jag har inte vandrat hit tidigare och jag tycker det är viktigt att veta vilka ens grannar är" Han log lite mot henne. "Någon gång kanske jag bestämmer mig för att besöka Glaciären men kanske inte då det är fullt lika kallt. Jag är trotts allt van lite varmare klimat" Han klippte lite med öronen och log vänligt mot henne.

Tehhi satte sig försiktigt ner i snön och la den vita svansen om benen som skydd. Hon smälte in i omgivningen mycket väl som om hennes egna päls var gjord av samma material som snön omkring henne, hon lyssnade uppmärktsamt men utan någon press på vad Gavin hade att säga. "Jag beklagar för era föräldrars bortgång." hon sänkte blicken några sekunder innan hon såg upp på honom igen. "Jag är säker på att ni kommer bli en värdig ledare för flocken." försäkrade hon och hennes cyanblåa blick såg på hannen med intresse. Om Flocket låg inte för långt från snöslätten kanske hon skulle försöka sig få en plats där. En så länge lät den väldigt lovande, och så sympatiserade hon Gavin.

"Jag kan förstå det. Det är farligt att besöka Glaciären om man inte vet vart man ska gå eller hur man gömmer sig för snöstormar. Jag skulle inte rekomendera någon utan krafter till kyla att gå dit överhuvudtaget utan följeslagare." sa hon allvarligt. Ibland som ung stötte hon på nerfrusna välbevarade lik av vargar av olika slag som av någon anledning har vandrat in i området.

Gavin såg på henne och log lite då hon beklagade hans förlust. Han log vagt. "Även om de är borta från denna värld finns de ändå kvar hos oss. Deras minnen lever vidare inom mig och inom flocken" de isande blå ögonen mötte hennes egna blå. Hon var vacker med blå ögon.

"Den dagen jag bestämmer mig för att besöka glaciären kanske ni skulle vilja vara min följeslagare och visa mig dess skönhet" Han vinklade fram öronen. Undrade hur hon skulle reagera på det. "Och ursäkta om jag är framfusig eller oförskämd men ni har mycket vackra och mycket unika ögon Tehhi"

En kall vind svepte över snöslätten och fick det att ila över den vita hanens rejäla kroppshydda. Även om hans päls var tjock och isolerande var det lite väl kyligt för honom här. "Om ni skulle kunna tänka er att visa mig Glaciären en dag kan jag visa er runt i lövskogen och de områden i söder som jag känner till. Ni har kanske aldrig sett stranden och havet en ljummen vår morgon?" Han gillade stranden och dess glittrande hav.

Tehhi såg på honom och log. "De lever vidare inom er och i andarnas värld,Om ni väljer att komma till Glaciärerna någon dag kan jag visa er vart de bor." Tehhi var fullt allvarlig i sin tro på andarnas värld. Hennes egna mor var själv där, vem vet, kanske Gavin föräldrar och Tehhis mor möter varandra nån dag.

"Jag kommer gärna bli er följeslagare, tro mig, ni har aldrig förut sett något så vackert som den oändliga brinnande himlen i Glaciärerna. " Hon log soligt och mötte hans isande blåa blick. Hans andra kommentar fick henne dock att vika undan blicken som igen började skifta, mörkna likt en vampyrs när de är hungriga. Minnen från den natten som nästan dödade henne fick hemne att rysa och snegla mot sin skuldra där vampyren har slitit upp såret för att dricka sig mätt. Huden var ren och pälsen har växt ut på nytt. Inte ens ett ärr blev det som minne. "Ögonen.." Hon muttrade och såg upp på Gavin med mörka, nästan svarta ögon. "Får jag undra vilken färg de har nu?" Frågade hon med en darr i rösten. Hon avskydde sin ovanlighet. Hur hon än försökte hela sig själv så var det något fel, hon kunde inte få de att sluta skifta.

Hon såg hur Gavin besvärades av vinden och reste sig upp med ett enda smidigt rörelse. "Jag ber om ursäkt, ni är inte vana vid kylan, om ni inte har andra planer skulle ni kunna slå mig följe till lövskogen?" Hon såg på honom med ett blygt, mjukt leende. Hon kände sig generad över att behöva be om Gavins hjälp, han kanske hade helt andra planer. "Havet har jag sett förut, men det har aldrig varit någon ljummen dag. För att bada var jag tvungen att slå sönder isen först" förklarade hon

Hans tro på andevärlden var inte som hennes men han visste bättre än att säga något om någon annans tro. "det skulle vara trevligt Tehhi om vi ville visa mig deras hemvist någon dag och denna brinnande himmel du talar om." Han log vänligt mot henne.

Han såg på en gång att hon blev besvärad av hans kommentar och han vek bak ögonen lite. "Ursäkta, jag menade inte att göra er besvärad... " Han såg ner på sina vita tassar lite och sedan då hon frågade vilken färg ögonen hade nu höjde han blicken och mötte hennes nu svarta blick. "Just nu har du mörka ögon, som en mörk vinternatt" Han tyckte inte de mörka ögonen var otäcka. Han kunde inte låta bli att tycka att hennes ögon var unika och vackra då de ständigt bytte färg.

Sedan då hon ursäktade sig om att han inte var van vid kylan nickade han lite. "Jag har inga andra planer utan jag hade tänkt vända tillbaka hem igen och jag gör dig gärna sällskap till Lövskogen." Han reste sig upp och klev ur snögropen han grävt för att efter två steg sjunka igenom snön med ena frambenet. Han drog snabbt upp det och satte ner det där han visste det var säkrare. "Jag är inte byggd för denna snö.. Jag är både för stor och för tung för att den ska bära upp mig riktigt." Han log snett. "Då är lövskogen bättre för mig."

Tehhi höjde bedjande på ögonbrynen och la öronen bakåt. "Nej nej, det är ingen fara. Jag har bara inte vant mig vid de än. Du..ni har inget att behöva ursäkta er för" hennes vita svans slog försiktigt bakom henne som för att försäkra att hon inte blev besvärad av hans ord. "Tack" sa hon sedan och såg ner mot marken. "Jag hoppas det inte ser alltför hemskt ut" la hon till med svag röst.

Hon backade lite för att ge honom mer plats och dåg hur han sjönk igenom snön som knte ville hålla upp hans vikt. Själv så stod Tehhi med alla fyra tassar säkert placerade och snön höll hennes vikt utan problem. Hon log blygt åt hans kommentar och funderade. "Jag skulle kunna hjälpa dig med det" hon slog ena framtassen i marken och snön hårdnade under deras tassar, det bildade en lager is över snön som var nu hård och stabil likt sten.

Han såg på henne då hon sade att hon inte hoppades de såg allt för hemska ut och han skakade på huvudet. "Jag har sett ögon av många färger så för mig är det inge konstigt med antingen ljusa ögon, is blå som mina eller mörka som dina är nu. Min fars vän och våran beta är en tik med ett blått öga och ett bernstensbrunt öga." han log vänligt mot henne.

Sedan då hon sade att hon kunde hjälpa honom och snön blev hård som sten under honom log han. "Vilken hjälpsam kraft i dessa trakter." Han lade huvudet lite på sned. "Men nu kan inte göra så där för mig hela vägen till Lövskogen. Det är en bit att gå" Han såg fundersamt på henne. "Ni kanske kan gå före och visa vägen där snön är säkrare att gå på?"

Han satte nu sin tillit till denna ännu främmande varginna men han kände på sig att detta var en vänlig själ och skulle det visa sig att han blev lurad fick han ta det då.

"Men inga ögon som skiftar färg, eller hur?" Hon höjde blicken och det mörka har redan börjat försvinna från ögonen. Färgen som skulle komma nu verkade bli en skrikig ton av limegrön. Runt pupillen har det redan hunnit bli en ilsket grön ring.

Hon log lite förvånat hans ord och undrade "Är det för halt? Kraften jag använder nu är minimal, kylan omkring oss hjälper till så jag kan göra en stig åt dig, eller vill du helst följa i mina steg?" Hon började röra sig söderut, de stora tassarns fann exakt den rätta stället att ställa sig på och Tehhi rörde sig med denna elegans och lätthet som bara en infödd isvarg kan ha.

"Men ni Gavin är inte någon isvarg? Undrade hon när hon slängde en blick över sxeln för att se om han följde med henne

.

Gavin skakade på huvudet då hon frågade om han mött någon som haft ögon som skiftade färg. "Nej jag har aldrig mött någon med ögon som era förrän jag mötte dig."

Sedan då hon frågade om det var för halt skakade han. "Nej inte för halt. Halka har jag inga problem att hantera.." Han log lite snett. De taggar han hade låtit växa fram under tassarna fungerade bra som is broddar för honom. "Men du ska inte göra något som kan trötta ut dig för min skull. Jag kan gå i dina spår." Han hoppades bara att snön skulle hålla för hans vikt. Han gick efter henne. Inte lika smidigt och lätt över snön men ändå med bestämda säkra steg.

Då hon frågade om han var en isvarg skakade han på huvudet. "Nej jag är ingen insvarg.. Tror inte jag har isvargsblod ens. Jag vet att min far var delvis karg och lika så min mor men sedan vet jag inte riktigt vad jag har för blod."

"Jag antar att jag också kommer vara den enda." Hon suckade smått och funderade om vampyrens gift hade omstrukturerat hennes gener. Kanske hennes barn kommer få sådana ögon och då kommer hon inte längre vara den enda med konstant skiftande ögonfärg.

Hon vände ena örat mot hannen och undrade. "Verkligen? Du känner inte av halkan? Varför då?" undrade hon och ursäktade sig sedan. "Om det är hemligt så behöver du inte berätta. Jag var bara nyfiken.." Tehhi sänkte den gröna blicken mot marken och fortsatte. "Jag blir inte trött av det. Här är det kallt nog att naturen själv kan hålla upp isen. Jag behöver bara forma om den lite så att den håller oss.." hon log försiktigt mot honom. "Om vi kommer längre fram där det är varmare så kanske jag blir tvungen att kyla ner den på egen hand. Det kan bli svårt. Men än så länge klarar jag av med det." sa hon med ett skyggt leende på läpparna.

Hon fortsatte att gå på den nu hårdnade snön under tassarna, ungefär som att gå på riktigt frusen mark. Den håller och känns stabil under tassarna. "Du ser ut som isvarg i ögonen och pälsen. Först trodde jag du var en av oss." hon talade rakt framför sig utan att vända sig mot Gavin men tillräckligt högt för att han skulle höra henne. Vinden som plötsligt ven genom slätten rev tag i hennes man och lugg och fick medaljongen om hennes hals att dingla. Tehhi hejdade sig något och borstade bort luggen ur ansiktet med ena framtassen. "Är det okej att jag går över till du?" undrade hon plötsligt och såg skamset mot Gavin med nu grönvioletta ögon. Hon log när hon mötte hans blick och vek åter av blicken mot området. Snart skulle det mörkna, skymningen var redan påväg att ta över dagen och Tehhi insåg att de kanske blir tvungna att pausa för natten.

Ledsen att jag itne svarat här men haft en del annat IRL och glömt bort detta roll. Ska vi säga att de spenderade natten tillsammans, pratade lite och Gav visade henne lövskogens yttre delar innan de skildes åt som vänner?