Hon var redan väl vetande om vilka platser som tillhörde vilka flockars territorium, eller revir, och att denna skog tillhörde den så kallade flocken TBB. Men detta orsakade henne inte annat än en svag liten nyfikenhet som lekte inom henne, hon hyste ingen rädsla till de främmande vargarna, inte heller kände hon något som talade om för henne att de var ofarliga.
Blicken gled över skogen där hon svävade ovan mark. Hon hade snart rest alldeles för långt, vingarna värkte lite smått efter ansträngningen att bära upp henne i luften under denna långa tid. Så det passade mycket bra att landa här i skogen. För det fanns inget större att frukta där, och skulle det behövas, var hennes vingar i bra skick nog för att kunna ta sig utom skogsområdet på en inte allt för lång stund.
Så hon fäste blicken på en liten plätt som skymtades igenom en glänta och störtade snart som en pil emot gläntan. Vinden slet i henne och hon lät vingarna läggas intill sidan medan hon pressades nedåt mark. Strax intill trädens toppar fällde hon ut de änglalika vingarna och slog till med dem innan hon lät sig ta en snabb sväng till höger och på endast några sekunder saktades farten ned till en landningsvänlig hastighet. Hon beredde sig för landningen o den mjuka jorden och kände snart hur hon möttes utav markens yta, först den högra och strax där på den vänstra framtassen. Sedan båda baktassarna samtidigt.
De guldglänsande ögonen kastades ut över skogen, granskade den lite halvt kritiskt. Så snart blicken vandrat fram över skogen vreds den uppåt och möttes av en ljust blå himmel med några kraftiga, gråa, moln utströdda emot norr. Antagligen skulle regnet och vädret snart dra nedåt, närmare henne och skapa ett uselt flygväder, men antagligen skulle detta inte ske ännu.
Hon kände plötsligt ett stick utav vargdoft omkring henne. De guldiga ögonen vreds nedåt, löpte hastigt över skogen för att försöka hitta en skymt utav doftens känsla. Men hon fann inget och började då vandra emot doften. Följde den med mjuka, tysta, steg och vandrade allt närmare, steg efter steg, alltid med perfektion.
Snart möttes hon utav åter en doft. Det var två utav dem!
En yngre hona samt en hane, kanske i hennes egna ålder? Tyst smög hon närmare, och möttes snart utav att se dem. Först lät hon sig klippa lite med de vita öronen, hon var totalt utom synhåll för dem, men inte länge till.
Hon lät ett litet flin breda ut sig över hennes ansikte och gick ljudlöst närmare inpå dem, ut ur skuggan ifrån träden och slog snart ut de vita vingarna med ett kraftigt ljud och lät blicken pendla emellan dem.
- Goddag... lät hon sig hälsa dem med sin vackra och samlade röst.
off; hoppas jag fick joina! :3