Tänkte att detta skulle bli ett kort möte. Svara med en karaktär och skriv in alla era karaktärer i ett medelande om ni ahr flera i flocken. Skriv att era avrgar dyker upp sedan skriver jag med Tocho igen om vad det är han vill ha sagt och sedan får ni alla skriva ett avslutande svar). Vill itne att detta flocmöte ska bli allt för långt och segt möte som tar för lång tid.

Den massiva svarta hanen stod på mötesklippan och kände den kraftiga vinden som rev i hans mörka svarta päls. De isande blå ögnen betraktade landskapet runt sig och han hörde hur de knakade i träden då vinden rev tag i dess grenar. Mycket hade hämt och han kände att det var hög tid att samla flocken för att tala om lite nya saker som hänt och klargöra vissa saker.

Han drog ett djupt andetag och sedan lät han ett högt klart yl ljyda över skogen, ett yl som kunde höras tydligt ävne om vinden rev i träden. Han inväntade att vargarna skulle dyka upp, hans flock, hans familj.

Gavin
Nedanför den massiva svarta hanen satte en ung vit hane, lik den svarte till utseenden förutom den vita färgen. Även han bar de isande blå ögonen och han satte emd blicken fäst på sin far. Inväntade avd som skulle ske. Dock föll blicken då och då på den grå valpen så satte en bit ifrån honom. De udda matta öronen såg oseende ut över skogen. Gavin hade gjort det kalrt att han inte ville ha Kyeema allt för nära.

Kyeema
Den unga grå tiken satte och lyssnade på vinden och på marken under sina tassar. Hon kände hur världen var orolig runt henne men för henne var detta normalt. Hon ahde aldrig upplevt något annat än detta chaos. Dock hörde hon på faderns yl att något var på gång. Något viktigt. Hon lyssnade spänt och öronen klippte.

Terock slog upp ögonen och spetsade öronen, ett högt ylande ljöd i skogen.
Tocho!
Han reste sig upp och lyssnade noggrant på ylet. Tocho kallade på dom, kallade på flocken.
Terock höjde nosen mot himlen och ylade ett snabbt svar till flockledaren.
vi kommer!
Han puttade till Chica så att hon vaknade, fällde ut vingarna och kastade sig upp i luften.

Chica
Chica blinkade yrvaket då hennes far puttade på henne.
Vad stod på?
Hon reste trött på sig och gäspade, men skyndade sig sedan att följa efter sin far upp i luften.
Hon flög upp bakom honom och såg ner på trädens gröna kronor som gungade i den kraftiga vinden.
Snart kunde dom se mötesklippan långt där under dom och då förstod hon att dom blivit kallade till flocklöte.
Hon följde Terocks exempel då han flög i spiraler ner mot den öppna marken framför Klippan för att landa.

Väl nere på marken ställde hon sig bredvid sin far och de nickade respektfullt mot Tocho innan dom backade en bit och satte sig ner för att vänta.
Dom var dom första som anlänt.

Fallulah låg i lyan, som blivit så tråkig och välbekant att hon kände till varenda detalj av dess innandöme.
Hon gäspade och såg på Charlie, som sov bredvid sin moder.
Plötsligt skar ett kraftigt ylande genom lugnet, och Lulah lyfte på huvudet, försökte spana ut genom öppningen.
Det enda hon såg var himmel och en gren med löv på, susande i vinden.
Hon rynkade pannan.
Det var naturligtvis ett flockmöte, det hörde hon.
Terock och Chica försvann som skott.
Hon öppnade munnen för att ropa på dem, med de flög iväg.
Surt stängde hon munnen med en liten smäll.
En suck undslapp henne.
Inte kunde hon lämna lyan hur mycket hon än hade lust.
De läkande frakturerna i bröstkorgen sved fortfarande, och hon var fortfarande full av sår.

Hon knuffade på Charlie för att dottern skulle vakna ur sin slummer, och sade åt henne; "Min dotter, var snäll och gå till flockmötet ensam. Hälsa Tocho att jag inte kan komma på grund av mina skador."
Med de orden gav hon valpen en puss på nosen.

Charlie:

En lätt knuff fick henne att vakna.
Hon gäspade, blinkade till och öppnade ögonen.
Yrvaket mötte hon sin moders blick.
Sedan talade hon om för Charlie att hon skulle bege sig till ett möte, ensam.
Utan mor!
Hon bet sig i underläppen.
Men det fanns ingen annan utväg, än att båda skulle strunta i Tochos kallelse. Och det var uteslutet.

Så valpen reste sig upp och tog emot slicken hon fick.
"Ja, mor." svarade hon lugnt, och lämnade lyan.
Modern såg oroligt efter henne när hon försvann, noterade hon.
Stackars mor.

Hon lyfte och ökade i höjd.
Sedan fick hon cirkla lite för att se vart samlingplatsen låg.
På lätta vingslag flög hon dit, och landade inte långt från sin syster och far.
Hon gav dem varsin förebrående blick med sina bruna ögon.
Sedan vände hon sig mot alfan, Tocho.
Gick några steg framåt och lyfte hakan.
"Ursäkta mig, jag har någonting att säga. Från mor." sa hon urskuldande och såg aningen osäkert upp mot hanen.

(Hehe. Ingen tänkte väl på att Lulah är skadad xD)

Black:

Den svarta, ärrade hanen hade precis avslutat en måltid i skogen då han hörde ett yl.
Han slickade blodet från nospartiet, ruskade på pälsen och började springa.

Snart kom han fram till mötesplatsen, och såg sig omkring.
Där var Tocho. Och en vit och en grå valp.
En vuxen bevingad hane, och bredvid honom tydligen hans valp.
Vad många valpar. Black log svagt och slog sig ner några meter bredvid den bevingade (Terock) med en nyfiken blick på denne.
Sedan vände han på huvudet vid ljudet av vingslag.
En ljusrosa valp kom flygande, och slöt sig till mötet.
De gröna kattögonen följde henne när hon gick fram till klippan för att få audiens hos alfan.
Själv gav han Tocho en respektfull nick och fuktade nosen med tungan.
*Väl mött, Tocho. Undrar vad du har på hjärtat.* sade han telepatiskt, och vänligt, till denne.

(Hoppar in här och svarar till Charlie då det är riktat till Tocho. Kan även medela att Tocho inte fått reda på att hon är skadad då ingen rollat med honom sedan kriget och han har haft mycket med sina egna valapr och chaoset)

Tocho såg den svarta ärrade hanen och nickade åt denne då han talade via telepatin. Han såg på de båda vuxna hanarna och de båda valparna. Han hörde den ena av dom tala till honom och han klippte till med öronen. "Jag ska tala om vad detta möte gäller så fort alla anlänt." Sedan vände han den isande blå blicken mot Charlie. "Vad är det du vill tala om för mig Charlie?" Tocho kände att han inte riktigt hade koll på den lilla familjen, Terock, Fallulah och deras två valpar. Han visste vad valaprna hette och hur de såg ut men han kände dem inte. Något han måste bättre sig på.

(Charlie kan svara igen sedan så väntar vi på resten :-) )

(Petar på Tocho om att jag lagt till Blacks svar i mitt inlägg :3)


Hon harklade sig lågt och satte sig ned framför klippan.
"Mor bad mig hälsa att.. att hon inte kan komma hit på grund av sina skador."
Man hörde tydligt sorgen och medlidandet i valpens röst, men hon behöll sitt stadiga lugn.
Sedan gav hon alfan ett litet, litet leende och backade ett par steg för att sätta sig ned.

(Okej måste svara en gång till :-P Men efter detta får vi vänta på de andra!)

Tocho såg på valpen och klippte till med öronen. "Skador?" Detta var nytt för honom och innombords svor han åt att han hade så lite koll på sin växande flock. "Om hon är skadad ska vi direkt efter detta möte bege oss till henne så ska jag se om jag kan lindra hennes skador" Han såg på Charlie, sedan på Chica och sist på Terock. "Ni kan alltid komma till mig om ni blivit skadad så ska jag göra allt i min makt för att hjälpa er med min helande kraft." Han vände ävn blicken till Black, den ärrade hanen, för att innefatta även honom i detta.

Sombra och Violet:
Den lilla valpen hade legat och slumrat intill mor i lyan och det rycker i öronen när hon hör far yla. Det lilla huvudet höjs och den violetta blicken med stänk av silver ser mot lyans öppning. Mor har även hon vaknat och reser sig nu upp. Sombra gör detsamma. Det lät på fars stämma som att det var något viktigt.
"Han kallar till möte". Säger mor och Sombra ler glatt. Nyfiken på vad ett möte innebär. Sedan följer hon efter mor när den svarta tiken går ut ur lyan och börjar halvspringa mot mötesplatsen. Sombra får springa efter för att hänga mer. Mor är inte så stor. Inte jämfört med far. Men Sombra är ännu mindre.
Snart syns samlingen med vargar och far som står uppe på en stor sten. Gavin är där vid hans sida. Och Kyeema en bit bakom. Sombra springer glatt förbi mor och upp för stenarna och sätter sig vid systerns sida. Hon ger Kyeema en lätt puff i sidan. Mor ser varmt leendes på far och tar sig sedan även hon upp för stenarna och sätter sig ner på stenen avsedd för ledarens partner. Sombra lämnar Kyeema's sida och skuttar och sätter sig vid mor's sida istället. Hon lutar sig mot den svarta pälsen och mor sveper svansen om Sombra's lilla gråbruna kropp och ger henne sedan en slick på nosryggen.

Den svartgråa tiken gick med längst revirgränsen, hon hade mycket att fundera på, men trots allt som har hänt så syntes det ett lyckligt leende på hennes läppar och hennes ögon lyste. Hon är så lycklig, full av kärlek till sin älskade Zodiac. Hon stannar upp när hon hör Tocho yla efter dem. Hon vänder sig om och börjar springa mot mötesplatsen. Hon klipper lite med öronen och kommer snart fram till platsen, där flera i flocken redan är samlade. Hon ler vänligt mot Tocho och resten av flocken. - Var hälsad Tocho!

Lihai:
Den gråa hanen hade precis återvänt till lövskogen efter utforskning av Numoori. han klipper lite med öronen och ser på de knakade grenarna som väjer sig för vinden. han suckar tungt och skakar smått på huvudet. När skulle elänändet ta slut? Han ville inte vara på sin vakt för de ostabila vädren som kom och gick. han börjar långsamt att gå vidare när han hör Tocho kalla till möte. han blir en aning förvånad, men samtidigt orolig att de hade hänt något allvarligt. Han styr stegen snabbt mot mötesplatsen och när han väll komemr dit så ser han att de flesta inklusive hans mor och morbror är samlade. han riktar sitt friska öga mot tocho och böjer lite på huvudet i en hälsning. - Ni kallade...

Kai:
Han hade lagt sig och vilat utanför en lya, hans tankar var någon annanstans, han funderade om han skulle ge sig iväg igen på en lång vandring. men han ville itne lämna varken flocken, inte just nu när det var så kaotiskt överallt. han sukcar igen och hans kalla blick ser sig omkring igen. han lyfter på huvudet och gäspar lite och han spetsar öronen när Tochos yl når hans öron. Han reser sig snabbt upp och börjar gå mot mötesplatsen, han undrande vad det vad som hade hänt. han får snart syn på alla i flocken och han går fram till sin systerson och syster och nickar till dem och nickar sedan till Tocho med respekt i sin kalla blick.

Eira:
Hon har vandrat lite här och där i Numoori, men hade nu återvänt till Lövskogen igen, här känner hon sig trygg trots alla de ostabila vädren. Hon klipper lite med öronen och ser sig omkring och hoppades att allting skulle bli bra igen. Även om hon itne har varit medlem i Cierzo så länge så kände hon att de var hennes familj. Hon ler lite för sig själv, men hon stannar upp och lyssnar, Jo Tocho hade kallat till ett möte och hon är itne den som struntar i en alfas kallelse, så hon styr stegen ditåt och det pirrande lite i hennes mage för hon hade itne träffat alla i flocken än. Hon får snart syn på alla i flocken och hon går och sätter sig och nickar till hälsning till alfaparet.

Mitri
Den snövita tiken hade hållit sig inom reviret, hon ligger bredvid sin älskade dotter, den ende som lever nu. Hon saknade och sörjde sina andra valpar Avalaon och Ayesha. Hon rycker till när hon hör Tochos yl och hon slickar Aziza på huvudet och ler ömt mot sin dotter. - Kom, vår ledare kallar till möte. Hon reser sig upp och börjar gå mot mötesplatsen, vilket är inte så långt att gå. Hon ser på alla som hade kommit och hon sätter sig ner brediv Eira och låter aziza lägga sig bredvid henne. Den lilla vita valpen likande exakt sin mor förutom den bruna luggen som är ett arv efter fadern. Valpen tittade sig omkring på resten av flocken med stora ögon och trycker sig närmare sin mor.

Emon sänkte ner sin kropp med en svag duns,
han kunde fan i mig inte gå, och han hatade det.
Ett skarpt yl ekade mellan trädstammarna, Tocho.
Emon morrade för sig själv, irriterat och förbannande.
Han höjde sin överkropp från marken igen, den kändes blytung.
Sen började han med samma mumlande ramsor dra sig framåt,
han hörde en bra bit bort genom växtligheten en varg susa fram och bort till flockmötesplatesen. Emon gnatade på med sitt.
Om bara inte den förbannade reptilen kommit och blivit
så sur för att Emon satt på "hans" ställe eller något...
Så skulle han inte han vara här halvlam.
Efter en bra stund hade han kommit sig en bra bit
faktiskt, han sände en godtrogen tanke till Kaiito
som på nått mirakulöst sätt kunnat hjälpa honom upp hit
till reviret. Han hade dessutom placerat honom inte så
farligt långt från mötesplatsen.

När Emon slutligen kom sig till gläntan var han andfådd,
hans grå blick vandrade ut över sällskapet.
De flesta hade kommit. Långsamt drog han sig framåt
och placerade sig med en tung duns längre bakåt för
att inte väcka så stor uppmärksamhet.
-Ni kallade, sa han så lugnt
som möjligt och såg mot Tocho


|| en ltien grej här är att Emon för en lång tid sen var nere i djungeln och skrämde Razios i misstag, en attack från reptilen var att falla över Emon från ett träd, Emon knäcker något i ryggen och Emon går ostadigt med smärta därifrån. I raukakedjan tar det tvärstopp och emon känner bakdelen domna bort. Han e lam. Man i miin värld är han bara tillfälligt lam ::333 haha, nämen alltså att inom en tid, några år i numoori-år, så blir det sen då bättre och han ostadigt men säkert kan börja gå. :) ||

Tocho såg var en och anlända och då Emon dök upp så var de samlade allihopa. Han såg på dem alla och gav dem alla en nick som bekräftelse och som hälsning innan han drog ett djupt andetag och talade med en stadig röst.

"Som ni alla vet är det chaos över Numoori och lövskogen är inte förskonad. Jag vill att ni alla ska veta att ni kan alltid komma till mig om någon skada skulle uppstå under detta chaos eller under andra omständigheter." Den sidande blå blicken föll på Emon som uppenbarligen hade det svårt just nu. Kanske kunde Tocho göra något för att lindra hans smärta eller påskynda hans eget läkande.

Han vände sedan blicken till Wind. "Detta chaos har även fått mig att inse att jag behöver någon som kan dela min och Violets börda som ledare och jag ahr därför valt ut en varg som ska få uppta beta platsen i flcoken." Han såg på dem alla igen. "Så om det händer något och ni inte kan få tag i mig eller Violet så ber jag er att vända er till Wind för jag har valt henne som beta tik." Han talade med stadig röst. Wind hade varit en del av denna flocken sedan han tog över. Även Black ahde varit en del av flocken men Tocho hade inte fått så nära kontakt med denne som med Wind.

"Och så en sista men lika viktigt sak. Gavin är min förstfödde valp och därför är han den som står näst på tur att ta över ledarplatsen. Så skulle något hända både mig och Violet så är det Gavin som kommer ta över ledar rollen och jag hoppas ni alla komemr acceptera honom som ledare på samma sätt som ni alla accepterat mig som er ledare" Han såg på den alla i tur och ordning. Kände en djup tacksamhet över denna skara udda vargar som han ändå kommit att se som en familj även om han inte kände alla så väl som han önskade.

Sedan föll blicken på Emon. " Om jag kan göra något för er min vän så tveka inte att säga till så ska jag göra vad jag kan för att hjälpa dig." Sedan föll blicken på Charlie. "Jag ska även se vad jag kan göra för er mor Charlie och Chica. Om jag kan lindra hennes skador kommer jag göra vad jag kan för att göra det"

(Så om ni vill skriva ett avslutande svar är det fritt fram. Annars ser jag detta flockmöte som avslutat)

Chica nickade och log mot dom vargar Tocho ropat upp och smög försiktigt fram till ledaren.
- Jo... Eh... Jag ville bara berätta, om du inte redan vet det... Jag har hjälpt mamma lite med sina sår... Jag har ett helande gift... sade hon hackigt, osäkermpå hur hon skulle formulera sig rätt.
- Så... Jag kanske kan hjälpa dig med mamma? hon tippade huvudet på sned och såg undrande upp mot Tocho.

Terock
Terock betraktade tyst sin valp då hon gick fram till Tocho för att erbjuda sin hjälp. Han log smått då hon nervöst och hackigt lade fram sitt förslag.
min lilla flicka... tänkte han och reste sig upp för att gå lite närmare Chica och Tocho för att höra ledarens svar.

Emon insåg att han varit den sista när Tocho väntade tills han satt sig tillrätta men inte längre, innan han började sitt tal. Det var en fin gest av ledaren att invänta alla, Emon ville le. Han lyssnade troget på varje ord som lämnade Tocho och ljöd ut mellan vargarnas öron. Han nickade, nästan omärkbart, när Tocho nämnde Gavin. Den ungen ville han gärna se... Emon ryckte till och piggade upp sinaa nuförtiden nästan ständigt trötta ögon, lystrade mer noga till vad Tocho's ord sade rakt till honom. Om han ville ha hjälp.
Ett stålgrå öga kikade fram bakom den väldiga luggen, han gav den svarta hanen på kullen en varm blick och nickade en gång till.
Mötet var mycket kort, men det behövde inte vara mer heller. När de sen började skringras (?) och gå tillbaka till sina bon och sina hålor där de höll till, höjde sig Emon från sin halvliggande position till sittandes. Bakdelen låg lealös och tung kvar. Han såg en ung tik gå fram till Tocho och tala, hon verkade nervös på kroppspråket, en vuxen bevingad hane närmade sig henne bakifrån. Emon kände igen den vuxna, men inte ungen- återigen skämdes han över sin mycket ograciösa vandring ner till djungeln och det missförstånd som ägde rum där och blev den onödiga orsaken till detta barnsliga handikapp. Han ville fnysa och banna sig själv, men höll tyst och satt kvar. Han inväntade sin tur att få tala med Tocho, trots att han var en ovillig hane när de gällde att be om hjälp, så visste även han att det vore dumdristigt att låta sin kropp sargas dag för dag och brytas ner när han kunde få en hjälp från så nära håll som kunde komma att bli hans räddning.

ALLTSÅ HALLÅ! vad är det här för nått?
bättre kan vi nog, det här skulle bli ett kort roll som vi skulle hålla OUTDRAGET. Så här dåliga med att hålla något igång får vi inte vara, kom igen nu hörnii! :(

Jag tror vi kan avsluta detta roll då Tocho sagt det han ville plus att flera karrisar dött sedan detta startade.

Så säger nu att detta flockroll är avslutat!