Att dom lyckats hålla sig gömda så pass länge, hade aldrig Salazar trott. Ingen verkade lägga märke till dom flygande bestarna, men han hade ju sagt till flocken att ligga lågt, han ville inte veta av några mord eller liknande, som kunde dra till sig uppmärksamhet. Han ville inte visa "upp" sig när hans flock inte var tillräckligt stark ännu, han ville visa "upp" den när dom var redo, när dom hade något att komma med.
Salazar cirklade ovanför öarna, innan han sedan lät sig sjunka mot marken. och så snart han var så pass nära att han kunde snudda marken med vingspetsarna fällde han ihop vingarna och landade med en lätt duns. han lät sin gula blick söka genom området, han tog några bestämda steg fram innan han höjde nosen mot skyn och ylade. Det var inte ett dovt sådant, utan mer ett lugnt och ganska lågt, han ville inte att fler skulle höra mer än hans flockmedlemmar. Han visste att dom skulle höra, för om dom inte gjorde det, var dom som gott som ute ur "leken".
Han satte sig ner i sanden och lade sin svans kring sina stora tassar, han sträckte på vingarna innan han lade dom intill sig. Nu var det bara att vänta, han hade några viktiga ord att säga, och han ville veta vad alla haft för sig, om dom lytt hans order, eller om han skulle få lov att bli besviken och rasande...
Något sådant ville han helst slippa, och visst var det så att han sällan behövde bli rasande, han hade en perfekt flock, i alla fall oftast...

[Kom igen nu mina små bevingade vänner ^^ svara xD]

Hon cirkulerade ovan mark och granskade ön lite smått ovanfrån. Den eldsprakande blicken letade sig nedåt, försökte finna något intressant att studera närmare. Men till hennes besvikelse fann hon inget. De svarta pupillerna smalnade, blev endast till två små enkla springor i de sprakande ögonen då hon istället vred upp blicken, lät den se på de stora molnen, för hon var inte högt ovan mark, endast de meter hon behövde för att kunna se större delar utav den ö de befann sig på.
Snart fångade en bekant kallelse hennes uppmärksamhet. Snart vreds hela kroppen, all fokus och energi åt det håll och snabbt lät hon sig röra sig närmare grunden till denna kallelse. Hennes blick såg snart en skymt utav dem alla och smidigt lät hon sig ta en liten båge och styrde sig rakt nedåt sandbädden där Salzar, ledande utav deras grupp - eller kunde man kalla dem flock?
Hon lät sig snabbt lägga om fokusen och rikta den på landningen. Hon gjorde åter en liten bågen och landade snart på sandbädden strax intill denna ledare. Hon visade sig närvarande med att sänka sitt huvud åt hans håll, glida undan med blicken lite lagom och endast visa honom respekt, inget smörande men inte heller något som skulle ouppskattas. Hon lät sig bara visa den riktiga respekt hon gav honom.
Så snart hon givit honom den uppmärksamheten drogs den oranga blicken ut över gruppen av vargar.
Den föll över den alla, genomborrande som en pil och inte med ett enda stänk utav den respekt hennes ledare givits, men som hon alltid hade sagt till sig själv. Respekt var något man förtjänade och inget man kunde förvänta sig att främmande skulle kasta kring sig.


|| Illa men det fick gå. Här är Alaya iaf :) ||

[Här är Natzair!8'D svarar då! ^^]

En hane stor och kraftig, rätt så mangifik för ögat. Han passade inte riktigt in i detta landskap eftersom han var en tiger, en Sibirisk Tiger.. eller igentligen inte helt.
han hade också Fakarg i sitt blod och det syntes tydligt på hans magnifika vingar som var ihop vid hans kropp. Han låg ner med huvudet på tassarna.
Han hade ett kraftig ärr över nosryggen som var som ett kryss, han hade också en mängder av knappar i öronen och en nosring.
Allt detta hade han fått då han inte förstog sig på att visa respekt. Då ett ylade hördes i skogen, förstog han att det var ledaren.
Det hördes tydligt på hans stämma, lugnt streckte han på sig och gäspade inan han reste sig upp på alla fyra och tittade sig runt och fann en rätt så öppen plats och tog några språng
frammåt innan vingarna utvidgades och de syntes helt och sen fångade vinden honom och han svevade uppåt mot molnen. Vinden rev i hans pannlugg och kastade den hejvillt runt hans ansikte.
Hans vingar var mörk, mörka grå mot kroppen men det blev bara ljusare in mot sluten av vingarna tills de blev helt vita. Han seglade över himmlen mot
doften av ledaren. Han var på väg.

Så såg han dem och han svängde till med svansen innan han började sveva ner. For runt i cirklar tills han landade med alla fyra tassarna på marken och bugade sig djupt för ledaren,
han hade lärt sig att ge respekt. Men det var ännu svårare att ge det till de andra i flocken, han hade alltid viljat ha stor rang i flocken. Men han hade först bara varit en katastrof.
Han höjde lite på huvudet men blicken var ännu sänkt då han backade bakåt och nickade mot de andra i den lilla "gruppen" eller vad man nu skulle kalla dem.
Men det hade alltid förundrat honom att de hade kunnat hålla sig gömnd så lenge, han vinde åter blicken till ledaren, men mötte inte hans ögon.
Inte än.

Först kom Toyota till platsen han kallat medlemmarna till. Han studerade hennes gester och beslöt sig för att acceptera dom, hon visste hur man visade sin ledare respekt och därför förtjänade hon även hans respekt, en aning i alla fall. Ännu hade han inte bestämt rangerna i flocken, men det var det han skulle ta upp, och lite andra viktiga saker, som han ville upplysa flocken om.
Han nickade lite kort mot Toyota och sträckte lite på sig, och sökte med blicken mot skyn efter de andra två som fattades.

En liten stund senare anlände Ayame. Han betraktade den vita tiken och även hon visade respekt som han ville, den var inte överdriven, utan lagom och rättvis, i allafall med ledarens mått mätt. Han nickade även mot henne och nu var det bara den enda hanen i flocken förutom han själv.
Det dröjde inte länge fören den kattliknande fakargen anlände. Man kunde nästan tro att han skulle vara en klumpig typ, men han var riktigt skicklig i syn flygteknik(?).
Även denna hane kunde visa respekt trotts att han tidigare knappt vetat vad respekt var.

"Welcome, my companions..." började han med sin grova men smått raspiga röst. Hans ärr var tydliga på hans kropp, och det gjorde att många tyckte han var en aningen skrämmande.
"I hope you all have followed my orders, to keep a low profile..." han såg menande på det alla och hans blick smalnade smått då han fäste sin blick på var och en av dom som var där. Han skulle bara visa att hans ord var lag, och det var till för att följas... och alla visste nog vid det här laget vad som händ eom man inte följde orders.
[Jag svarar igen när jag känner fört ^^ så ni alla behöver inte svara, men gärna någon till nu innan jag skriver igen xD]

|| *dör* hade skrivit låååångt.. Men det raderas .__. ||
- Of course, leader. svarade hon på sin ledares ord snart efter att Toyota givit honom hennes svar. Hennes älskvärda röst var fylls utav respekt till honom. Kanske hade hon likaväl kunnat hålla tyst som svar, men trots allt svarade hon på tilltal, likaså om det var till henne eller till dem alla. Det var så, hon svarade vid tilltal med sin lugna röst.
Hennes blick drog till Natzir och kunde inte låta bli att beundra hans unika kroppsbyggnad en kort sekund.

|| hinner int skriva mer..||

Han väntade en stund tittade på de andra och sen tillbaka på Salazar och mötte hans blick en kort sekund innan den sänktes.
Han hade förändrats mycket sen han kom dit, fast hans självsäkerhet hade tryckts ner en gnutta så hade han det ännu kvar i blodet.
Höll fast blickar längre en andras, utmaning, men Salazar var endå den enda han hade funnit stor respekt för.
De började tala först Salazar, Toyota och sen Ayame han kollade från var och en då de talade och sen väntade han en kort stund inan han nickade
och sa "Yes leader" och tystnade igen. Som ett tyst spöke väntade han på vad mer som skulle sägas, fångade upp alla ljud men
hans uppmärksamhet var endå på Salazar.
Han hade inte träffat några vargar på länge, varit för sig själv mest av tiden, övat lite på sina krafter medan han hade väntat
på att något skulle ske.

[Blev kort!;P]

Salazar vände sin blick mot Toyota och gav henne en smått kylig blick. "Don't use that word, lovely, it sounds like I'm a cute little male of yours..." han fick ett snett flin på läpparna innan han återvände blicken mot hela gruppen. Han lyssnade på allas ord, och det verkade som om alla följt hans orders.
"Good..." sa han kort och fuktade nosen. Han började fundera på hur han skulle formulera det nästa meningar han ville få fram. Det tog några sekunder innan han öppnade munnen igen för att tala"I have decided that I need to talk to each and one of you, so I can decide which rank you will have..." han talade tydligt, och han hoppades att alla skulle förstå. "And you all should knoiw, I don't want anyone to go behind my back and listen to what I talk about with all of you, is that clear!?" hans röst blev en aningen skarpare då han sa det sista. han stirrade allvarligt på det alla. "You all should know by now that if you do something like that, you will me punished!" han flinade lite vagt men det försvann lika snabbt som det kommit...
[Toyoto, du får förlåta Salazar ^^ han är en grinig gubbe xD haha]

Ayame nickade bara lite mjukt emot Salazar som svar. Hon lyssnade till alla hans ord och lät dem sjunka in, lagras där inne i minnet och lät blicken löpa bort till Toyota. Hennes gest var tydlig, men Ayame såg på henne en stund innan hon vred bort blicken och stod kvar, inväntade sin ledare att säga att hon var fri att gå, att han skulle tala till någon annan. Fram tills dess skulle hon stanna där hon var och inte låta den andra, som tänkte över om att hon hade mest respekt, ge henne någon typ av anvisning vad att göra.
Blicken vreds till hennes ledare, med ett djupt lugn inväntade hans minsta signal som skulle skapa hennes reaktion, om hon skulle stanna eller ge sig av.
Hennes tankar stannade närvarande där hon stod, drog inte iväg till vad hon skulle göra senare, det hände inprinsip aldrig, hon var där, nu.
Dock lät hon tankarna koppla sig till Toyotas, hon tassade försiktigt fram bland hennes tankar, lyssnade till dem, såg dem, precis som om de vore hennes egna. Hon hörde och kände tydligt av den spända ivern i den andra varginnans kropp och sinne. Men hon fann inget mer intressant, så hon lät sig koppla bort ifrån den andra.
Helt omärkbart hade hon befunnit sig där inne, lyssnat och försökt ta till sig av det hon upptäckte. Men nej, inget intressant pågick där inne.

Blicken låg fortfarande mjukt och vilande intill Salazar, eller snarare snett bakom honom, eftersom hon slapp stirra på honom men ändå lite lätt kunde se hur hans rörelser utvecklades i takt med hans tankar - även om det aldrig ens kom på frågan att ta sig in där.
Fortfarande väntades på hans signaler om vad som skulle ske härnäst.

|| HAHA LOL USLET <333333 ... jaja. drar i alla fall till Ljungby idag och ska nog till Danmark imon så... kmr kanske inte svara förens sen, beror på om jag får tillgång till data :) ||


btw! bara såni vet då ... Ayame är såkallat Mindfreak, hon kontrollerar, styr och ställer och läser tankar och sånt... Typ :)

Natzair flinade lite då han hörde ledarens ord åt Tyoto och höll inne ett skratt, flocksyster.. flocksyster... Zair skakade på huvudet
och höll kvar fokusen på ledaren. Lyssnade och aiaktog hans rörelser tills han tystnat och såg Tyotos rörelser ur ögonvrån men tog
ingen notis om dem. Hon var för ivrig, Salazar hade väl troligen tänkt på rangarna innan och hade väl själv koll på vad som skulle passa
bäst redan, men att prata med var och en var inget dumnt beslut, snarare tvärt om.
So..Who you talk to first? sa han lugnt och kollade upp på Salazar men inte möta ögonen, de var lenge sen han ahde gjort det senast.
Han tittade på då Toyoto bugade sig framför honom, kunde hon inte lugna sig?
Zair suckade och skakade på huvudet inan han tittade mo Ayame, hon hade inte heller gått, han log svagt mot henne innan uppmärksamheten
riktade sig till Salazar igen och väntade att få veta.

[Hehe min lilla pojke!x'D]

Salazar sträckte på sig, reste sig rastlöst upp och såg på sina tre medlemmar.
Han såg på Toyota, och hon verkade lite väl ivrig till att höra rangerna, han harklade sig och gav henne en smått kylig blick. "You should calm down Toyota, I've will talk to each and everyone of you when the time is right. You all can leave now..." han nickade stilla mot dom för att visa att dom kunde gå. "I will seak you up when it is time to talk, and I will take my time, so be patient..." hans röst var kraftig och smått kylig, som alltid, men alla hans medlemmar kände honom och visste hur han var, han var lite udda, men han var egentligen inte elak, för det mesta rättvis.
"Take care you all..." han vände sig om och slog hårt med vingarna och försvann upp i skyn. Han hade inte väntat på att höra deras svar, utan lät dom spara allt tills han mötte dom igen...
[Jag ska rolla ett individuellt roll med alla er, så ni kan säga till när ni känner för att rolla det rollet, när ni har plats och så, det är bara att fråga typ när som helst xD..., Och jag ÄLSKAR alla mina medlemmar, ni är så bäst! xD]

Toyoto hon började smått gå honom på nerverna, han ville säga, Shut up you idiot, men gjorde det inte utan höll kvar blicken sansad och lugn på Salazar,
hon visste inget om honom, inget, och om hon skulle fortsätta såhär så skulle hon inte heller få veta nått, detta var bara hans utsida, att få en blick
på dett innersta av Zair var svårt. Han lyssnade på Salazar med svarade inte och förstog, det var nog best.
Han väntade tills Salazar hade lyft från marken innan han bredde ut vingarna och höjde huvudet mot luften och nickade vänligt mot Ayame men gav bara Toyoto
en skarp blick innan han lät vingarna fånga upp luft och segla upp mot himmelen, vinden förde den röda pannluggen åt sidan så de båda gula ögonen
syntes, gula som solen lös av energie och vilja.

Han skulle klara dethär, han skulle inte göra Salazar besviken, han såg en prick av honom långt borta innan Zair vände huvudet tillbaka rakt fram
och han seglade i väg och snart så syntes han inte då hans kropp styrde sig in mot ett moln, och försvan utan att lämna spår efter sig

Ayame gav sin ledare en mjuk nickning och sökte snabbt upp hans ögon en kort sekund innan hon vred sin blick bortåt och han gav sig av och vred blicken emot Natzair och besvarade hans vänliga avskedsnickning med en liknande nickning och ett snabbt utbyte av ögonkontakt där hennes ögon gav honom ett ljudlöst, men tydligt, hejdå innan hon följde honom lite smått med blicken då han försvann och vred den sedan liksom irriterat till Toyota, hon hade egentligen inget emot henne, men Toyotas sett att bete sig var i vissa fall en aning överflödigt?
Ayame såg på henne en kort sekund men vred snart bort blicken och reste sig upp och tog några steg bortåt, och hörde sedan hur hon nämnde namnet, Ayame.
Inte mycket uppmärksamhet riktades åt den andres håll, men nog för att hon klart skulle uppfatta fortsättningen. Orden var inget Ayame skulel ge svar på, så istället vred hon bara bort uppmärksamheten och slog till kraftigt med de stora änglalika vingarna och markeringen under ögonen lös kraftigt till då blicken drogs emot Toyota en sista gång, samtidigt som Toyota själv reste sig till skyn.
Blicken var skarp och granskande, men försvann snart och riktades bort emot fastlandet som syntes en bit bort, tanken på att ta sig dit svepte hastigt igenom hennes tankar innan hon satte kurs ditåt.

Hon skulle se till att denna flock skulle förtjäna respekt, även om vissa delar av den möjligen kunde vara en aning... Inkompetenta(heter det så ? xD). Men inte än, hon skulle lyda Salazar så långt hon var tvungen.

|| Lowl, iiilla... Men... Whenever Salazar ahr lust och tid är Ayame redo att möta sin ledare hah :) ||


Antar btw att detta roll är avslutat.