En liten mörk valp vandrar ensam över snön som lagt sig som ett mjukt täcke på Numoorislätten. Han lämnar knappt några avtryck ifrån sig i det vita pudret. Andra vargar skulle antagligen sjunka ner en bit i snön för varje steg. Men valpen går där lätt och enkelt som om det vore fast mark han gick på. Öronen står spetsade på hans huvud. Det ser nästan ut som att de ska tippa fram över pannan på honom. Svansen hålls som alltid i en båge över ryggen på honom. Den fluffiga raggiga pälsen får honom att se större ut än vad han är. För det är en rätt senig och mager kropp som döljer sig där under. Han skulle kunna liknas vid en liten fluffig björnunge. Men det är väl dels de långa benen som vittnar om att det är en varg som vandrar där. Under fluffet har han en rätt slank och elegant kroppsbyggnad. Men ändå rubust och vittnar om den styrka som kan komma med åren. Just nu ser han bara ut som en liten valp som varit med om alldeles för mycket i sitt unga liv. Ögonen avslöjar det. De äger inte den livfullhet som är vanligt för valpar i denna ålder. Ögonen saknar livsglöd och kan tyckas helt tomma och uttryckslösa. Men om man tittar närmare kan man se något längre in. Kanske kan det liknas med en glöd. En glöd som någon verkligen livskraftig besitter.

Han går rakt fram. Bakom honom kan man skymta avtryck på ytan av snön. Runt omkring kan man se djupare spår av bytesdjur som vandrat över slätten. Valpens spår kan kanske liknas vid de lätta fågelspår man kan skymta ibland. Det har åter igen gått flera dagar utan att valpen funnit något att fylla buken med. Hungern som river i hans lilla kropp är något han lärt sig att leva med. Det ses som något vanligt och inget han direkt bryr sig om. Magen har sedan länge slutat kurra. Den har lärt sig att det inte är någon idé. Maten kommer när man minst anar det. Mat är ingen lyx denna valp kan unna sig ofta. Det är inte det att han inte kan jaga. Han gör det bara inte. För han vet att hur mycket kött från bytesdjur han än äter så kommer hans hunger aldrig att kunna mättas helt. Den hungern kan bara kött från andra vargar mätta.

[PAX TILL MALVADO]