Försiktigt svepte den guldfärgade vargen fram över området. Hennes tassar klafsade högljutt i den mörka gyttja som regnet skapat. Stegen var tunga och trötta. Hon hade inte vågat stanna för att vila, hon visste trots allt att hon vandrade längs gränsen till någons revir. Till och från hade hon behövt ta omvägar in i området, vilket gjort henne paranoid och hon kunde inte sluta kasta blickar över 'axeln' för att se så att ingen var efter henne. Det sista hon ville var att en grinig medlem ur flocken som hade området. Hon hade inga krafter för att strida just nu.

Tvärt stannade hon så det stänkte lera runt hennes tassar. Stora bruna, nästan svarta, klumpar hängde i hennes päls på ben och mage. Den gyllene blicken fästes in i skogen. Någon, eller något, var där. Det gick inte att känna någon doft från den, regnet och vinden förde bort alla lukter. Men något var där. Raggen reste sig långsamt i takt med den långa svansen. "Vem där!?" morrade hon ut medan hon såg ut i mörkret.

Här. Sama'el hade sagt att det var här Kangee höll till - hans far. I Kaiwood. Men synen som mötte honom var allt annat än vad tränaren hade beskrivit. Den påstådda ståtliga skogen var gyttjig och träd låg nedfällda här och var. Nosryggen rynkades ogillande. Han hade hoppats att hans gamle far skulle befinna sig på något värdigare ställe än detta. Fast var det så att det var Gudarna som hade skapat detta? Det visste Yana inte, allt sedan han kommit till Numoori hade verkat härjat och skadat.
Nå väl. Så farligt var det väl ändå inte. Det var inte som om detta var så illa som Chaibos håla. Tanken fick honom att lågmält skratta till för sig själv.
Just som den första tassen åter försökte finna ett någorlunda torrt ställe att sättas ned så fick något i ögonvrån honom att rycka till. En rörelse?

Andningen var lugn och metodisk, även om hans första reaktion hade varit tämligen oproffsig så var Hananya tränad för detta. Bland mycket annat. Trots den stora kroppsbyggnaden rörde han sig med förvånansvärd lätthet emellan stock och sten, så tyst det bara gick. Vilket inte var allt för tyst med tanke på den sliriga marken och hannens stora kroppshydda.
Vargens fråga fick honom att stanna upp för ett slag. En tik. Som inte såg att vara i så god form. Undra om hon var en TBBare?
"Bara jag, främling." Stämman var lugn, djup och smått kylig. Men inte riktigt så mörk som den borde vara hos en fullvuxen hanne i hans storlek. Dock var det nog det enda som skvallrade om den ringa åldern.

[Ellu :D]

När hon hörde vargens röst slappnade hon av något. Även om han såg stor ut så lät han ganska ung. Hon vände sig mot honom med ett något höjt huvud. Svansen stod rakt ut, varken dominant-högt eller underlägset lågt, hon visste inte riktigt vad det här var för en varg ännu. Den rödkantade raggen sänktes när hon tog några steg i hans riktning, men hon stannade på behörigt avstånd. Öronen var vinklade framåt, till viss del av nyfikenhet, men till största delen för att inte visa sig underlägsen. Hon fuktade de svarta läpparna innan hon tog till orda "Och vem är 'jag'?" frågade hon tiken och såg på vargen med menande ögon. Skulle han visa sig dum och säga något i stilen 'jag vet väl inte vem du är' skulle hon antagligen med en gång tappa intresse för honom.

Då hanen inte verkade hotfull mot henne antog hon att han inte tillhörde området. Dessutom luktade han inte som flocken som hade det här området. Kanske hade han varit borta på en lång vandring och kom tillbaka precis nu? Då skulle han ändå inte veta om det fanns nya vargar i flocken. För tillfället gick hon på att han inte var en av vargarna från det här området. Och eftersom han inte verkade hotfull kunde hon ha honom till sällskap. Om någon från området skulle hitta dem, skulle hon lätt kunna undfly dem om hon lämnade bakom en offergåva. Vilket han lika gärna kunde bli...

Ett litet leende fick de svarta läpparna att spännas. Han visste med ens att det inte var en existentiell fråga, men det hade varit lite roligt. Att berätta om den hårda träningen som hade varit hans barndom. Om hur enkelt man kunde döda någon bara man träffade rätt och använde just nog med styrka. För det var vad han förknippade med sig själv. Krigare, stolt och stark. Eller mördare, om man så vill.
"Mitt namn är Hananya, fröken...?"
Rösten tinade en aning, hans ordval påminde honom om att detta faktiskt var utav det andra könet. Och det var ytterst sällan en tik inte fångade en hormonstinn ung hannes intresse. Hennes utseende var heller inte fy skam. Men han visste bättre än att slänga sig på henne eller försöka charma sig till något. Sånt var bara sliskigt. Åtminstone om det var utan våld. [ :twisted: ]

Snabbt såg sig den nästan helvita hanen sig omkring, området runtom dem låg stilla och till synes verkade det inte vara någon annan där. Och än hade honan inte verkat vara så aggressiv mot inkräktare som han hört var karaktäristiskt för just The BloodBlooms.
Öronen var riktade mot henne, som han studerade tiken med ett litet intresse, men samtidigt vaksamt. Kroppsspråket var lätt avslappnat, vilket möjligtvis var något dumdristigt. Yana var ju ändå fortfarande rätt oerfaren mot främlingar och hur man skulle handskas med dom. I värsta fall blev det bråk. Och det njöt han utav.

När han presenterade sig kunde hon inte låta bli att le och en road fnysning lämnade hennes nos. Hananya? Vad är det för ett namn på en hane? Hon skakade lätt på huvudet för att bli av med det fåniga leendet hon hade på läpparna. Det gick fortfarande att se att hon tyckte det var lustigt, men inte alls lika tydligt som innan. "Renn" avslutade hon hanens mening. Det lät i alla fall så på honom, att han ville att hon skulle avsluta det. Inte för att hon gillade att bli kallad 'fröken', men det lät åtminstone bättre än många andra namn som det fanns att välja på. 'Fröken' lät åtminstone respektfullt.

När hanens blick flyttade sig ut i skogen gjorde även hennes det. Hade han sett något? Då hon själv inte kunde uppfatta något vände hon tillbaka blicken mot hanen, bara för att mötas av att den granskade henne från topp till tå. Med avsmak i blicken drogs de mörka läpparna upp något för att blotta de två huggtänderna i överkäken innan hon irriterat talade. "Är det något bekymmer, Hananya?" sa hon, och la extra betoning på hanens namn. Hennes röst var klar och feminin, så som den alltid var, men det hördes att den var fylld av irritation. En hane som står och stirrar på det där viset, han borde veta bättre. Borde veta sin plats.

Det gick inte att missa leendet som stramade på tiken läppar. Jovisst, namnet brukade få en dl olika reaktioner. Men eftersom han fått det av sin far kunde han inte annat än att acceptera och gilla det. Även om smeknamnet var något bättre. Yana. Varför hade han inte valt att presentera sig som det denna gång? Lätt att vara efterklok, även om han inte brydde sig särskilt mycket om vad andra tyckte om det längre.
"Renn.." Upprepade hannen med en eftertänksam min. Ett för honom nytt och annorlunda namn.

Tikens reaktion förbryllade honom lite smått. Värst vad stingslig denna var då. Bäst att akta vart man vilade ögat, även om det inte betydde något särskilt med att vaksamt betrakta henne. Hon var trots allt en främling. En främling på farlig mark.
"Nej inte alls." Svarade Yana lugnt. "Jag bara funderade på en sak..." Han tystnade och lät det gå några sekunder innan han fortsatte.
"Är du möjligtvis en del av flocken som äger denna mark?"
Det avslappnade kroppspråket ändrades smått och blev något mer reserverat. Vilket det borde ha varit från första början.

Hon slog till med svansen. Kanske hon skulle spela på hans fråga? Säga att hon var medlem i flocken? Hur skulle han reagera då? Å andra sidan - om han testade henne. Då skulle det vara illa att ljuga. Dessutom visste hon inte hur han skulle reagera om det skulle komma en riktig medlem hit. Det var illa att föreställa sig två vargar som skulle jaga henne istället för att lämna dem när de stred mot varandra. Så hon lämnade tanken på att ljuga. Istället skakade hon långamt på huvudet och tippade öronen något åt sidorna. "Nej" svarade hon honom. "Jag är en vandrare" fortsatte hon sedan. Valde att inte säga 'flocklös'.

Hon nickade kort mot honom "Jag antar att du inte heller är det, alternativt har dålig koll på dina flockkamrater." Öronen var vinklade bakåt medan hon talade, men vinklades fram så fort hon tystnade. Hon kastade en kort blick inåt skogen då hon tyckte höra något, men vände snart blicken mot hanen igen. För tillfället var han ett större hot än det som eventuellt kanske, eller kanske inte, fanns i skogen.

Då tiken dröjde något med sitt svar var det inte svårt att förstå att tiken funderade över vad hon skulle säga. Det kanske inte var en särskilt lång paus, men det var ändock en paus.
"Jahaja, en vandrare så säg.." Ena ögonbrynet åkte upp något. Undra varför hon valt att korsa just detta ställe. Visste vargen inte vad TBB tyckte om inkräktare? Egentligen var ju även han en inkräktare, men han kände ändå lite av en trygghet med tanke på att det var Kangees flock. Far hans bodde här, och förhoppningsvis så visste alla i flocken vem han var vid namn - utifall någon utav dom skulle få för sig att han var ett hot som måste elimineras. Utan rädsla såg de isande blå ögonen in i tikens guldaktiga. Inte utmanande, men stadigt.

Han skrockade till. Utan någon speciell glädje.
"Nej jag är inte härifrån." Yana tystnade, tänkte inte säga något mer om den saken. Om varför han egentligen befann sig här.


[blöbb, segigt -__-]

Hon lät blicken fästas i hanens, hans ögon visade ingen utmaning, men inte heller att han skulle backa undan. Istället för att själv vara den utmanande så bröt hon kontakten de hade med ögonen och såg bort från hanen och tog några steg åt sidan för att få en bättre uppsikt av hanen. Han var kraftigt byggd, större än henne på alla ledder. Hanens tjocka päls gjorde det svårt att se hans muskulatur, men han var helt klart inte någon svag. Att irritera honom vore nog dumt. Visst hade hon flykten på sin sida, med hanens tyngd skulle det vara svårt att springa genom gyttjan, men hon ville inte fly för en främling som inte tillhörde reviret. Det vore mesigt. Hon vinklade öronen något bakåt och höjde huvudet, innan hon åter fästa blicken på hanen och vinklade fram öronen igen. "Vad gör du här då, unge herrn? Har du inte hört att flocken i dessa skogar ej gillar inkräktare?" hon själv hade inte mött någon ur flocken, men om det var sant som hon hört så stämde det i alla fall.

När Renn bröt ögonkontakten höjdes det andra ögonbrynet med. Det hade han inte trott, att hon skulle bryta den. Men det var just sådant Yana gillade. Att se vargar motbevisa honom. Blicken följde honan som hon förflyttade sig. Vaksamt och noggrant. Han ville inte missa en möjligtvis hotfull gest, men än så länge verkade det som om det inte var någon fara. Även om tiken blivit lite spattig för några ögonblick sedan. Men tikar kunde ju vara sådär. Som hanar, hade han även märkt.
Yana smackade lågt till med tungan, gjorde sig redo att svara på tikens fråga som han uppmärksamt lyssnade.
"Du skulle bli förvånad om du visste." Ett litet leende lurade i mungiporna. "Men jag har mina ärenden här, man kan säga att det finns en gammal bekant jag skulle besöka." Han hade god lust att lägga betoning på gammal, men valde att ej göra så. Även om det var fullt sant.
"Vad gör du själv här?" Yana höjde nosen något. "Som ensam tik i dessa krokar." Än så länge hade han inte skymtat någon annan varg, så han antog att denna tik inte hade något sällskap. I Kaiwood. På TBBs mark. Lite roande. Eller kanske oroande?

Hon kände sig både road och hedrad över hans 'ensam tik'-prat. Han trodde att hon inte skulle klara sig själv, det gjorde henne road. Så mycket som hon hade genomgått och överlevt gick det lätt att tro att det inte gick att ta kål på henne. Och hedrad? Tja, han såg inte på det hela som om hon inkräktade på flockens område, utan på nåt annat sätt. Med ett litet leende på de svarta läpparna satte hon sig ner, på tillräckligt gott avstånd för att hinna resa sig om han skulle göra ett utfall, och utan att direkt slappna av. Mer som ett sätt att berätta att hon inte såg honom som ett hot. "Stör det herrn?" frågade hon med huvudet stolt högt medan den något för långa svansen slog två slag mot marken så leran stänkte innan den likt en katt lade sig till rätta intill hennes ben. Hon såg på hanen med en, inte vänlig blick men inte hotfull heller. Styrkan bakom de gyllene ögonen nästan strålade ut, visade att hon inte hade några bekymmer med att vara ensam.

[Joinar om det går bra ^^ Och om jag förstod det rätt så regnar det eller? .___.]

Kaiwood numooris livfyllda skog. Synen av skogen var desto mindre vacker då träd hade knäckts på mitten, blåst omkull och rivit upp jord och rötter över allt. Spåren efter gudarnas krig var tydliga men det stoppade inte flocken inom dessa gränser att röra sig lika fritt som förr. En ung och inte allt för högrest varginna rörde sig bland dom ståtliga trädet och hoppade utan problem över dom omkullblåsa. Regnet föll tung över skogen och färgade allt mörkt och gjorde underlaget blött och halkigt.

Dom glödande ögonen såg sig om och hon kände värmen av två individer som rörde sig vid revirets gränser. Ett rått leende hängde i dom svarta mungiporna och hon skyndade lite på stegen. Vem vad dumdristig nog att befinna sig på TBBs mark och inte gå där ifrån. Hon skulle med ett nöje jaga dom där ifrån, oavsett om regnet gör henne fuktig så stoppar det inte elden ifrån att sprida sig över den muskulösa kroppen. Glöden blev starkare i dom djupa ögonen och den brandröda manen började att glöda starkt. Dofterna av dom okända blev starkare och mycket riktigt kunde hon snart se dom två inkräktarna. Dom tunna svarta läpparna särades och eld började att spruta ur den eldiga tiken rakt emot den gyllenfärgade tiken. Ett hest och ekande skratt trängde ut ur eldkastarn och hon hade tagit ett hopp emot den okända tiken.
"Inkräktare hur vågar ni träda in på dessa marker!" glöd droppade ur käften på tiken och hon såg varnande emot dom båda. Rösten hon talade med var kall, varnande och road.

Yana tittade fundersamt på tiken som hon föll ner i en sittande ställning. Sittande. Hannen visste inte riktigt utifall han skulle ta handlingen som en komplimang eller förolämpning. För det kunde betyda att tiken såg honom som någon som hon enkelt kunde ta. Fnys. Tankarna trycktes undan. Det var bäst att försöka se det på det andra sättet. Att orsaka tumult här och dra till sig oönskad uppmärksamhet skulle minst sagt vara ett dumt drag. Dessutom kanske hon inte alls menade något illa. Och hon verkar ju inte så dum heller.
"Nej, ursäkta mig." Hannen tystnade litet. Tänkte över hur han bäst kunde släta över de han just rätt klumpigt hävt ur sig. Mest med tanke på omgivningen. Fast han var trots allt en väluppfostrad varg. "Ni klarar er säkert utmärkt." Just som det sneda lilla leendet intog hans läppar fick en doft honom att hajja till. En varg. Alldeles i närheten. Blicken blev med ens mer vaken och nästan litet lysande.
Som den främmande tiken gjordes synlig bland träden spändes den muskulösa kroppen något. Men Yana var noggrann med att inte göra några onödigt hotfulla gester, i hopp om att blidka varginnan med eld slickande på ryggen.
"Ursäkta oss, varginna.." Hannen tittade snabbt in i den guldfärgade tikens ögon. "Men vi söker en medlem i The BloodBlooms."
Med sitt uttalande hoppades han att kunna hålla alla lugna. Och kanske hade ett litet gillande börjat gro inom honom. Men först och främst var motivet själviskt.

När hanen verkade uppfatta en doft vädrade även Renn efter den. Hon fick upp doften och vred huvudet mot skogen och hann precis se hur eld kastades mot henne. I ett ryck var hon på alla fyra och gjorde ett stort språng åt sidan för att undvika elden. Det brände till längs hennes bakdel, men tack vare blöt päls och starkt regn blev det inte mer än en hetta som slog mot henne. Ingen fara. Blicken fästes på eldvargen. Musklerna spändes och kroppen sänktes i en aggressiv ställning. Benen var stela och stadiga på marken, raggen stod rakt upp, svansen rakt ut. De vita tänderna syntes under de svarta läpparna och ögonen var hårt stirrandes på vargen. När Hananya började tala till tiken visste hon inte riktigt hur hon skulle reagera. Hon lät ett lågt morrande lämna henne när hon kastade en blick mot hanen när han talade men vände blicken mot tiken igen för att vara på den säkra sidan. Morrandet var kvar i halsen, lågt och hotande, men hon skulle inte vara den att ta nästa steg.

Det hesta skratt hängde i luften och hon slog ihop tänderna i en smäll och granskade dom båda. Regnet hade dämpat hennes attack och den främmande varignnan tycktes inte ha blivit skadad. Hon fnös till och två mörkade moln av aska och svart rök steg sakta ut i den fuktiga luften. När den ljuse hannen talade om att han ville träffa någon ur TBB blev den rödglödande blicken smal och öronen drogs bak en aning för att sedan spetsas emot den ljuse. Vad kan någon som honom vela någon från denna skog och vem kan han tänkas vela något. Den främmande tikens beteende fick det att bubbla inom den heta varginnan och hon såg emot denne med en dominant, kallt och hård blick men sa inget utan såg sedan emot hannen igen.
"Ni träder in på våra gränser och nu påstår ni att ni vill tala med någon ur denna skog. Vad tror ni skulle få er vilja igenom." rösten var hög och man kunde tydligt höra att hon hade en viktig och hög roll inom flocken. Huvudet var högt buret och svansen lika så.

Yana tryckte bestämt tillbaka irritationen som bubblade upp inom honom. Tiken tycktes inte veta allvaret som hon befann sig i. Eldtiken hade säkert flockfränder i närheten. Hon borde med ens lugna sig om hon ville klara sig oskadd från Kaiwood. Kallt slängde Yana åter en snabb blick på den andre. Kanske var tiken bara trubbel. En uppretad flock var knappast vad han ville ha när han ville samtala med en utav dom. Så det var bäst att försöka få det att se ut som att denna tik inte alls var endast ännu en inkräktare..
"Jag vet, det är mycket begärt." Sade hannen ursäktande. "Men eftersom jag är son till en utav er, så kanske det inte är helt omöjligt." Den isblå blicken, ärvd av fadern, betraktade tiken något spänt. Främlingen kanske inte var en högt uppsatt inom flocken, det hade han ingen aning om, men hans instinkter sade honom att även den minst betydelsefulla inom en flock kunde vända hela flocken emot en.
Hannen smackade lågt till med tungan och såg uppmärksamt på eldtiken, med ett öra vridet mot guldtiken. Han släppte inte ner garden för någon utav dem.

Hon lät sitt morrande avta när de båda fortsatte samtala. Fortfarande befann hon sig i attackställning, för att snabbt kunna röra sig om det skulle behövas. Då den ljusa hanen sa att han var son till en i flocken kastade hon en snabb blick på honom. Det såg ut som att han verkligen trodde på sig själv. Men om han nu var son men inte tillhörde flocken hade han blivit övergiven av den vargen. Var det verkligen så smart att möta upp med denne då? Blicken vändes åter mot eldtiken, det syntes ett klart ogillande i Renns gyllene ögon, men hon höll tyst. För tillfället fanns det ingen vinning i att säga något. Just nu var det enda sätt hon kunde få ut något ur situationen om hanen lyckades göra något och hamna på den goda sidan hos eldtiken. Vad nu Renn skulle ha för nytta av det visste hon inte ännu. Men snart kanske?

"Son till någon av oss?" den kalla stämman hängde kvar men en släng av nyfikenhet fanns där djupt nere. Så detta var en ättling till någon hos dom. Det fanns inte så många äldre i flocken längre tyvärr men vem denna hanne kunde vara son av kunde hon inte säga men skulle gärna vela veta och vad han vill den.

Med en testande och hånande blick såg hon emot den andre tiken, sökte sig in i hennes gyllende blick. Ett brett leende sprack fram och dom röda tänderna av hetta sken i de gråa vädret. Ja hela varginnan hade en skrämmande uppsyn där hon stod. Ögon som brinnande klot, den röda manen svagt lysande och det glödheta leendet. Även ärren över ena ögat lös vagt. Det mörka vädret la en skugga över den bastanta men smidiga kroppen och skenet av värmen inom henne gjorde inte saken bättre.
Åter igen såg hon emot hannen med en misstänksam min och väntade in vad han hade att säga härnäst.

Petar lite så det dimper ner ett mail, Yana loggar in och svarar (:

*Renn står fortfarande stum och stirrar på eldtiken*

Mungiporna kröktes som hannen sänkte nosen något. Något slugt i blicken glimrade till. Som rimfrost en kylig morgon.
"Ja, son till en av er." Han hade uppfattat den lilla tonen av nyfikenhet hos honan, något som var väldigt.. intressant, i jämförelse hur tiken annars vore. Eldtiken var minst sagt en varg värd att hålla ett öga på. Vakande öga, då hennes temperament verkade hett som hennes eld.
"Kangee, känner du nog honom som."
Den ljuse ungvargen såg snabbt omkring dom, innan han åter såg på den irriterade flockmedlemmen. Nu med leendet som bortblåst. Egentligen så hade Yana inte bestämt sig om han skulle träffa sin far än. Men nu verkade det som om han inte skulle ha mycket till val om han ville ta sig ur situationen - förhoppningsvis - helskinnad.


[Sry för segt svar, har inte orkat rolla ^^ Och de blev ett skumt svar, men whatevs xD]

Det skimrade till i dom glödande ögonen då ett mycket välbekant namn lämnade den ljusa hannens svarta läppar. Hon trodde honom inte först då det inte fanns någon likhet alls i den ljuse förutom dom ljusa ögonen. Ja nog hade den mörka korpliknande hannen lika blå som denne, men det fanns det många i detta land som hade. Blicken smalnade av och hon närmade sig hannen och borrade in sin heta och dominanta blick i hans.
"Kangees son säger ni. Hur kan ni vara så säger på det, jag vill ha bevis innan jag låter ett okänt yngel påstå sig saker." sa hon med en kall och menande stämma. Tiken intresserade henne inte längre men däremot gjorde den ljusa hannen det. Trampa in på dessa marker och sedan påstå sig vara son till någon, varje dag får man vara med om nå nytt.

[Aaw, jag förstår dig älskade <3]

När eldtiken la all sin uppmärksamhet på Haranya rätade Renn på sig något från försvarsställningen. Egentligen gillade hon inte det faktum att tiken inte brydde sig om henne, det betydde att hon inte såg henne som ett hot. Irriterande. Men Renn valde att inte göra någon stor grej av det. Trots allt sved det fortfarande i skinnet där tikens eld hade träffat. Inget hon inte klarade av, men å andra sidan så var det knappast en 'träff'.

Hon tog ett steg tillbaka istället och försökte avgöra om hanen skulle ha någon chans att hamna på den goda sidan hos eldtiken - om hon nu hade någon...

[Blubb.. kom på detta roll O_O Vill ni fortsätta? :3 (ber även om ursäkt :oops: ) ]

[blubbar med~ Mig spelar det ingen större roll ^w^ Thzu gillar att skälla på folk så varför inte :3]