NYFÖDDA
Hon hade inte kunnat förstå detta. Hon hade inte kunnat förstå att hon bar på liv. Att hennes och Fieros valpar låg i hennes mage. Hon hade inte kunnat förstå det under kriget, inte när de berättade för Iwaku, inte ens när de små liven hade sparkat inom henne hade hon kunnat förstå fullständigt. Hon hade haft fruktansvärt svårt att greppa det faktum att hon skulle bli mor, och Fiero far. Det kändes som en dröm, en dröm som hon aldrig ville vakna upp från.
Men nu låg de där, tätt intill henne. Aisu knuffade försiktigt på dem en efter en för att flytta dem närmre sig. I samma stund som hon riktigt förstod innebörden av modersinstinkter - att skydda sina barn med allt man har - förstod hon också att detta faktiskt var hennes barn.

Hennes och Fieros valpar. Detta var deras valpar. De var föräldrar. De hade satt tre små knyten till världen.

Det var två små gråa tikar och en hane som med sin snövita päls skiljde sig från sina systrar. Hon hoppades innerligt att hans färg var det enda som skulle dela de tre åt, hon ville inte att han skulle bli den i familjen som avvek sig, som hon hade tyckt att Iwaku gjort när de var små. Men å andra sidan hade hon och Iwaku hittat varandra igen, och hon var tacksam ända in i själen för det då de förlorat både Morg och Aimar.

Fiero kom och lade sig bredvid henne, nosade lite på valparna och strök sedan nosen mot hennes kind. Ett leende spred sig på hans läppar.
"Jag kan inte förstå att det är våra barn..." sade han tyst.
Hans leende smittade av sig på Aisu. "Inte jag heller."
"Men älskling, vad ska de heta?" frågade Fiero sedan. En vild panik växte inom Aisu, hon hade inte haft en tanke på att de behövde namn, och nu insåg hon att hon inte hade några förslag alls.
"Jag.... jag vet inte", Aisu kände sig på gränsen till ett sammanbrott. Hon hade inga namn till sina barn! Ögonen fylldes av tårar och hon såg upp på Fiero. "Jag har inga namn åt dem!"
Fiero gav ifrån sig ett kort skratt och slickade henne på nosen. "Så bra då att jag har funderat lite", log han. "Vad sägs som Ira till den här lilla krabaten", han buffade försiktigt på den ljusgrå tiken. "Och Leviathan till den vite. Men till den tredje vet jag inte riktigt."
Aisu funderade en kort stund. "Vad sägs om Elphaba?"
"Elphaba", Aisu hörde hur Fiero smakade på namnet. "Jag gillar det. Ira, Elphaba och Leviathan."

3 ÅR GAMLA
Valparna växte otrolig fort, och för var dag som gick kunde man se hur deras personlighet och erfarenhet växte. De strosade runt och undersökte allt nytt de kunde hitta. De drog Iwaku i svansen och öronen tills han med en suck försvann iväg, då gav de sig istället på sin far, som mer än gärna lekte med dem. Efter en stund kom Iwaku istället tillbaka med mat, som de hungrigt och glatt satte i sig.
Hennes kärlek för dem växte sig starkare för var gång hon såg dem, och hon visste att det samma gällde Fiero. Hon kunde inte undgå att lägga märke till att även Iwaku fann dem charmerande, även om han stundvis försökte dölja det. Han var minst lika noga med att inte låta de små vandra iväg för långt som Fiero och Aisu var, vilket kändes tryggt för Aisus del. Då var de tre styckena som höll reda på de små liven. Att de föddes under kaoset gav dem två otroligt oroliga föräldrar som ogärna släppte dem ur sikte för en sekund. Aisu och Fiero var noga med att hålla stenkoll på var de var, de vägrade riskera att förlora dem.

6 ÅR GAMLA
"Pappa! Pappa!" , de tre ropade i kör efter sin far. "Kom och berätta om flockarna för oss!"
Aisu suckade och gav Fiero ett leende. Hon visste att de hört de vuxna prata om flockarna i Numoori, och de hade antagligen snappat upp namnet 'Qu' och 'Devils'.
"Vad vill ni veta då?" frågade Fiero och slog sig ner bland Aisu och valparna.
"Berätta om Devils", sade Ira.
"Nej, inte Devils", Elphaba ryckte tag i Iras öra. "Jag vill höra om Qu!"
En liten vit hane dök upp bakom sina systrar. "Jag vill höra om Gudarna..."
Hans två systrar stannade upp och såg på honom. "Nej, Levi!" utbrast Ira. "Flockarna är ju mycket mer intressantare!"
"Tycker du ja", muttrade Leviathan och satte sig ner med en liten duns.
"Vi kan nog hinna med att prata om både flockarna och Gudarna", log Fiero.
Aisu gav honom ett varmt leende. Hon tyckte att han var så charmig när han försökte kompromissa med ungarna och ibland kunde hon inte förstå hur han stod ut då hon själv kunde känna att hon bara ville gå och försvinna ett tag. Det var mer påfrestande att ha valpar än vad hon hade kunnat förstå.
"För många, många, många år sedan föddes en varg...", rösten kom från mörkret. En dov och låg röst, mörkt viskande. Elphaba, Ira och Leviathan flyttade sig närmre varandra och såg ut i mörkret med stora ögon. Fram till dem steg Iwaku. "Det var en kolsvart varg med röda ögon. Han kom att bli den som skulle skapa Numooris idag äldsta flock, och ge namn åt den plats där flocken håller till - Tenkais öken", Iwaku la sig ner och gav valparna ett groteskt flin, varpå de ryckte till och skrämt såg på sina föräldrar.
Iwaku skrattade roat, men tystnade när Aisu och Fiero gav honom var sin sträng blick.
Därefter tog istället Fiero över och fortsatte med att berätta om Tenkai och Devils. "Senare formades den okända gruppen Devils; namnet var egentligen från början bara ett skämt för att håna gruppen Angels. Men nog var Devils djävulska alltid. Ökända för sitt barbariska sätt tog de över nästan hela öknen. Och i hemlighet älskade Tenkai sin flock - och innerst inne var han alltid plågad utav de hemska handlingar han gjort. För nu hade han en familj, en dysfunktionell, mordisk sådan - men ändå en familj", fortsatte Fiero. Han berättade sedan om Devils i allmänhet, hur de var otroligt sammansvetsade, trots att de kunde vara väldigt barbariska - men det gentemot andra. Han berättade om deras farmor Ascar - hur hon i princip är en legend numera.
"Det finns fler flockar som Devils, med liknande mål och tillvägagångssätt", sade Aisu när Fiero talat klart. "Men så finns det även flockar som ser livet ur andra synvinklar. En av dessa flockar är Qu." Hon berättade sedan om Qu, om Weed, och hur han dött i en strid mot Devils. Hur han och Ascar dött i varandras käftar. Hon berättade sedan om efterträdaren Dolor, och sedan om ledaren efter det, Mivria - deras mormor.
"I det tredje och senaste kriget mellan Devils och Qu så förådde er morfar hela Qu och mormor genom att låtsas vara deras allierare, men sedan ställa sig på Devils sida i kriget, som egentligen är hans flock. Mormor lyckades inte döda honom, men han är aldrig mera välkommen på deras marker igen", någonting stack till inom Aisu. Sättet som hennes far hade skadat mor på tog hårt även på Aisu, och hon hoppades att Mivria skulle få ett avslut på allting. "Er far var ju från början en Devils", hon såg på de tre valparna, för att sedan vända blicken mot Fiero. "Men han valde mig och er framför sin flock", hennes lycka gick inte att ta miste på, och hon gav Fiero ett brett och kärleksfullt leende.
"Men snälla..." Iwaku låtsades göra kräkljud, och gav sedan sin syster och Fiero ett litet flin. "När ska vi få höra om Gudarna då?"
"Ja, Gudarna!" ropade Leviathan som hade svårt att sitta still. Svansen svängde ivrigt fram och tillbaka och han nästan hoppade på stället.
Aisu såg på Fiero. "Ska du eller jag berätta?"
"Berätta du", log Fiero och lade sig till rätta vid valparna.
Aisu gav honom ett leende tillbaka, såg på sina valpar och funderade en kort stund var hon skulle börja.
"Det finns olika religioner i Numoori, och mycket beror på om man är född här eller vilken ras man tillhör. Till exempel så har Månvargarna, som er mormor, en egen religion. Deras största tro ligger till månguden Duraneir", Aisu såg runt på valparna och upptäckte att Ira var mer intresserad av att nafsa i svansarna på sina syskon.
"Ira!" röt hon därför till, varpå Ira snabbt tittade upp med en surmulen blick.
"Numooris religion grundar sig på två gudomliga och uråldriga krafter", fortsatte hon sedan. "De har inget speciellt namn, de kallas olika beroende på vem man frågar. Ljus och Mörker, Värme och Kyla, Sanning och Lögn, Liv och Död, Tid och Rum eller Ordning och Kaos. Frågar ni mig skulle jag kalla dem för Det Skapande och Det Destruktiva", hon kastade en blick på Fiero, som verkade minst lika fångad av historien som valparna gjorde nu. Hon log och fortsatte.
"Båda dessa krafter behövs för att vår existens ska existera, de balanserar allting. Utan Godhet finns ingen Ondska, och utan Ondska finns ingen Godhet", hon gjorde en liten paus för att valparna ska hinna ta upp allt hon sade.
"Därefter skapades Meimei och Tenrai, som är de två högsta Gudarna vi har. Dessa två skapade sedan de fyra mindre Gudarna som även utgör jordens ekosystem. Dessa Gudar är eldguden Aurinko, vindguden Windfari, vattenguden Kaito och jordguden Moriko", hon såg runt på valparna, och även tjuriga Ira började verka riktigt intresserad av att höra mer.
"Men förutom dessa fyra har vi även en Chaibos, dödens Gud. Han tar hand om våra själar när vi dött", hon insåg att det kunde verka okänsligt att som förälder redan lära valparna om döden, men med kaoset hängandes över Numoori likt stor tjock filt var det lika bra att de lärde sig från början. Likaså när det gällde vetskapen om flockarna. Aisu själv hade fått veta om Devils när hon som valp mötte en äldre hona i närheten av öknen, Aisu hade då varit på väg mot öknen. Hon ville inte att hennes valpar skulle göra ett liknande misstag som det hon vart nära på att begå.
"Men mer om Chaibos tror jag att er far eller Iwaku får berätta om", sade hon sedan.
"Nej, det var ju nu det började bli intressant!" klagade Ira.
"Jag vill också höra mer!" instämde Elphaba envist.
Leviathan sade ingenting, utan satt bara tyst.
"Nej, det räcker för ikväll, ni ska sova nu", sade Fiero och gav Aisu ett litet leende.

Aisu och Fiero motade in valparna i grottan. De stannade vid dem tills de somnande, och gick sedan ut till Iwaku som satt kvar precis utanför.
"Jag tror att kommer bli en del jobb med dem ju äldre de blir", skrattade Fiero.
"Kom bara ihåg att det är era valpar", flinade Iwaku. "så kom inte till mig och be om hjälp."
Aisu himlade med ögonen. "Vill du ha kvar dem i flocken får du allt se till träna dem också. Du och Fiero kan ju stå för deras träning sedan när de blir äldre", log hon, och kände att det tog emot lite att be Iwaku om det då det ju inte var hans valpar. Men ville han att de skulle vara kvar i flocken var han tvungen att hjälpa Aisu och Fiero med deras träning. Aisu skulle inte stoppa någon av dem ifall de kände att Draugai inte var en flock de ville leva i, även om lämna flocken var något man inte gjorde. Men det var ju hennes barn, hennes och Fieros, och hon skulle göra allt hon kunde för att de skulle få de liv de ville. Men hon hoppades att de skulle stanna.
Hon kastade en blick bakåt och såg på dem där de sov. Leviathan låg på rygg, varpå Elphaba lagt sig nästan tvärs över honom. Ira å andra sidan låg på sidan med ryggen tätt tryck mot Leviathan.

Det var deras små barn.