Jag vill börja med att skriva att jag är så jävla ledsen. Och kommande text kan få det att verka som att mina avsikter har varit att tvingat vissa rollare här på sidan att vänta, att stanna upp vissa roll bara för att jag inte kunnat vara aktiv. Att jag medvetet hållit vissa tillbaka för ingenting.
Men så är det verkligen inte, och jag hoppas att ni förstår det.
Förklaringar är kanske någonting som folk tycker är jobbigt. Kanske är det det sista ni vill höra, kanske anser ni det vara undanflykter och riktigt dåliga ursäkter istället för förklaringar. Men hur var och en än ser på saken så kommer jag att skriva varför jag kommit fram till det här. Jag tycker folk bör veta, om än vissa kanske redan vet. Om än vissa inte bryr sig.

Så med det sagt, börjar jag lite försiktigt här.

Stanken av aska höll ett stadigt tag om luktsinnet, marken skälvde lätt under henne och en hård vind rev tag i den mörka pälsen innan den avtog lika snabbt som den uppstått. Hettan fick synfältet att vibrera lätt om man sökte med blicken längre än den enorma vulkanen som reste sig i öknens mitt.
Långt bort i fjärran kunde man höra åska, man kunde höra träds som brutalt fick rötterna uppslitna ur marken, och lika plötsligt som man tyckte sig kunna vädra den salta doften som talade om att havet inte var långt borta, låg landet stilla igen. Pulsen hade stigit och andningen var ryckande, ja nästan flämtande... Numoori var inte längre det lugna land det så länge utgett sig för att vara, och det lockade fram ett brett grin över de svarta läpparna.
Under så lång tid hade hon kännt av någonting, en rastlöshet starkare än hunger som rev inom henne, utan att veta vad det betydde. Det var som om någonting inom henne, en röst lika skarp och stadig som hennes egen, hade viskat i hennes öra att hon snart skulle få uppleva någonting som gjorde allt annat oviktigt. Hämnd, blodstörst, fränder och makt... allt var oviktigt i jämförelse med det som snart skulle inträffa. De lovorden hade fått henne att vänta, hålla sig bland skuggorna, borta från flockmedlemmar och byten, och vänta. En rastlöshet, en iver, hade legat över lavaöknen och vissa gånger hade hon undrat ifall det var hennes hunger och längtan efter tillfredsställelse som man kunde vädra i luften, eller om det var ovissheten och den stigande frustrationen hos medlemmarna av TDN. Men att fundera över hur själarna som vandrade på hennes revir hade det, det existerade inte längre i hennes världsbild.
Vad hade hänt med henne egentligen?
För flera år sedan hade hon stått högst upp i det här landet. Ingen hade kunnat mäta sig med henne. Hon hade besuttit en position över alla andra, och dit hade hon tagit sig utan stöd eller hjälp från någon annan. I samma stund som hon beslutat att skapa en flock hade hon avsagt sig allt som hon var. En mäktig Djävul, en varelse som inte hörde hemma i denna värld, det var vad hon var. I denna värld ansågs hon nog vara instabil, en mördare. Men hon var så mycket mer. Så mycket mer, att bara tanken på makten hon ägde fick henne att skjuta ut bröstet och avvisa den äckliga luften som omgav henne med en hög fnysning.
'Det finns inte plats för andra. Endast du existerar.'
Ord som blödig och patetisk hade på senare tid allt oftare dykt upp i huvudet på henne, och hon visste alltför väl vad det betydde. Hittills hade hon bara låtsas höra hemma här. En gång i tiden hade hon faktiskt funnit några få vargar som hon låtit sig fatta tycke för. Men de var borta nu. Och vad hon hållit på med sedan den sista varg hon kunnat se i ögonen utan att vilja spotta av avsky lämnat landet, det var bara tidsfördriv. Tidsfördriv i väntan på det som nu skett.
"Kheh." Hon skakade långsamt på det hornprydda huvudet. Framför henne låg lavaöknen. Nej, hela Numoori sträckte ut sig framför henne. Och hon slickade sig girigt om läpparna medan hon studerade det som drabbat landet under så kort tid; Kaos. Detta var vad hon väntat på. Detta var anledningen till att hon stannat kvar och fördrivit tiden med att samtala med flockmedlemmar, att vakta reviret och även rekrytera. Men allt det var oviktigt nu. Hon brydde sig inte om flocken, hade aldrig gjort, och de andra själar som hon mött och slutit avtal med i detta land... tja, det var synd för dem att inget avtal, inga planer, någonsin skulle kunna mäta sig med den syn hon möttes av nu.
Lugnt vände hon sig om på den klipphylla där hon stått och betraktat lavautbrotten som brutit ut över öknen. De långa klorna rev i stenen under henne, och ryggraden spelade fram och åter där den tagit sig genom skinnet på hennes rygg. Längst ut till svanstippen kunde man följa de mörka kotorna som brytit sig genom muskler och kött för att nå fram till luften som omgav henne. Nej, hon var ingen vacker syn. Det hade hon aldrig varit, men nu var hennes kropp mer förvrängd och ihoptrasslad än den någonsin varit förut, och saliv rann stängdigt nerför halsen på henne från käften som prydde hennes strupe.
Den här världen klarade inte av att hålla henne i hennes anpassade skepnad längre.
Det var dags för henne att dra sig tillbaka.
Synd. Faktiskt. För vissa av de vargar hon stött på, som varit smarta nog att ansluta sig till henne medan hon fortfarande varit sinnesförvirrad och haft nån slags välvilja gentemot den flock som följt henne under så många år, hade faktiskt verkat ytterst lovande. Men kanske skulle de klara av att ta sig till toppen utan hennes hjälp.

Key vandrade ut ur Numoori. Utan ett ord, utan minsta förvarning och utan att lämna något spår efter sig. Kaos var vad hennes mål alltid varit. Och nu när det drabbat landet, hade hon ingen anledning att stanna kvar.


Ja, Key lämnar Numoori. Antagligen inte för alltid, hon kommer nog kika in igen. Någon gång. Men det känns lite tungt i hjärtat, för hon är den karaktär som varit min största. Jag har dock insett att det varken är rättvist mot er, eller henne, att försöka lova att jag ska komma tillbaka. För nu är det ganska så uppenbart att jag nog inte kommer kunna det. Iallafall inte för att driva en flock. Och om det är en sak jag lärt mig under alla de år som jag rollat med Key, så är det att en flock var aldrig hennes grej. Kanske hade hon en förmåga att få andra att lyssna och följa henne, men hon själv har aldrig passat som en ledare för andra. Hon är en ensamvarg, har alltid varit. Det känns som att så mycket av henne har fallit bort under tiden som hon agerat ledare över The Dark Nation. Och den dag hon återkommer till landet så ska hon ta igen det, det lovar jag.
Hon hade sina glansdagar på version 2 av Numoori. Och jag måste erkänna att det kändes jäkligt bra att logga in och se att Key nästan var drottningen på sidan... men så gick tiden och jag blev mindre och mindre aktiv med henne, och nu har jag gjort upp så jäkligt stora planer med så många människor, även stora planer gällande TDN, och så inser jag att jag aldrig kommer kunna spela Key igen som den Key ni känner henne; alltså som Ledare över TDN. Det är inte hon, inte i sin sanna natur. Och dessutom så har jag varken tid eller engagemang att styra en hel flock.

OCH JAG ÄR SÅ JÄVLA LEDSEN FÖR DET. JAG BER OM URSÄKT TILL ALLA. och jag ber såklart att ni inte ska bli arga. Men blir ni det så har jag full förståelse.
Här har jag lovat att komma tillbaka, jag har lovat att Key ska träna, leda, sluta planer och göra en massa saker för att Numoori ska kunna bli lite intressantare, och så drar jag bara såhär. Vilket jävla fegt sätt va?
Men här är grejen; Key är inte typen som tar farväl. Aldrig. Känner hon att det är tid att dra så drar hon. Hon bryr sig inte om vem eller vad hon lämnar efter sig.
Och när det kommer till mig... så blev jag faktiskt glad när jag loggade in och läste om kaoset som drabbat Numoori. För det gav mig en chans att ställa allt till rätta.
Hur fan menar jag "ställa allt till rätta, jag gör ju inte ett piss!", eller hur..? men det är inte riktigt sant. Snälla, tänk på det såhär: Nu avsäger jag, eller Key, ledarrollen. Ni behöver inte vänta på oss längre. Inte på att jag ska bli aktiv med Key så hon kan dra igång flocken och påbörja alla planer som det pratats om i mer än ett års tid.
Jag ber om ursäkt. Jag säger förlåt. För det känns inte rätt. Men samtidigt så gör det det. För nu behöver ni inte vänta längre! Nu behöver jag inte tänka varje dag att jag håller rollare, underbart folk, tillbaka för att jag inte har tid och ork att vara aktiv trots att jag lovat att vara det.
JAG LOVAR INGET MER! OKEJ?! Jag kommer inte bli aktiv. JAG kommer inte få TDN aktivt.
Ja. Jag och Key lämnar er alla i sticket.
Och vet ni varför? Jag väljer skola och hästar, mitt enda stora intresse, framför Numoori.
Jag har tänkt jättemycket på det här. "Har jag rätt att klaga över att hästarna tar så mycket tid när jag egentligen inte har min egen häst? De som har egen kanske tycker jag klagar för mycket, att jag borde kunna hitta tid.." Men jag måste inse att om än de som har egen häst tycker det tar mer tid, har jag rätt att säga "nej, det gör det inte". Jag tar mig ofta an tre hästar flera gånger i veckan, och på det har jag skola (jag vet att det borde stå "på skolan har jag hästarna", men jag prioriterar inte så... tyvärr...) och jag är dessvärre en sån person som pressar mig själv tills jag får magsår för jag är orolig att mina betyg inte ska vara så bra som de behöver vara. Och nu ska jag även ta mig an att utbilda mig i körning, med häst. Det kommer ta enormt mycket tid, och på det så har jag jobb hela sommaren. Sedan börjar jag trean på gymnasiet, och jag har valt ganska så tunga ämnen att ta mig igenom, + att jag har ett projektarbete som ska göras.
Ja, ni förstår... jag har inte tid. Jag trodde aldrig att den här tiden skulle komma. Jag trodde jag skulle kunna hålla fast vid Numoori för evigt, typ. Men nu inser jag att jag har bara ett år kvar i gymnasiet och sedan ska jag flytta hemifrån och studera vidare och då kommer jag inte kunna hålla på så passionerat med hästar heller. Det kommer läggas på hyllan att vänta tills jag har tid och råd igen... Så jag ska ösa på sista året nu ordentligt.
... plus så ligger min hund och spyr nu i min säng. Jag tror han vill ha sagt att jag inte får glömma honom, och det gör jag ju inte. ... men det är inte anledning nog att kräkas på mina lakan....

Hur som.
Jag säger inte att jag lämnar Numoori, det gör jag absolut inte.
Men Key lämnar Numoori. Och jag släpper allt ansvar för TDN.
Ska flocken tas bort?
Ska den hållas kvar, det bara sätts någon annan som alfa?
Det är faktiskt frågor jag lämnar år er att besvara. Om det finns intresse att hålla TDN igång ska ni veta att jag inte vill att vem som helst sätts som ledare. Och tas den bort kommer jag inte känna annat än ro då jag går och lägger mig.

Jag kommer försöka bli aktiv med Selva istället. Och så Valiquette. Det känns som att det jag behöver nu är en lugn väg tillbaka in i rollspelandet utan att känna sån förjävlig press på mig. Val är vampyr, och kommer aldrig riskera hamna i nån flock som tur är, och Selva har jag planer för men absolut ingenting som har med ledarskap att göra. Det orkar jag inte med, och har heller inte tid för.

Än en gång.
Jag är ledsen att jag bara lämnar allting. Men kanske ni redan insett att det nog aldrig skulle bli av iallafall..?
Key kommer att komma tillbaka. Kanske efter att kaoset tagit slut, om det nu någon gång gör det... men då kommer det inte att vara i rollen som flockledare. Det får ni absolut inte tro.

Sen så vet jag inte vad mer jag ska skriva.
Jag känner det som att jag sviker så jävligt många just nu... men samtidigt känner jag mig lättad. Att slippa ansvar och vetskap om att folk väntar på mig, det känns skönt. Väldigt skönt. Men samtidigt anar jag att vissa kanske inte alls ser det här som en bra lösning.
Och jag ber än en gång om ursäkt.


Om ni orkat läsa allting; Tack.
//Lina/Lullu/Key

Kände att jag måste skriva något...
Såklart är vi ju inte arga på dig, det är ju ditt liv och såklart ska irl komma före Numoori. Och att då måste bära en ledarplats då man inte har så mycket tid, blir ju bara en massa press som du själv skrev. TDN kommer ju aldrig bli samma sak utan Key, då man tänker på TDN så är det första man nästan tänker på är Key, iallafall jag. Och tycker det var bra gjort att du inte bara lämnade TDN utan att säga nått, bara skita i allt, utan gav oss en punkt att Key nu har lämnat flocken. <3

Sen, så León stannar kvar så länge andra vill stå vid hennes sida. För att bara kasta bort denna flock känns oerhört fel. Och tror nog andra vill kämpa med, men för att få flocken på fötter behövs aktiva och drivande personer. Så ja, jag stannar i TDN så länge den flocken existerar.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men tänkte att jag måste säga nått.
Kram Magga / León

Å nejmen du kära tant Key...
Tycker det är så gulligt att du är rädd att vi ska vara arga,
okej- vi har karaktärer i TDN, men vi är inte såna dräpare själva till fullo själva
att vi jagar folk som deras vargar för att de lämnat folken. Duvet som IC?
Vi är ju vanligt folk... eller nej, vanliga blir vi nog aldrig..
Men man kan ju inte vänta sig att allt folk ska hänga kvar här tills de sitter med sina käppar och löständer och en spinnande katt i knät?
Nån gång är det allt dags för oss alla att skaffa oss ett liv!
stället säger vi GRATTIS till dej kära Key, nu ska hon ut på disco igen! <33
Grattis, du har skaffat ett liv UTAN Numoori. Welcome back 8)

// Poss På Dig Skickar Gagga/Colosseum Genom Nätet Till Dig Lullu

Klart vi inte är arga <3

Tycker bara det är bra att du tar ett beslut att berätta för oss. Mycket hellre de än att spelare bara försvinner.

Vad vi gör med flocken får vi väl se helt enkelt om det finns någon som skulle kunna vara redo att gå in i en ledarroll för det första.

Jag kan säga att jag förstår dig. Nog kommer vi alla förr eller senare komma till det stadiet i livet då vi inte längre har lika mycket tid för Numoori som vi en gång hade. Och då gäller det att kunna prioritera. Det är bra att du vet vad du vill och följer det. Har man inte tid så har man inte det.

Det viktiga här är att du säger det åt oss alla på denna sida så att vi vet om det. Det känns bättre, för då vet man vad som hände, vars hon tog vägen. Och det är ganska starkt jobbat att säga allt det som du har skrivit i detta inlägg. Och jag vet att det är fler än jag som uppskattar varje ord.


Jag har inte haft mycket med dig eller Key att göra, men jag kan ärligt säga att jag kommer att sakna henne. Hon har alltid varit en del av min bild av Numoori.

Skulle aldrig kunna vara arg på dig älskade ickfreu <3
Jag väntar här på dig, passionerat som alltid.
Att förlora dig skulle vara tusen gånger värre än att förlora Key, oavsett vad du tror och oavsett alla fina planer. Du är värd massa mer! Att du inte lämnar oss för alltid är nog med tröst åt mig!

Och om något så kan jag identifiera mig vid detta, med Blossom och TBB och hela kaoset. Just nu vet jag inte riktigt vafan jag ska ta mig till... Oh well, hoppas du kommer orka med Numoori, lite och lagom, i fortsättningen (L)

Älskar dig ~

Tack alla, verkligen. Det känns så bra att ingen blivit arg ;w;

Och helt ärligt känner jag redan hur mycket trevligare jag tycker det är att logga in på Numoori nu då jag faktiskt avsagt mig hela stora lasset med saker att måsta göra. Kanske har faktumet att alla nationella prov är överstökade nu också någonting med mitt lugn att göra.. men grejen är den att allting redan känns så mycket bättre x3
Jag har ju varit besatt av Numoori sedan jag joinade sidan, vilket vill säga några år, och jag kommer hålla kvar i sidan tills den dag det inte går längre. Vilket just nu känns som en vääldigt avlägsen dag då jag gillar alla människor här för mycket för att kunna dra mig undan. Och så älskar jag ju rollspel, om än jag tagit paus från det i mer än ett år så har det ju ändå alltid funnits nåt liitet ett som sakta men säkert rullat på och jag har nog inte tappat stinget helt..
yada yada, jag bara häver ur mig en massa text, men det är ju som tur är vida känt att jag inte kan begränsa mig! 8D vad jag vill komma fram till är att nu redan då det känns lugnare att hålla till inne på Numoori försöker jag sakta ta mig tillbaka in i rollandet med karaktärer som jag inte lyft fram tidigare. Det vill säga Valiquette och Selva.
Båda spelar en viktig roll för mig, men Selva kan nog komma att spela en större roll i framtiden. Nu är detta bara babbel, så som mycket annat som lämnar mig i text eller prat är, men jag har börjat fundera lite på ifall TDN ska få vila tills dess att Selva når tonåren och klarar av att ta sig an rollen.

Kanske idiotiskt av mig att först avsäga mig allt ansvar och slappna av som om man just nåt himlen, men det är bara en lockande tanke. Som absolut inte är en bra idé. Selva är allt annat än passande för rollen som ledare, men det kan göra det hela intressant och kanske få mig att kunna engagera mig i TDN igen. Kanske. Jag har endast flummat fram idéer och tankar med Bubbah och Bellz, så tro inte att någonting är fastslaget. Jag ska tänka vidare på hur det ska bli med TDN. Tills dess från flocken, och jag, vila ut. Men jag kommer nog börja rolla mer och mer. förhoppningsvis. sommarlovet börjar snart och det innebär jobb.. en hel massa jobb TwT

TACK ALLA ME LOVE U AND YA'LL KNOW IT