[Detta utspelar sig strax/precis innan Qu bankar på dörren]

De alla var samlade runt stenbordet i minneslunden. Det var länge sedan flocken var samlad men nu står de här. De som ännu är kvar. Uppe på stenbordet ligger Tramptass kropp. Det är helt tyst och stilla förutom ljuder av vattenfallet. Intill stenbordet sprakar en eld på ett stenfat. En helig eld som alltid måste hållas tänd. För de fallna Devils krigare kräver större ära än att brinna av vilken eld som helst. Vem eller vad som tänt elden har förblivit osagt. Hur den kom dit är även det höljt i dunkel. För vem gillar inte lite mystik? Det viktiga är ändå att hålla dem vid liv. I stenfatet, som föder elden, ligger en sorts tjock vätska dom är källan till elden. Det man till att det alltid finns vätska i fatet så dör inte elden.
Saturn står framför stenbordet tillsammans med hans flockbröder och systrar. Vissa har han vuxit med under många år. Andra har tillkommit under åren som passerat förbi. En brokig skara som just nu sörjer sin fallna ledare. Hade inte kroppen legat där onaturligt stilla då hade man kunnat tro att han sov. Men de alla känner frånvaron av den stora gråbruna hanen.
Runt omkring kroppen på stenbordet ligger blommor och pälsar och mat och lite annat. Runt omkring i minneslunden fladdrar små facklor. Det är kväll och ännu är det tillräckligt ljust men himlen förlorar sin klarblå färg allt mer. Minneslunden är ändå klart upplyst. Saturn tar ett steg fram och vänder sig sedan mot flocken. Han står nu emellan dem och stenbordet.
"I natt sörjer vi inte bara förlusten av Tramptass. Vi firar även han liv och vad han gjort för flocken. Vi tar farväl till vår ledare, vår bror och vän. Må han i Chaibos namn finna frihet och frid. Han går till stjärnorna och sällar sig till de tidigare ledarna. Tenkai och Nevada. Även om de är borta så bär vi dem alltid med oss" Saturn tystnar och ser ut över de församlade. Sedan vänder han sig mot stenbordet och Tramptass kropp. [b]"Jag tackar dig för din visdom och din vägledning" [/b]Saturn kliver fram med höger framtass och sjunker sedan ned med framkroppen. Han sänker huvudet i en djup bugning.

[Hoppas och antar resten av flocken är med på bugningen]

Efter en stund reser Saturn på sig igen. Han nickar lätt åt Ruby och Saderk dom står vid eldfatet. Tillsammans, och ytterst försiktigt, tippar de på fatet. Det tippar i son skåra och från fatet rinner vätskan ner i en liten ränna vidare till stenbordet. Vätskan flyter ut i en skåra som i som följer bordets form. Elden fyller skåran och bordet och Tramptass kropp slukas. Solen har helt lämnat plats för stjärnorna och månen nu. Saturn ser in i elden. Sprakandet fyller minneslunden med ljud och lukten av bränt kött fyller nosen. Med ett andetag höjer Saturn nosen mot stjärnorna. Han släpper ut åt högt ljudligt ylande. Ett yl som skulle kunna höras in i nästa liv.  Må det nå Tramptass. Farväl.

[Öppet för alla att svara och lämna ett sista farväl till Tramptass. Eventuella stavfel skylls på min mobil.]