Det var bråttom. Ymir skyndade sig fram men försökte samtidigt vara så diskret som möjligt så att ingen skulle ana oråd. Det gjorde förmodligen att det såg ännu mer suspekt ut om något. Målet var bakom en av hyddorna, där kunde hon gömma sig men ändå ha uppsikt över händelsen. Det var alltid roligt när Tora var inblandad.
     Framme vid den tilltänkta platsen kom Umbriel frågande, förmodligen sett hennes något taktlösa smygande och kommit för att säga något
     “Umbriel, kom! Kom! Skynda!” väste hon och gestikulerade häftigt med frambenet. Hon intog position, halvt liggande bakom ett av hyddornas stöttepelare. Här hade hon perfekt span på Tora som låg och frenetiskt tuggade på något. Till och med det gjorde hon med ilska.
     “Ask kom och frågade mig om jag visste vart hans sten var. Jag sa att Tora tagit den.” Hon fnissade kanske lite överdrivet mycket. Toras explosiva personlighet var lätt att utnyttja för att spela andra ett spratt.
     “Kolla! Där kommer han!” väste hon exalterat och följde han med blicken.

Systerns framfart i vad som var bäst beskrivet som en bipolär gångstil hade dragit tills sig hans intresse, och Ymir bjöd tacksamt in honom i sina upptåg. Det var alltid roligast att vara i lag med Ymir, inte motståndare, hon drog sig inte för att spela fult och det visste han.
Systerns skratt smittade som alltid av sig och han lade sig platt i gräset intill henne och kiknade av knappt kontrollerbart fnitter medan han spanade. Den intet ont anande Ask närmade sig sin syster med något försiktiga steg, men hans minspel var bestämt. De hörde inte vad han frågade henne men det gick att gissa sig till förhennes svar hördes utan problem. Tora var aldrig lågmäld.
"TRORU JA LIGGER Å TUGGAR PÅ EN STEN? Haru kollat i ditt HÖVVE tror du använder en STEN FÖR Å TÄNKA!"
Umbriel kunde inte hålla nere sitt skratt.
"Men nej för jag hittar den ju inte!"
Invände Ask med bedjande ögon och överlag en ledsen uppsyn. Han verkade inte ens fatta hur hårt han dissat själv.
"Tror båda har en poäng, Ask är dum som ett block men Tora har säkert varit nyfiken på hur sten smakar, tror du inte?"
Viskade han till sin syster.
Han lär ögonen glida i kors, sköt ut hakan till ett imiterat underbett och imiterade stora klumpiga rörelser med framtassarna och huvudet.
"Mmmh mineraler crunch crunch crunch"

Det kändes alltid som en vild chansning om Umbriel skulle gilla hennes plan eller rata den. Denna gång verkade han dock intresserad. Ivrigt betraktade hon hur de två zimaervalparnas konversation. Som väntat verkade Tora redo att flyga på honom direkt. Ymir fnissade förtjust, både åt situationen och Umbriels roliga kommentarer. Hon knuffade lekfullt till honom i sidan.
     “Äsch,” fnittrade hon, “så dum är hon inte.” Kanske var det lätt att förvirra Toras åskmoln till personlighet med att hon var dum. Om något tyckte hon Ask var mer tom i huvudet än henne. Däremot var det lika lätt att lura dem båda, om än på olika sätt.
     Precis som hon skulle säga något såg hon hur de bådas blickar vändes mot dem, där de låg halvdåligt gömda. Ymir sköt upp till sittande, med ett uttryck som om hon blivit tagen på bar gärning. Vilket hon i och för sig hade.
     “Det var Tolir som sa till mig!” ropade hon till försvar, i hopp om att de inte skulle plussa ihop hennes dåliga spionerande med det hela. De verkade inte helt övertygande, så Ymir armbågade på Umbriel. Kom igen, säg nåt då.

Ymir hade en poäng men Umbriel låtsades inte om det. Han hade faktiskt erbjudit ett klassiskt skämt tillsammans med en lysande föreställning och han tyckte hon iallafall kunde uppskatta honom lite för det.
Men han hann inte tjafsa om det innan han kände skarpa ögon i sin nacke, följt av en armbåge i sidan från Ymir. De var upptäckta. Ymir såg otroligt påkommen ut, men det gjorde antagligen han med.
"Eh."
Fick han ur sig med en utandning, varför var det upp till Honom att rädda situationen? Den enklaste copouten hade ju bara varit att distansera sig från Ymir och ge hennes skulden. Tora och Ask var helt klart mycket större direkta hot än Ymir, men han visste också att systern kunde vara långsint och han föredrog att inte hamna på hennes shit-list.
"Tolir sa vi skulle få se värsta showen om vi gick hit!"
Höll han med med självsäker stämma. Helst ville han inte släppa zimaerena med blicken men han kände sig ändå tvungen att snegla mot sin syster och viska.
"Tror vi ska va redo å springa"
Speciellt som Tora ju inte var så dum som han utmålat hennes som.

Ymirs instämmande nickningar var lite för entusiastiska för att vara helt trovärdiga. Det syntes hur tankarna gick i zimaersyskonens huvud. Hur de sura minerna som i början varit avsedda åt varandra vändes mot henne - mot dem. Ymir fann lättnad i att hon hade Umbriel som medbrottsling, om än han egentligen inte hade något med saken att göra.
     “Nu,” väste hon och slängde sig över sin bror i ett språng. Flykten fyllde henne med ett pirrande iver. Bakom henne hörde hon Asker ropa något, men kunde inte urskilja vad. Vad hon inte såg var hur Ask tagit fart efter henne. Men jakten var kortlivad, för han dundrade in i ett av hyddans pelare. Kraschandet bakom henne fick henne att se om just i tid för att se bygget kollapsa över sig självt, och över Ask.
     “Förbannade ungar!” hördes Vega svära en bit bort när hon skyndade sig fram.