[Pax till Elite :)]

Solen hade för länge sen lämnat sin tid för dagen och låtit månen stiga fram istället, fram från ridån. Den var inte hel utan ett halvt klot, som om nån tagit och slängt den andra halvan. Men det var en stjärnklar natt, tusentals stjärnor som kastats upp på himlen, som om nått sprättat färg på den. Skogen låg normalt som alltid lika död och tråkig nedanför stjärnorna. Fast denna dag, natt låg inte det tjocka dimmtäcket runt träden utan för en gångs skull så kunde man se allting väl där nedanför också.

En vit hona hade lämnat marken och begett sig upp mot himlen, ovanför trädens toppar. Vingarna var utbredda och hon flög fram med långsamma kraftiga vingslag och lät sen luften fånga upp henne så hon glidflög (eller nått sånt..) över himlen. Vinden kastade hennes pannlugg åt sidan och rufsade om hennes päls. Hon lät sig dyka ner så det hisnade tills hennes tassar tog i de översta grenarna på ett av träden och då tog hon några till vingslag och styrde uppåt igen. Det var enklare och snabbare att flyga än att gå. Fast hon föredrog båda. Hon blev nästan som en av stjärnorna på himlen och vingarna syntes knappt då de smällte samman med den svarta himlen. Hon hade inte fångat något till intresse, allt var så ödsligt och djuren som vandrade nedanför henne var hon intreserad av. Hon sökte något.. eller någon hon knappt visste själv vad det var. Fast att flyga kunde tära på hennes krafter och hon kände törsten bli påmind igen. Hon hade sett en liten beck inte så långt från en plats hon passerat. Tikaani bytte snabbt riktning och började flyga tillbaks.

Efter ett litet tag kunde hon skymta det mörka vattnet mellan grenarna och hon lät sig segla ner i en lugn takt. Hejade sig för träd, kvickt. Och snart så tog hon också mark under tassarna. Hon fällde ner vingarna till sidan och började gå mot bäcken för att släcka sin törst.

[Blev asdåligt, men min insperation är rätt så slut för ikväll T_T]