Han hick in precis bakom henne och blinkade några gånger för att vänja ögonen vid ljuset som var en aning svagare under pilens grenar.
Han gick fram till Fallulah och böjde sig ner och kysste henne mjukt.
Han log och lade sig ned tätt intill henne.

(Hoppar till morgonen, efter hmm... ja. ♥)

Solens ljus sipprade in genom pilens skydd, trängde in genom hennes slutna ögonlock.
Fallulah slog upp ögonen och blinkade sömnigt.
Hon låg tätt hopkurad intill en större, svart kropp.
Sömndrucket satte hon sig långsamt upp, med stela rörelser såg hon sig omkring och huttrade till i den kyliga morgondimman.
Minnena från gårdagen forsade in i hennes huvud.
Justja.

Terock sov.
Hon böjde sig ner och slickade honom lätt på nosen.
"Vakna, mi amado."
Hon lade en nätt tass på hans kind.
Vissa, lite starkare, minnen från natten fick henne att stelna till lite.
"Mi amado, inser du att jag kommer få valpar?!" väste hon chockat och skakade honom så gott hon kunde.

Terock ryckte upp huvudet då hon skakade om honom.
- Ja, okej... Va?! Valpar?! han spärrade upp ögonen och minnena från gårkvällen forsade tillbaka.

Ett stort leende spred sig på hans läppar och han skrattade till.
Valpar!
Han skrattade till och reste sig upp, plötsligt klarvaken.
- Är du säker Fallulah? han såg lyckligt på henne och kysste henne på munnen.

Fallulah besvarade kyssen en aning okoncentrerat.
Tankarna snurrade i hennes huvud.
Hon satte sig ner och stirrade på sin mage.
Den var fortfarande platt.
Blicken lyftes till Terock, som hade rest sig upp.
Han verkade lycklig.

Hon log skevt.
Blicken slogs ned, pannan rynkades.
Hon lade utan att tänka på det ena tassen på magen och bet sig i underläppen.

"Terock, visst skulle det vara kul, men.."
Hon lyfte blicken.
"Jag har inte så lyckliga minnen från förra kullen. De flesta dog."
Hon kvävde en snyftning.

Hans lyckliga leende slocknade vid Fallulahs ord och han såg sorgset på henne.
Men sedan ryckte han upp sig igen, det behövde ju inte bli så med denna kullen!
- är du inte glad...? Det behöver ju inte betyda att dessa också dör. Terock slickade henne tröstande på nosen och satte sig ner mittemot Fallulah.

Han lade mjukt tassen bredvid Fallulahs på hennes mage och lade huvudet på sned och såg mjukt på henne.

Lulah kände hans slick och puffade svagt med huvudet mot hans nos.
Hon lät sig tröstas och borrade återigen ner nosen i hans päls.
Värme.
Hon reste sig upp och sträckte på lederna.
Fuktade nosen med tungan och såg sig lite omkring.

"Jag måste ta dig till min flock, Terock. Förstår du?"
Hon gav honom en slick och gläfste till.
Det skulle ordna sig.
Det gjorde det alltid... nästan.

Terock slöt ögonen och log smått när Fallulah borrade in huvudet i hans päls.
Men när hon berättade att hon skulle ta honom till sin flock stelnade han till och spärrade upp ögonen. Tänk om dom inte skulle gilla honom! Tänk om han inte skulle få stanna hos henne för flocken?!

- Eeh... Ja, det måste du... Men tror du att dom tillåter oss? han såg oroligt på den rosa räven och rynkade smått på pannan. Alla hemska saker som kunde hända spelades upp i hans huvud.

(Terock ger sig av för att jaga och möter då Tocho i det andra rollet, och Fallulah stannar i skyddet ett tag. Men sedan tröttnar hon och ger sig av för att leta på Terock som varit borta ett tag.)

AVSLUTAT