[fortsättning på roll från förra sidan]

...

Hon knyckte bara som respons på hanens mummel, som för att säga att i och för sig hade han rätt och sedan släta över det och låta samtalet gå vidare. Hanens fortsatte svar intresserade henne, hon visste inte varför med det var något dragande med hanen. Hon gillade honom och hon såg potensial i honom. Var helt övertygad om att han kunde bli något, stort. Ijin hade aldrig känt så förr, betedde sig ytterst sällan såhär emot vargar som var mer främlingar än vänner...
"Jag tror att gemenskap skulle kunna göra dig gott... Och om du inte håller med har jag många sätt att övertala dig på."
Orden följdes av ett brett leende och hon tog ett halvt steg framåt.

Hennes ord roade honom faktiskt. En känsla som för honom är helt obekant. Men nog är det ett lätt skratt som lämnar honom. Om än stelt och lite rosslande.
"På vilka sätt hade du tänkt övertala mig?" Säger han och ett av de där sällsynta flinen dyker upp på hans läppar. Konstigt nog känns alla de där känslorna och gesterna helt rätt i Ijin's sällskap. Som om hon på något sätt lyckas dra honom tillbaka från den dödens rand som han alltid finner sig själv balansera på.
Honan tar ett halvt steg mot honom. Ena örat rycker till på hans huvud. Med en svepande rörelse sätter han sig ner. Det knakar lätt i hans skelett. Som om isoleringen i Nordan gjort dem mer ovilliga till de rörelser hanen utför. Men nu känner han sig på ett sätt mer rörelse fri än då.


Hanens leende blanker i hennes vinröda ögon och även hennes smala anlete spricker upp. Hon kan inte låtabli att besvara hanens, om än stela, yttring av glädje. Något säger henne att han inte ofta är såhär, både egen erfarenhet från tidigare möten och hans egna historier. Hanens fråga roar henne, leende blir både bredare och vassar. Hon rullar på skuldrorna och lutar sig fram emot honom, det ena långa örat rycker dock till och styks lätt bakåt då hanens knakande leder gör sig påminda. Han skulle behöva mycket träning för att nå TBBs standards.
"Tortyr är ju det som ligger mig närmast rent naturlig, men jag vet många betydligt mer ..'eh'.. roande sätt."
Svarade hon honom och satte med ett knyck sig själv i rörelse. Svepte med långa muka steg åt sidan, drog stategiskt rygg och svans under hanens haka. Innan hon lämnade hans närhet lät hon också svanstoppen snirkla runt hans nos innan den rycktes åt kroppen. Hon rörde sig i en cirkelrörelse, som gick bort från hanen med sedan slöts emot honom. Fortfarand eleendes och nu åte rmed båda öronen nyfiket spettsade. Inväntade en reaktion...


[Är inte villig att låta detta dö än, :3 Din tur att svara Jira (L)]