“Ursäkta! Det är faktiskt en kö här.”
     Kvällens arenaspel hade dragit stor publik, trots att det inte var ett jättestort event denna gång. Det var förmodligen effekten av de många byteshandlare och besökare som passerade nu, på väg norrut i hopp om att slippa vandring när värmeböljan kom infarandes. Det var alltid så denna årstid.
     Flippa stod i kön på väg in genom huvudentrén som ledde in under läktarna när hon såg någon tränga sig före. Flippa var inte ofta någon som ställde till med en scen eller gärna konfronterande någon - inte för att hon var rädd, men hon valde sina strider väl. Men kanske var det för att hon blivit lite otålig och på dåligt humör av att vänta som hon valde att säga något.
    Ett strängt uttryck som inte riktigt passade hennes näpna anlete tog form. Den andre, en ljus-brunbrokig hane med spretig lugg mötte hennes blick. Det verkade inte riktigt som han förstod varken situationen eller att hon pratade med honom.
     “Ja, jag pratar med dig. Det är en kö här,” upprepade hon för förtydligande. “Det är inte schysst att tränga sig före.” Nog för att kön var lång och inte speciellt tätt packad eller sammanhängande, men det var lika väl en kö för det.

Thrim var fullt medveten om att han antagligen inte var jättevälkommen här, men jakten i svar på Tenns öde knakade ständigt i honom så han tog chanserna han fick att få fram nya ledtrådar om möjligt. Han försökte ta sig fram för att komma in på läktaren så snabbt som möjligt för att inte hinna bli stoppad på vägen in. Han ryckte till av tillsägelsen att han tydligen hade trängt sig i en kö.. okej det var kanske medvetet gjort delvis. "Eh, ojdå, klumpigt." Sa han och trängde sig in bakom henne istället. Det kan ha varit någon bakom honom som protesterat istället men det ingorerade han. Han hamnade väldigt tätt bakom den puttiga tiken och han kände snabbt hur obekväm han blev av den ofrivilliga intimiteten och han försökte backa något, men han blev snabbt framknuffad igen. "Eh lite trångt.. Annars då? Hänger du här ofta?" Sa han lite tafatt till den röda tiken för att lätta på den bokstavligen tryckta stämningen.

Flippa gav den andre en - enligt sig själv - sur min. Egentligen hade hon kanske önskat att han ställt sig längst bak i kön men hon fick nöja sig så. Som sagt, var hon ingen som gärna ställde till en scen. Flippa blickade framåt igen, redo att släppa situationen och gå vidare.
     Det verkade dock inte som han fann det lika enkelt.
Den annars alltid vänliga blicken var lite smal av misstro när hon vände om för att se på honom igen. Han såg bekant ut, men hon lyckades inte riktigt placera honom.
     “Ja, trångt,” suckade hon menande och såg honom uppifrån och ner. “Eller så är det du som är stor och har trängt dig.” Medan den dömande blicken studerade honom började hennes samvete långsamt komma ikapp. Han var uppenbarligen inte härifrån - kanske visste han bara inte bättre?
     “Åh, nej, jag ber om ursäkt - du är uppenbarligen inte härifrån och kanske inte upplevt köer förr,” om det fanns något sarkastiskt bakomliggande gjorde hon ett fenomenalt jobb med att dölja det, “men det förekommer ganska ofta här. Och för att alla ska kunna komma in säkert och för att det ska vara rättvist- ja du fattar.” Hon avbröt sig själv, men insåg att hon faktiskt inte var säker på att han gjorde det av hans intetsägande uttryck att döma, “eller?” Med rynkade ögonbryn tippade hon huvudet lite på sned.
     “Gudars, du ser så bekant ut…” sade hon, mest som för sig själv när hon mötte den gröna blicken.