Han anade ingenting. Hon hade hans stora rumpa inom synhåll och han anade ingenting. Rakel hade varit heelt knäpptyst, om man inte räknade med den där kvisten som hon råkat trampa på. Fast det var ju ingenting som Thein skulle höra ändå!
Hon hukade ner och laddade för att ta ett språng på sin bror, med svansen och rumpan rakt upp i vädret.
"RRAAAAWWRR!!" med ett mäktigt krigsvrål kastade sig Rakel mot Thein och viftade med tassarna mot honom.
"Nu är du superdöd!" vrålade hon, knuffade till honom och skuttade tillbaka, svansen hotade att lyfta henne från marken.

Ett vrål nådde henne, och Thein behövde inte se sig om för att veta att det tillhörde hennes högljudda syster. Hon vände sig om så snabbt den knubbiga kroppen förmådde och möttes av Rakels viftande tassar i sitt ansikte.
   "Nu är du superdöd!"
   Thein rynkade på nosen åt systerns skrik. Rakel var alltid högljudd – ofta irriterande så – men var rolig att leka med. Hon tålde att bli tuggad på, och pep inte lika lätt som de andra under deras vilda brottningsmatcher.
   Den mörkare valpen sköt ut bringan för att parera knuffen och när Rakel drog sig tillbaka svarade Thein med att ta ett skutt efter henne. Hon tänkte inte låta sin syster komma undan.
   Ett lekfullt morrande lämnade henne och Thein slog mindre smidigt de övervuxna tassarna om sin systers nacke i ett försök att bryta ner henne under sig.

Ett kort skall lämnade henne när systern kom efter henne. Svansen slog hårt och hon gav ideligen ifrån sig korta ljud, skall, grymtanden eller annat var lite svårt att urskilja från varandra. Rakel försökte sig på en fint när systerns tassar slog ut mot henne men misslyckades katastrofalt och fastnade fint med tassarna runt nacken. Finten hade fått henne att överbalansera och hon föll med ett kort tjut, drog troligen med sig systern på kuppen. Med en väldigt ograciös rullning tog hon sig upp på benen för att fortsätta vifta med tassarna mot Thein. Målmedvetet siktade hon på att få tag på det vänstra örat, det är alltid kul att bita någon i örat... ända tills någon biter en själv i örat, det är inte så kul.

Rakel föll med systern över sig, och Thein såg sin chans att slita henne i pälsen kring halsen. Hon ville behålla det övertag hon fått, men vacklade när hon tvingades lyfta sina vänstertassar på grund av Rakels sidorullning. I ett försök att återfå balansen tog hon ett par stapplande steg i sidled, men lyckades inte rädda sig själv innan Rakel var framme på nytt med sina dumma, sprattlande tassar.
   Thein druttade på baken med en dov duns. Det gjorde mer ont än hon ville erkänna när Rakels tänder slöt sig om hennes öra, och hon ryggade bakåt. Halvvägs in i rörelsen stannade hon, plötsligt irriterad. Munnen blev till en sammanpressad linje och ögonen tycktes blixtra till.
   Med beslutsamhet pressade hon sig bryskt framåt, in i sin syster istället för att röra sig bakåt. Ett dovt morr lämnade henne när hon högg efter Rakels kind.

En triumferande grymtning hördes mellan Rakels tänder när hon fick tag om Theins öra. När systern stannade mitt i rörelsen släppte Rakel förvånat örat och försökte få en skymt av ansiktet. Plötsligt så pressade sig systern emot henne och hon försökte kliva bakåt i samma takt, snubblade över de alldeles för stora tassarna och kände Theins tänder bita tag i hennes kind innan hon föll bakåt över sin egen svans. Ett förvånat tjut lämnade henne när hår rycktes loss.
"AAJJJ!" tjöt hon och såg surt på sin syster innan hon sänkte huvudet och tog ett språng mot lekkamraten i hopp om att ramma henne med sin egen panna.
'Nu ska du allt få!'

Thein släppte tvärt taget om systerns kind när hennes tjut fyllde hennes öron. De vreds bakåt i en ogillande gest, och hon kämpade med att spotta ut håren som inte riktigt ville lämna hennes tunga.
   Deras gröna blickar möttes, irritationen tydlig i Rakels. Thein sjönk ner på armbågarna, beredd på sin systers nästa drag. Ett otåligt skall lämnade den mörka valpen och Rakel svarade med att ta ett språng mot henne.
   Det var med ett dovt läte Thein höll sig på tassarna när Rakels panna kolliderade med hennes bringa. Hon fumlade med tassarna runt systern nacke och försökte dra med sig henne till marken.

Hur kom det sig att Thein alltid lyckades få sina tassar runt Rakels nacke och aldrig tvärt om?? Det här var andra gången som systerns tassar låstes runt hennes nacke. Hon försökte hitta fotfäste för att slippa falla på systern - igen - men slog bara i systerns dumma ben. Med ett tjut inte alls värdigt Rakel föll hon och lyckades på något sätt få systern över sig. Sprattlande försökte hon ta sig loss men verkade bara göra marken under dem till en lervälling.
"Hur gör du?!" tjöt hon tillslut frustrerat, arg över att hon inte lyckades ta sig någonstans.

"Pffft, jag berättar aldrig!", sade Thein som nu lagt sig ovanpå systern. Rakel sprattlade med ben och tassar för att bryta sig fri och Thein gled ned i leran bredvid henne. Ett illa dolt leende sträckte sig över hennes läppar och fick de längre hörntänderna att titta fram lite extra. Hon tryckte en lerig tass i sin systers ansikte och fnissade.

"Mehh!!" muttrade Rakel ner i leran. Hon såg upp när systerns tyngd försvann från henne och fick en lerig tass i ansiktet. Fräsande och spottande såg hon tjurigt på systern. 
Ett illmarigt leende spred sig över hennes ansikte och hon hukade sig närmare systern.
"Vet du vad vi borde göra?" viskade hon konspiratorisk och lyfte upp en lerig tass "Vi borde hitta Melvin och kasta lite lera på honom." Fortfarande med det illmariga leendet fnissade hon och såg sig runt för att få en skymt av brorsan.

Thein lutade sig närmare Rakel när hennes röst sänktes till en viskning. Ögonen var stora och runda, och det ryckte nyfiket i öronen när hon lyssnade till systerns förslag. Det var lite för roligt att Melvin inte gillade lera. Tanken på honom lika lerig som de två systrarna nu var fick henne att fnissa.
   "Ropa på honom", sa hon och tittade omkring sig. Att skrika var trots allt det Rakel var bäst på. Med benen i vädret rullade Thein runt i leran och tog sig upp på klumpiga tassar. Två mot en var inte helt rättvist kunde hon tycka, men en kärleksfull kletkram kunde hon allt ge sin bror.

Thrim satt på håll och gömde sig i buskarna. Han skulle försöka smyga sig på sina systrar. Han kände sig som en cool jägare. Supertyst, och graciös. Han var redan redo för att ut och jaga tyckte han, han kunde allt. Varje steg var lätt som en fjäder, ena tassen efter den andra.
*Knak*
Han hade råkat kliva på en kvist som bröts och stelnade till.

Hon fnissade nickade och tog ett djupt andetag.
"MELVIN!!" ropade hon, så högt hon bara kunde med nosen i vädret. Det var kul att lera ner brorsan, hon hade gjort det förr, och hade hon Thein med sig skulle det gå lätt som en smäck. Förnöjt rullade hon sig också i leran i väntan på brodern.
En gren knäcktes bakom dem och hon såg sig om. Ögonen smalnade av när hon kisade mot träden. Hon såg ingenting misstänkt och reste sig upp utan att skaka av sig.
"MEEELVIIIN!!" brölade hon ingen och såg förväntansfullt på Thein.

Han hade lekt i närheten av Huyana och Thrar tillsammans med sina fläckiga syskon, när en välbekant stämma kallade på honom. Han avbröt sig och såg åt den riktning rösten kommit ifrån, endast för att bli omkullbrottad utav Navus. Med ett grymtande ljud föll han till marken och bet lekfullt brodern i örat. Efter mycket sprattel lyckades han komma loss och studsade iväg efter Rakel. Thrar såg efter honom med road blick.

Det tog honom inte lång tid att hitta systern: hennes röst kunde väcka döda. Åtminstone så kändes det som det om inte annat. Det kunde utan problem väcka honom i alla fall!
    När han fick syn på Rakel och Thein stannade han abrupt upp. Han såg menande på deras tassar och mötte sedan deras illmariga leenden.
    "Nej." sade han med tydligt missnöje i både rösten och kroppsspråket.
Han visste precis vad de tänkte göra. Eller ja, han anade i alla fall. Och han tyckte inte om det.

[PUNK FRÅGADE OM JAG VILLE JOINA så jag gjorde det]

Precis som Rakel vände Thein uppmärksamheten mot ljudet bland snåren. Systrarna utbytte blickar med varandra och ett litet leende sträckte sig över hennes läppar. Med beslutsamhet i blicken gjorde den mörka valpen sig låg och började smyga mot buskagen.
   Förvåning målade hennes ansikte när Melvin anlände från ett helt annat håll. Hon blinkade ett par gånger mot honom innan hon sprack upp i ett leende, ljudet från snåren intill bortglömt.
   ‎Med jämfota skutt studsade Thein fram till sin bror. Lera droppade från hennes mage i tjocka pärlor och hon morrade lekfullt. Svansen viftade glatt bakom henne när hon i cirkel hoppade runt Melvin, utan att röra honom.

Nyfiket låg Rakel kvar i lerpölen och såg när Thein smög mot snåret som låtit. Hon förväntade sig att Melvin skulle komma ut därifrån och blev lika förvånad som sin syster när Melvins röst inte kom från snåret. Huvudet snodde runt och hon hoppade upp på benen samtidigt som hon snurrade runt för att möta brodern. Det illmariga leendet var brett över hennes ansikte när hon såg Thein skutta fram mot Melvin. Med lera över halva ansiktet och större delen av kroppen täckt av den blöta massan skuttade även hon fram till brodern och började också cirkla runt honom. Hon fortsatte flina och viftade med den leriga svansen så leran skvätte runt henne.
"ANFALL!!" skrek hon plötsligt och tog ett språng mot brodern med leran flygandes omkring henne.

Theins studsande fick honom att instinktivt backa undan, men till ingen nytta. Hon hoppade retsamt runt honom men det enda han kunde fokusera på var leran som lämnade hennes päls. Han ville inte ha att göra med den! Den kunde hon få behålla. Mycket snart gjorde Rakel systern sällskap i studsandet. Ett missnöjt, morrande läte lämnade den mörka hannen. Med dansande steg försökte hans klumpiga valpkropp undvika leran som hotade att landa på honom. Melvin kunde känna en stor droppe landa på hans rygg och han tjöt missnöjt till. Varför utsatte de honom för det här? Ville de vara grisiga så fick de väl vara det! Äckelpäckel-systrar!
Han hoppade till högt när systern plötsligt skrek till.
    "Rakel!" var allting han kunde få fram innan hon tacklade honom till marken.
Han kunde känna leran fastna i pälsen. Det värsta av allt var att han fick det i ansiktet.
    "Muff!" pustade han fram medan han knuffade på systern med framtassarna i ett tappert försök att få bort henne. "Flytta på dig, pruttnylle!"
Med gapande mun försökte han parera hennes lekfulla bett. Ett knorrande ljud lämnade honom och blandades då och då med skall. Halvt lekande, halvt allvarligt försökte han bita henne i örat. Gissa om han skulle skvallra för mamma sen!

Lekfulla skall lämnade den mörka valpen när hon studsade runt sina brottande syskon. Rörelserna fick Theins öron att fladdra, och hon skrattade glatt åt Melvins ordval.
    Hon var allt för leksugen för att endast förbli åskådare och trampade otåligt på stället, inte helt säker på hur hon kunde delta. Hon kunde använda sitt huvud och bara knuffa bort Rakel, men ändrade sig snabbt när en annan, bättre idé slog henne. 
    Bakdelen vickade förberedande när hon hukade sig mot marken, tungan hårt pressad mot gommen i koncentration. Vad som skulle bli ett hopp blev till ett halvdant, missbedömt skutt. Thein lyckades inte hoppa upp på Rakels rygg som planerat och kravlade istället upp ovanpå henne. 
    Med Melvin längst ned och Rakel i mitten på den lilla valphögen lade Thein all sin tyngd på dem. Ett roat leende spelade på hennes läppar när hon utnyttjade sin position till att jaga Melvins tassar och Rakels öron med vidöppen mun.

Ett hysteriskt fnissande blandat med gälla skall lämnade henne i en stadig ström när hon brottades med Melvin. Hon öppnade munnen så stort hon någonsin kunde och kämpade för att lyckas bita tag i Melvins tass som han puttade på henne med. Att Thein var på väg in i leken visste hon inte fören systern kravlade upp på henne. Med ett litet tjut kastade hon bak huvudet för att parera sig från två håll.
Nu skulle dem allt få se!
Hon viftade med tassarna mot Melvin och försökte samtidigt få tag i och bita på någon del som var Thein.

Thein hade inte mycket utrymme att spela på där hon låg över systerns rygg, överst i den lilla valphögen. Men Rakels öron skulle hon ha och hon jagade dem ihärdigt tills Rakel plötsligt kastade huvudet bakåt. Slaget träffade Thein hårt i ansiktet och tvingade henne att rygga tillbaka. Smärtan var omedelbar och fick ögonen att tåras. Det stack obehagligt i nosen samtidigt som vissa delar kändes bortdomnade.
    "AJ, din dumma knöl!", röt hon genom sammanbitna käkar och slet systern hårt i luggen. Hon skulle allt ge Rakel en ny frisyr som passade hennes tjocka huvud bättre.

[Thein leker hårt men hon vet att Rakel kan ta det ;D]

Tyngden ovanpå honom ökade när Thein klumpig tog sig upp på Rakel.
    "Jag blir plaaaaaatt!" utbrast han med skrattande röst samtidigt som han försökte undvika att bli tuggad på av de båda systrarna.
När Thein plötsligt röt till frös han på stället. Vad hade hänt? Hade han gjort något? När det inte var han som blev anfallen släppte paralysen. Medan de båda systrarna var upptagna med varandra passade Melvin på att sprattla upp på tassarna och undan från den hårda leken. Missnöjt gned han tassen över det leriga ansiktet. Ett äcklat ljud lämnade honom. Med studsande steg rörde han sig bort mot Thrar.
    "Mammaaa." klagade han. "Jag är lerig."
Hon höll tillbaka ett skratt åt hans sura uppsyn.
    "Kom här ska jag hjälpa dig."
Skrattet sken igenom och han lade sig lite lagom trumpen mellan hennes framben. Snart skulle han i alla fall inte ha hela nacken fylld av gojs.

Det gjorde faktiskt jätteont när systerns nos träffade Rakel i huvudet, varför hade den klumpen inte flyttat på sig när hon såg att Rakel kastade bak huvudet? Det sorgliga gnället som hon börjat på förbyttes till ett gällt tjut som skar i öronen när Thein röt till och helt oprovocerat attackerade hennes lugg.
"Din slemmiga sork! Det där ska du allt få betala för!" skrek hon och glömde genast bort deras gemensamma måltavla. Att Melvin försvann bort till Mamma märkte hon inte ens när Rakel med vidöppen mun och nyfriserad lugg åter kastade sig över systern. Hon missbedömde vart Thein befunnit sig och gled harmlöst av hennes stora rumpa som varit i vägen för hennes kluriga manöver. Med ett nyfunnet leende som visade på att hon fått en ny, brilliant, idé kastade Rakel sig på systerns svans och tog ett fast tag om den. Ett triumferande skrockande lämnade henne när hon ryckte i svansen.

[Va vad menar du, Rakel leker alltid snällt ;D sa ingen någonsin]

Benen låg vikta under henne, och Thein fick kämpa på stället innan hon fick ordning på dem. Hon ställde sig upp, bredbent och med bakdelen lågt mot marken på grund av Rakels grepp om hennes svans.
   "Släpp", morrade hon och såg sig över axeln mot systern, rester av hennes lugg fortfarande mellan Theins tänder. Hon trampade i sidled i ett försök att nå Rakel och tillsammans steppade de i cirkel. Gång på gång högg Thein efter henne, bara för att känna pälsen retsamt glida mellan tänderna. Med ett frustrerat läte slog hon tassen efter den andra valpens bakben – halvt snubblandes över sig själv. Manövern var tillräcklig för att Rakel inte skulle hinna undan och Thein grep frenetiskt efter första bästa del.
   De båda blev stillastående – låsta i en sluten cirkel och med var sin svans i sin mun. All vikt tycktes rinna ner till Theins tassar och nagla fast henne i marken. Hon vägrade släppa först, men mest av allt vägrade hon dansa runt mer. Marken skiftade olustigt under hennes tassar av deras vilda rörelser från tidigare.