Den unga honan hade legat och vridit och vänt på sig ett tag bredvid sina sovande syskon, men hade inte lyckats somna om igen efter att ha väckts av en dröm. Det var helt omöjligt! Som om det kröp och kliade överallt på kroppen när helst hon försökte slappna av, så det gick faktiskt inte, och nu var hon faktiskt törstig och kissnödig på samma gång också. Försiktigt höjde hon huvudet ovanför syskonens kroppar och såg sig omkring, alla andra verkade sova, till och med pappa och farmor. Det var bara hon som var vaken, typiskt. Vem skulle nu följa med henne? Hon ville inte väcka pappa eller farmor, de hade verkat så trötta. Med en suck så lade hon ner huvudet igen och försökte sitt bästa att somna om, men det blev endast svårare ju längre hon låg där. Nej hon kunde faktiskt inte vänta en enda sekund till.
Så försiktigt och tyst som hon bara kunde så reste hon sig upp och lirkade ut sina ben från trasslet av syskonens ben, och hon lyckades faktiskt komma loss utan att väcka någon! Nu skulle hon bara lyckas smyga förbi de vuxna på väg till vattnet som låg en kort bit ifrån dem. Det var inte så farligt mörkt faktiskt, tack vare fullmånen, så hon kunde åtminstone se vart hon satte sina små tassar så hon inte snubblade över någon eller något. När hon kommit förbi dem så ökade hon lite på takten tills hon kom fram till vattnet och kunde lösa sina problem. Det var faktiskt rätt spännande att vara vaken när ingen annan var det, om än lite läskigt samtidigt. Lite ensamt också ärligt talat, när det inte fanns någon att prata med om alla spännande saker, men kanske kunde hon berätta om det för något syskon när de vaknat. Skulle de tro på henne, att hon vågat gå iväg helt själv i mörkret? Kanske inte.
Hon hade tänkt vara duktig och gå tillbaka till familjen på en gång för att försöka somna om, men det var någonting på vägen tillbaka som fångade hennes uppmärksamhet. En liten lysande prick svepte förbi framför henne och hon stannade upp för att kolla närmare på den.
''Wow!'' utbrast hon hänfört när hon följde pricken med blicken. Vad var det för något? Lekfullt så försökte hon nafsa efter den, men den rörde sig snabbt utom räckhåll vilket fick valpen att börja fnittra. Det dröjde inte länge innan hon hoppade och studsade fram i hopp om att kunna fånga den lilla pricken, vad det nu var för någonting.

(Nyke)

Nyke sov väldigt lätt nu för tiden och på grund av det kände han sig konstant utmattad. Men han höll alltid skenet uppe för valparna, åtminstone gjorde han sitt bästa på den punkten. Valparna fick väldigt mycket frihet i och med att de vandrade men de fick även lära sig mycket regler och lärdomar genom att göra.
När Witeni smög iväg så låg Nyke kvar en stund och bara lyssnade efter henne. Tillät henne frihet som valpar gärna vill känna, som han gärna ville känna när han själv var valp. Man vill så mycket i den åldern tills man inser att familjen är det viktigaste man kan ha, trots det ska en familj inte få en att känna sig instängd. En familj tillåter att man sprider sina vingar och vidgar sina vyer och när de ser på så hejar de på med hela sin själ.
Nyke lyfter på huvudet och ser åt det håll han hört dottern tassa iväg. Försiktigt reser han sig upp, tittar till de övriga valparna så att de sover gått. Ajimi öppnar ett öga och ser på honom och Nyke försäkrar henne om att allt är bra genom genom en nick. Så följer han i Witenis spår.
När Nyke kommer närmare platsen där dottern befinner sig hör han hopp och stoj och undrar tyst vad som försiggår. När han får syn på Witeni sprider sig ett varmt leende på hans läppar. En eldfluga har fångat valpens intresse. Nyke går tyst närmare, försiktigt för att inte jaga bort eldflugan och tyst för att inte störa valpens utforskande.

Hon hoppade efter den lysande lilla pricken igen men den slank iväg precis utom hennes räckhåll ännu en gång. Den var så snabb, och flygig! Typiskt. Hur skulle hon kunna fånga den? Kanske genom att överraska den? Hon höll sig på marken en stund och iakttog den försiktigt där den flög runt omkring henne, och när den som minst anade att hon skulle göra någonting så tog hon sats och hoppade hon så högt hon kunde, rakt upp i luften! Men hon missade och landade istället med ett mindre graciöst magplask på marken.
''Åååh'' suckade hon besvärat och kravlade sig upp till sittande. Varför ville den inte leka med henne? Varför kunde hon inte fånga den? Inte ens det här var hon bra på. Hon såg sig sedan om för att se vart pricken hade tagit vägen, men kunde inte se den någonstans! Hade den flugit iväg? Men hon som ville se på den, den var ju så fin!
''Neeej, kom tillbaka!'' tjöt hon missnöjt och något upprört vid insikten och hoppade upp på tassarna för att kunna snurra runt och se bättre. Var tog den lilla pricken vägen? Hade den tröttnat på henne? Hennes tankar avbröts sedan tvärt så hon såg en annan ljus skepnad, hennes pappa.