::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Liam** Spelas av : FreeLikeABird

Liam hade legat på samma sten under hela dagen. Nu fick han se solen gå ner bortom horisonten och mörkret letade sig in över den kyliga stenslätten. Han suckade tungt. Ingen lycklig varg kunde man säga. Han kände sig som en utstött trotts att han själv valt att lämna flocken. Han satte sig snart upp och sträckte på ryggen. Han gäspade och fuktade sig om nosen. Vad var det nu man kunde göra? Samma som igår och alla andra dagar han hade varit ensam?
Han undrade ganska ofta om det var såhär han ville leva resten av sitt liv. Han var inte så säker på det. Kanske var det dags att finna sig en ny flock, som han kunde göra någon nytta i. Kanske TND eller Devils ville ta in honom. Eller var han för vek? Han skakade på huvudet åt sina tankar han visste inte skulle leda till något vettigt. Han reste sig upp och började försiktigt hoppa på det större stenarna för att ta sig fram.

**Kali** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Natten hade börjat sänka sig över världen och stenslätten var kanske inte precis en av de varmaste platserna man kunde finna i Numoori, men tyst var det då i alla fall för det mesta. Det var just det som hade fått den unga svartvita honan att söka sig hit denna dag, tystnaden och ensamheten som för det mesta gick att finna här. Det fanns så gott som ingenting annat än sten här, det visste hon redan, men det förhindrade inte blicken ifrån att söka efter någonting utöver det där hon i en stillsam takt vandrade fram. Hon hade inga tankar eller planer alls om vad hon skulle göra här, men det var väll som vanligt då, att hon ofta styrde sina steg dit hon kände för det, utan att ha någon egentlig orsak. En låg suckning lämnade honan och stegen stannade kort upp, vad gjorde hon här utöver att slösa bort sin tid, då hon istället kunde vara där hemma i skogen och träna, för även om hon på den senaste tiden gjort framsteg så visste hon att det behövdes. Hon hade alltid behövt kämpa för att hålla jämna steg med syskonen, och hon tänkte inte ge dem någon orsak till att kunna få ännu ett försprång. Hon kanske var den yngsta och förövrigt minsta, men inte var hon då den svagaste, hon tänkte inte låta sig själv hamna där, för det vore lätt hänt. Hon lät tankarna rinna av henne då en enslig vind svepte med sig doften av varg, en främling, nej vänta, det där var en doft som hon kände igen, en som definitivt inte tillhörde någon främling hon aldrig sett, även om hon inte kunde påstå att hon kände vargen i fråga. Hon gillade honom inte, det var en sak som var klar, han hade svikit flocken, vänt dem ryggen och vandrat iväg, och hon brydde sig inte om att det nu kanske varit under fredliga omständigheter, en svikare var fortfarande en svikare oavsett om denne jagades till döds eller inte. Ett kort ljud som påminde om början till en morrning lämnade kort hennes strupe innan hon tog några språng åt vargen håll, saktade in först då hon kunde skymta avskummet. ''Så, här har vi det trevligt, Liam'' rösten var död och kall, och fylld med en dräpande sarkasm och en avsky. Hanen förtjänade inte att andas enligt hennes tycke, och nog önskade hon kanske att hon hade haft tillåtelse att staffa honom för sitt svek, som TBB annars var så noggranna med.

**Liam** Spelas av : FreeLikeABird

Tydligen var det inte bara han som valt att befinna sig på denna plats av sten. Ett morrande hördes avlägset och Liam vände sin uppmärksamhet mot det. Mycket snart fick han skymta en svartvit tik. Han kände igen hennes doft men var inte säker på vad hennes namn var, men uppenbarligen kände hon till hans namn. Hon lät inte speciellt glad över att se honom. "Trevligt och trevligt... bror väl på hur man ser det?" hans röst var lika likgiltig som vanligt. Han granskade tiken som han kunde känna var en TBB:are. Men trotts att han nu fått en klar bild av henne i alla fall utseendemässigt och doftmässigt kunde han inte minnas hennes namn. Hans giftgröna blick sökte sig runt området en kort stund innan den återvände på tiken som han inte gärna stod och talade med. Han ville inte tala med TBB:are dom var inget att ha. Värdelösa lopphögar. Dom började bli blödiga och Liam ville inte vara kvar i en sådan flock.

**Kali** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon fick rätt snart intrycket av att hanen knappt visste vem hon var, kanske var hon var ifrån, och att han sett henne tidigare, men inte hennes namn. Hur kunde man inte ha lärt sig namnen på de vargar man tillbringade så pass mycket tid omkring, det undgick henne, men, det var ju klart, kanske hade han helt blankt struntat i allihopa då han ändå tänkt svika dem, vem visste, inte då hon i alla fall. Hon tog ett par steg i sidled innan hon stannade till en bit framför honom, vände den vita blicken emot hanens giftgröna och trots den döda känslan i hennes ögon så fanns där en hård grund, ett hat och en avsky. Blicken var densamma som rösten hon talat med, och skulle fortsätta att vara. ''Du förtjänar ingenting annat än Chaibos grottor, avskum'' hon var inte rädd för hanen, hon hade ingen anledning till att vara det trots att hon inte var mer än blott valp, och betydligt mindre än hanen. Rädsla handlade inte om storlek, i så fall så skulle hon få gå runt och vara rädd för var varg hon träffade i princip, endast löjligt absurt. Hon fnös kort innan hon slog sig ner på det snötäcka stenunderlaget. ''För att friska upp ditt minne, namnet är Kali'' rösten som hon talade med hade blivit hårdare, men hennes ansikte höll samma stela uttryck som sten, så som det nästan alltid var. ''Vad för dig hit, din loppbitna förrädare??'' hon frågade egentligen inte för att hon ville veta, för hon brydde sig inte en smula om hanen, förutom att hon nog kanske ville slita honom i stycken, men de befann sig inte långt ifrån Kaiwood och TBB:s gränser, skogen gick att skymta bara nått hundratal meter ifrån vart vargarna befann sig, så hon gjorde det till sin ensak, oavsett vad hanen skulle tycka.

| Damit vad kort det blev... |

**Liam** Spelas av : FreeLikeABird

Liam rörde inte en min då han lyssnade på tikens ord. Han höjde sedan på ögonbrynet då hon var klar. "Chaibos grottor säger du?, jag tror jag hellre stannar här..." han nickade kyligt. Han visste inte varför denna tik var så jbbig på honom. Visst hade han lämnat flocken. Men han hade ju fått det. Det var frivilligt att vara kvar. Han ville inte vara kvar i en blödig flock som TBB. Han piskade med svansen och fnös till.
När tiken sedan presenterade sig som Kali nickade Liam kort. "Du kan inte ha varit så betydelsefull då jag inte minns ditt namn..." han flinade kyligt. Men leendet försvann lika snabbt som det uppenbarat sig. Han ogillade denna tik mer och mer. Hon hade inget vettigt att säga honom, så varför ens stå kvar här och lyssna till hennes babbel?
"Varför kallar du mig förrädare?" frågade han kyligt. "Det var frivilligt att gå, och jag har ingen lust att vara i en flock som TBB då den gått och blivit blödig..." han nickade bekräftande och fuktade nosen. "och jag behöver inte säga till en snorunge varför jag är på en viss plats... för det har inte små snorungar med att göra...!" han morrade smått irriterat. Kunde unga vargar bli mer irriterande?
[Förlåt för kasst svar :O]

**Sponsored content**

::: IC: NUMOORI :::

Ken-Yak

Ensamströvaren (Kali)

::: IC: NUMOORI :::

Ken-Yak