Gryningen kastade sitt första färgsprakande ljus över lyan när fem små nya liv hälsades välkommen av morgonens friska fläktar. Nyke kunde ärligt talat erkänna att han aldrig känt sig så här stressad i hela sitt liv. Det var inte ett öga torrt när han tillslut släpptes in i lyan för att försiktigt hälsa på valparna han varit med att skapa. Ajimi hade envisats med att de alla inte kunde få plats i lyan under födseln och hon behövde allt utrymme hon kunde få för att hjälpa Tomoe. Nyke kune bara acceptera och erbjuda sig själv som springhjälp och nog har han fått springa. Det behövdes friskt vatten från en porlande bäck i närheten. Stora friska löv av särskild sort och lugn och ro. Aldrig har Nyke känt sig så värdelös… Han önskar verkligen att han hade kunnat göra mer.
När valparna första små pip når hans öra fylls han av en sådan otrolig värme och glädje att han skulle kunna spricka. Att få ligga intill Tomoe och se på de små liven som diar från hennes fyllda spenar var något av det mest otroliga han varit med om. Han är pappa. Han har längtat länge och nu har det äntligen skett och Nyke kunde inte ha bett om en bättre partner. Tomoe har många gånger om visat att hon är här för att stanna och alltid har hans steg fört honom tillbaka till henne. Nyke känner sig som den lyckligaste vargen i hela Numoori.
Stillsamt ligger han och bara ser på valparna. De är så små, han kan knappt förstå hur små de är. Han skulle kunna se på dem för alltid utan att tröttna. Tomoe lutar sitt huvud mot honom och slumrar till. Nyke stryker henne mjukt över kinden innan han åter fäster blicken mot valparna.

[VALPARNA ÄR FÖDDA]