Han och Shamira-Eva hade inte riktigt kommit överens sen mötet med Inferon och hade efter ett klassiskt syskongräl bestämt sig för att vandra var för sig för ett ögonblick. Utforska lite innan de möttes upp igen på leden. Problemet var bara att Jabbe inte var helt säker på var leden var längre.. Det var inte att han var vilse eller något i det här förbannat blöta, tätbevuxna, kuperade området med branta backar och klätterväggar överallt och vattendrag och våtmarker och SLEM... Nej nej, inte vilse bara... Lite borttappad.
Men under sitt irrande genom området hade han hittat mer än en skattgömma av prank-potential. Skogen var, som tidigare nämnt, full med slem. I en liten stillastående vattenansamling hade han hittat en mängd med grodägg och det väckte fantastiska idéer i honom. För att hämnas för systerns dåliga humör, och muntra upp henne lite, skulle han anordna ett bakhåll. Han behövde bara hitta något riktigt weird djur och sen hitta leden igen.

Det var med ny energi och ett godare humör som han fortsatte kämpa sig igenom snåren. Sökande efter det där perfekta, vad det nu kunde vara. En riktigt ful padda, något att scoopa upp grodäggen i eller kanske en orm. Senast han introducerat ett syskon för en orm hade det ju gått jättebra. Eller kanske inte..
I ett sällsynt ögonblick av nån sort intelligens insåg han att fanns det gula giftormar i Kaiwood så hade han ju ingen aning om vad ormarna i den här hålan kunde göra för skada. Så en padda fick det bli! Det fanns ju tack och lov gott om dem, kväkande kravlade de över hela skogen och höll inte käft för ett ögonblick. Vilket gjorde dem tacksamt enkla att hitta.
Utan större ansträngning trängde han in en av de tjocka, vårtiga varelserna mot en trädstam. Han gav den en mindre chock så den skulle hålla sig stilla i hans mun och böjde sig för att så försiktigt som möjligt plocka upp den.
Vad var det där igen som Cy sa om att slicka på paddor..?
Längre än så kom han inte innan något träffade honom bakifrån med ett blött krasande. Utan större värdighet hoppade han rakt upp i luften och snodde runt, den häftiga rörelsen fick paddan att flyga ur hans käftar.
"HAHAHA ÄGG-ARSLE!"
Vrålade den för honom totala främling som just attackerat honom med ett fågelägg, just som paddan avsedd för Shamira träffade henne rätt i nyllet.

Det hela var lite för mycket.
Känslan av kladdet från ägget som krossats över hans bakdel, hjärtat i halsgropen efter bakhållet, minen på främlingens ansikte som gick från gapflabb till totalt äckel då den gröna massan gjorde ett bulls eye rakt in i hennes öppna mun.

Jabari-Joel var för ett ögonblick för ställd för att reagera över huvud taget.

Sen bröt han ut i ett asgarv.

[Esseles]

Esseles hade spenderat alldeles för mycket tid på att hitta ett perfekt stort ägg för att inte ta första bästa chansen att kasta det. Det var en märkligt gänglig typ, men Ess lade inte närmare eftertanke på sin måltavla innan hon tog tillfället i akt. Ett segervrål hann lämna henne innan jublet fick ett abrupt slut när något träffade henne i ansiktet. Mjukt, men fläskigt.
     Ett bestört tjut lämnade henne när hon såg paddan som landat framför henne. I ögonblickets förvirring såg hon fram och tillbaka mellan främlingen och paddan, innan hannens skratt bröt fram. Innan hon riktigt hunnit reagera så stämde hon i med hans skratt.
     “Vad håller du på med?” sade hon när hon samlat sig tillräckligt. Det fanns inget anklagande i hennes ton, om än frågan löd så. “Varför går du runt och bär på paddor? Eller ja, du ser i och för sig ut som en sån blådåre som går runt och slickar på grodor. Har du träffat några sådana förut? Helt dåsiga och sega i skallen blir de efter ett tag. Måste ha med giftet att göra eller nåt.” Skrattet färgade fortfarande hennes röst, men långsamt hittade hon tillbaka till sitt sedvanliga lite spydiga uppsyn.

Jabbes skratt byttes ut mot ett spelat kränkt pustade vid hennes ord, men leendet lyste fortfarande igenom i hans klarblå blick.
"Och DU skulle ha rätt att uttala dig? Den som senast hade padd-kräket i munnen var inte jag... å om jag ser ut som en pundare ser du ut som du blev tappad som valp. Äggskalle!"
Han försökte sig på en misstroende min men det roade och retsamma leendet gick inte att hålla tillbaka speciellt länge.
"Jag är bara en oskyldig, intet ont anande förbipasserande som skulle pranka sin syster å så blir jag attackerad bakifrån av nån imbecill djungeldåre!"
Fnittrade han fram.

Esseles leende växte omedvetet i takt med hans ord. Det kändes som om hon äntligen träffat någon som matchade hennes sätt.
     “Ha! Ja, jag kanske är en djungeldåre, men jag ser iallafall inte ut som att min mamma låg med en gren. Dina ben? Hur kan du ens gå med de där stickorna?” Ess grimaserade äcklat innan hon skrattade till. “Och vad är det för sjögräs du har på huvudet? Förklarar iallafall varför du luktar så illa. Kom hit så kan jag klippa till det lite.” Ess klapprade demonstrativt med tänderna lite.