Tråkigt. Det var så livet kunde beskrivas just nu. Hon låg där under ett träd, vilade lite i skuggan och studerade insekterna framför sig. Bin som klättrade på blommorna, några fjärilar som flög runt och snart även några större djur såsom harar.
Nitika tippade huvudet lite åt sidan innan en djup suck lämnade henne. Den ljumna vinden smekte hennes päls där hon låg, doften från blommorna och djuren letade sig in i hennes nos men just nu orkade hon inte göra så mycket. Eftersom tiken ganska nyss hade ätit så var dessa djur inga byten för henne utan mer underhållning, inte för att det var speciellt spännande i sig att bara titta på harar som hoppade runt eller åt. Det roliga var väl då de insåg att hon låg där och iakttog dem. Då minsann fick de fart och försvann iväg. Hon skrattade lågt för sig själv, lade ner huvudet på framtassarna och slöt ögonen. Öronen spelade på huvudet medan hon lyssnade till ljuden omkring henne. Hur skulle denna dag egentligen arta sig? I den här takten skulle hon avlida av tristess.