Vinden under vingarna, friheten av en öppen himmel. Det är livet. Saskia älskade friheten hennes vingar gav henne och att äntligen slippa höra på hennes föräldrars gnällande. Nä, att lämna boet var det bästa beslutet hon hade gjort. En månad utan irriterande syskon, en måndad av frihet och det hade tagit henne till höstskogen. Synen av skogen var helt magisk, kädd av eldiga färger och gnistrande vatten. Här skulle hon trivas ett tag. Hon lande på en trädgren lite mindre graciöst än tänkt men huvudsaken var att hon inte ramlade ner, hon rätade till sig och drog vingarna kring sin smäckra kropp och tog en titt runt sin omgivning. Den fanns gott om byten och det fanns bra gömställen i träden med bra utsikt kring omgivningen, perfekt. Hon må vara ung men hon var inte dum. Man skulle alltid se till att ens omgivning var säker innan man gjorde läger, det var iallafall något hennes jobbiga föräldrar hade lärt henne iallafall. Hon hade en perfekt utsiktsplats i trädet och nära till vatten, har skulle hon stanna. I natt iallafall. Hon hoppade ner på marken och började samla ihop pinnar annat nödvändigt till en brasa och använde sin eldkraft för att starta den. Hon hade alltid uppskattat sin eld, den var så händig till mycket. Göra upp en brasa, grilla sina byten och självklart, försvar. 


Efter hon hade fixat ett lätt tilltugg, grillad hare så bestämde hon sig för att utforska denna mäktiga skog. Med elden släkt så spatserade hon framåt. Hon fick syn på de kända svanarna och hon la sig en bit ifrån för att bara titta, dom verkade inte så speciella men hon tänkte inte utmana ödet. Efter en stund hörde hon några kivistar brytas bakom henne. Hon vände sig genast om med raggen upp och tittade runt sig, hon visste att det inte var ett bytesdjur. ''Vem där?!'' röt hon till.

Han hade missbedömt grenen han landat på och den hade gått av under hans tassar. I ett virrvarr av fjädrar och fladdrande ben hade han landat på marken med en duns.
Vem där?
Någon befann sig tydligen i närheten men det tog Aro ett tag att reda ut sig själv innan han kunde ruska pinnar och löv ur pälsen och lägga vingarna tillrätta igen. Den gula blicken söker sig bortåt och fästs på en rödsvart främling. Såg denne hans *hrrm* situation?
Aro sträcker på sig och stegar fram. "Vem frågar?

Saskia stod i försvarsposition när en mörk bevingad främling stred fram från löven. Av rösten avgjorde hon att det var en hane, möjligtvis runt hennes ålder. Hennes tänder var blottade och vingarna låg som slickade längs hennes kropp. Hon tyckte inte om att bli överraskad. ''Jag fråga först'' sa hon irriterat. Hon tittade på främligen uppifrån och ner, vem trodde han att han var egentligen? ''Om du är här för att slåss så skulle jag backa om jag var du'' hennes röst var bitsk och små gnistor kom från hennes mun.

Jag fråga först. Främlingens irritation smittar av sig på Aro. Han fnyser. ”Ojdå, så känslig man var då”. Han gör en grimas. ”Jag heter Aro. Så… din tur”.
Om du är här för att slåss så skulle jag backa om jag var du. Aro fnyser en andra gång. ”Hade jag varit här för att slåss så hade du inte haft en chans att reagera ens”. Svarar han spydigt och sträcker på sin hållning. Den långa svansen piskar till bakom honom. Han gör sig beredd på om främlingen skulle göra utfall, men han är inte direkt på humör att slåss. Han förstår inte ens varför en del främlingar går runt och antar att alla vill slåss hela tiden. Var de alla minstingen i kullen eller?

Raggen reste sig över Saskias rygg och en morrning lämna hennes läppar. ''Saskia..'' svara hon irriterat och fnös åt hans kommentar. ''Du tror att du är något va? En tuff grabb?'' sa hon spydigt. ''Om du inte är här för att slåss, varför smyger du upp på folk?'' hennes röst var lika spydig, hon tänkte inte släppa sin gard. Vem vet vad denna främling ville, hon skulle slåss om det behövdes men hon tittade även runt efter en flyktplan. Hon var bättre på att flyga än att slåss, men det tänkte hon inte erkänna.

Saskia..
Det irriterar Aro att hon verkar vara på så dåligt humör. Han har inte ens gjort henne något. Varför ska hon låta sitt dåliga humör gå ut över honom för? Han ger ifrån sig ett pysfrustande ljud.
”Det är inte jag som muckar gräl här”.
Smyga på folk? Vad snackar hon om? Aro har inte smugit på någon alls. Han vill inte erkänna att han så ograciöst ramlat ner från ett träd dock.
”Ser det ut som att jag smyger på någon här eller? Jag vet inte vad du fått in i skallen men här har jag bara skött mitt. Det är du som försöker verka tuff. Jag är INTE imponerad”. Aro fnyser igen och snörper på munnen irriterat.

Mungiporna drogs bakåt och ett lätt morrande ljud kom från den unga honan. Saskia tyckte inte om den här främlingen, och ville helst att han drog vidare och lämna henne ifred. Hela tanken med att lämna sin familj var att få vara ifred men då kommer den här högfärdiga hanen och förstör allt. Hon tittar på hanen upp och ner. ''Okej om du inte smyger så kan du dra vidare nu'' sa hon med ett irriterat fnys.

En skrattfnys lämnar Aro när han hör Saskias svar. "Jag dra? Näminsann jag var här först. Här har jag bott ett bra tag och inte har jag sett dig i krokarna tidigare. Så är det någon som ska dra så är det du". Han talar långt och fort och sätter sig bestämt ner som för att bekräfta sina ord. Han tänker minsann inte dra för den här skogen är hans hem. Även om han faktiskt har planer på att lämna men det tänker han inte erkänna i det här sällskapet.

Irritationen ökade bara mer när vargen framför henne satte sig ner i protest. Saskia frustade och tryckte ner sina långa klor ner i marken. ''Din stroppiga lilla...'' mumlade hon. ''Ta ditt fula tryne nån annanstans innan jag bränner nosen av dig!'' utbrast hon sedan med en ilsken blick och huffade fram en liten eld puff.

Främlingens frustration roas Aro och han kan inte låta bli att flina. ”Har du sett dig själv i vattenytan på senaste tiden?” Oförskämt att kalla honom för ful. Aro reser på sig igen och sträcker ut vingarna. Även stjärtfjädrarna spretas ut, han flexar sina muskler och håller huvudet högt. Ful är han minsann inte. Om Saskias eldpuff rubbar honom lite så låter han det inte synas men han tar några steg åt sidan lite i en båge, bara några steg och stannar snett framför tiken. ”Mig skrämmer du inte, men ditt tykna humör är jag inte intresserad av. Du är ju seriöst helt bäng”. Aro räcker ut tungan och någon tanke på att han triggar finns inte alls i hans huvud.

När hanen sträcker ut sina vingar så gör Saskia samma sak instinktivt och backar undan lite men hon tänkte inte låta honom få nå övertag här. Honan puffar ut en till eld puff och flaxar med vingarna aggressivt. ''Pojkar...  sa hon med en äcklad ton. När hanen räckte ut tungan så puffade hon ut ett eldmoln mot marken framför hanen och backade undan ett steg, gräset på marken var svart och glödde bara. Hon försökte att inte bränna upp platsen men om hanen fortsätte att irritera henne så visste hon inte om hon kunde kontrollera sig.

Han fnyser bara åt hennes respons men det blir svårt att inte hoppa till när honan puffar ut ett litet eldmoln som landar i gräset framför honom. Ett litet hopp blev det, ett litet överraskat skutt. Men det märks inte alls… tycker Aro själv. Han huffar till åt Saskia. ”Men hur tänker du ens! Ska du sätta eld på hela skogen? Du borde verkligen tänka på humöret, det där är inte det minsta attraktivt”. Aro stryper tillförseln av syre till den lilla glöden i gräset så att den dör ut helt. Sedan stampar han demonstrativt med ena framtassen på den brända fläcken och håller blicken fäst på tiken medan han gör det.

Saskia spänner blicken på Aro och fnyser. Hon sneglar upp och sedan tillbaka på hanen, han verkar ju ändå inte dra så varför ska hon vara i denna skog med den här stroppen? Hon flaxar till vingarna aggressivt igen. ''Visst va kvar då! Skogen passar ditt fula tryne ändå, jag kan hitta bättre!''. Honan tog sats men innan hon hoppa upp i luften och började flyga så sträckte hon ut tungan mot hanen, likt han hade gjort tidigare. Väl i luften så skrek hon, ''Om du följer efter mig så bränner jag fjädrarna av dig!''. Efter hennes varning så flög hon iväg, bort från skogen och bort från honom. 


AVSLUTAT