[Utspelar sig direkt efter Levande Legender ]

Den tunga tystnad som lagt sig över Tenebris medlemmar släppte så fort de vallats förbi huvudsätets pelare, upp för den korta trappen och in genom porten. Det började som ett tyst mummel, andlösa och tveksamma frågor från de som inte vetat, och korta kommentarer från de som hade. En spänning fyllde luften, lika delar vördnad som rädsla och ilska. Prospero var en av de sista att stappla in i huvudsalen, på ben gjorda av gelé och med en växande nervositet i sitt inre som hotade att göra honom illamående. Ångest, en blandning av exalterad förväntan, ett hopp om att få dela en stor hemlighet, och orättvis skuld över att ha varit en av de som visste, som inte sagt något, även om valet inte varit hans eget. Även om han inte vetat i mer än några månader.
     En skarp befallning från Grendel fick tyst på det värsta av sorlet. Ledarens ringa storlek dolde oväntat stor auktoritet, och när han gav ordern att stänga huvudsätets portar och samla alla andra som befann sig i byggnaden så lydde de som befallningen föll på. Lupin och Jodano försvann iväg för att kolla sätets andra rum, den första med snabba steg och den andra trebent haltande och med vassa ord på tungan. Prospero hjälpte till att dra igen portarna och försökte att undgå att möta någon annans blick.
     Huvudsalen var sätets största rum, och det mest slående, gjort såväl för flockmöten som för att imponera på de viktiga vargar som kom till Civitas för att tala med Tenebris ledare. Prospero kände sig alltid liten i den öppna, fyrkantiga salen. Den sträckte sig rakt genom byggnaden, från den främre porten ut mot forumet till den bakre mot en isolerad trädgård endast för flockens medlemmar. En sal stor nog för att kunna husera även mycket större vargar än Prospero själv.
     Det var dock inte huvudsalens storlek eller målade väggar som gjorde platsen speciell. Ovanför den främre porten satt sätets största fönster, olikt något annat Prospero sett. Dess glas var exotiskt färgat, format i vackra mönster av erfarna konstnärer från fjärran. Om dagarna spillde fönstret en regnbåge av ljus över salens mörka golv. Även nu, i fullmånens blekare sken, färgades pälsen av alla vargar som befann sig under fönstrets syn.
     Redan innan Lupin, Jodano och de få medlemmar som missat uppståndelsen utanför hade återvänt genom de mindre dörrarna längs salens sidor – som ledde till små rum i enklare utformning där många av flockens olika lektioner tog plats – hade frågorna börjat igen. Flera "vad hände där ute?" följt av "hur?" och "varför?".

Ni såg det också?







Upprepat genom allt annat var den återkommande insikten, osäkert viskat, vördnadsfullt skrattat, sårat svuret: Vampyr.

Är det-? Är Han?







"Tysta!" Grendels röst fyllde salen, och han väntade tills det sista av svamlet tystnat innan han fortsatte. "Vad ni såg där ute var ingen inbillning. Jag ska svara på era frågor, men först behöver ni sluta bete er som valpar." Det sista poängterades med en morrning. Han fortsatte med stadig röst.
     "Even är en vampyr." Grendel blängde på de samlade när antydan till att avbryta honom med frågor gick som ett sorl genom medlemmarna. "Han är äldre än vad någon av er kan förstå. Från en tid långt före vår egen. Ja, Ivo?" Från ena sidan av de samlade hade Ivo lyft en tass, och harklade sig osäkert när allas uppmärksamhet föll på honom.
     "Varför… om jag kan fråga. Varför inte säga nå om det? Känns som, uh, ganska stor grej?" Ivos ord dog ut i ett längre umm. Grendel räddade honom med ett tålmodigt svar.
     "Ingen utanför Tenebris får veta. Ju fler av oss som vet, desto större blir risken-"
     "Men vi är Tenebris?" Viol avbröt morfadern innan Grendel han tala till punkt. I nästan samma andetag skar Malvas stämma genom salen.
     "Men ni lät Jodano veta?! En glappkäftad idiot och inte mig?!" Hon pekade anklagande på Jodano, men såg vidögt på Grendel. Jodano gav ifrån sig ett förnärmat "Ey", men Malva verkade inte höra.
     "Malva," började Grendel med en lugnande gest, men blev avbruten igen.
     "Vilka andra har vetat?! Vilka har suttit och- och ljugit för oss? Hela den här tiden?!" Malvas röst var gäll och anklagande. Hennes stirriga blick for över flockmedlemmarna. Prospero hade aldrig velat sjunka genom golvet så mycket som just där och då. Han kände sig yr och illamående, med hjärtat i halsgropen. Han kunde se fler av de yngre som vetat skruva obekvämt på sig.
     "Malva."
     "DU? Tistel har vetat? Men inte Jag?! LuPIN?!"
     "MALVA."
 
Ljudet av den främre porten som sköts åt sidan fick en ny, plötslig tystnad att falla över flockmedlemmarna. Even steg in genom porten utan ett ord, och stängde den bakom sig igen innan han lät blicken falla på de samlade. Doften av blod och svedd päls var genast tydlig – en blandat tung och svidande lukt som inte hjälpte Prosperos redan skarpa ångest – och de få närvarande som hade missat det som hänt utanför drog oroligt efter andan.
     I vilken annan situation som helst, eller på vilken annan varg som helst, hade Evens blodade päls och ojämna ragg varit anledning att bli orolig, eller sett komisk ut. Större delen av faderns päls var blöt, och droppade ännu av blandat vatten och blod när han lugnt klev bort till flockmedlemmarna. Över ena sidan av kroppen, hals och ansikte stod dock pälsen tjock och ren i skarp kontrast mot det blöta och blodiga, omgivet av frissiga och sotiga tovor som aldrig hunnit bli sår att läka. Evens utstrålning var dock allt annat än komisk. Det inbjudande leende som oftast klädde Evens – vampyrens – ansikte var borta, ersatt av en stillhet som inte kändes helt naturlig. Ögonen som svepte över de samlade var mörka nog att nästan tyckas svarta i dunklet, en djupt röd färg istället för den ljust gula Prospero var van vid. De kändes… fel, på ett obehagligt vis han inte helt kunde placera.
     "En 'glappkäftad idiot' har lättare att få lägre folk att prata. Någon så lösdrivande misstänks sällan ha några större ändamål eller kontakter. Det borde ni ha lärt er redan." Evens röst var låg och hård. Han stannade framför Malva, så nära att hon tvingades backa, och höll hennes blick. "Och för din skull, Malva, hoppas jag inte att hela Civitas just hört ditt lilla utbrott. Det vore synd att skada ett så ungt rykte redan. Sitt." Han lyfte nosen en hårsmån, och Malva satt. Even vände sig om till Grendel. "Gör det här kort. Jag har inte… tålamod, för småsinta valpfasoner just nu."
     Even satte sig ner bredvid flockledaren, och när den mörka blicken såg på de samlade igen så insåg Prospero vad det var som kändes så fel. Han hade sett sin fader med röda ögon förut, inte ofta men mer än en gång. Det var inte färgen som var felet, utan att de var helt glanslösa. Där var inget liv bakom dem.

Grendels harkling fick Prospero att synligt rycka till, även om den inte varit riktad direkt mot honom.
     "Som jag höll på att säga. Anledningen till att vi inte berättat för alla är att Civitas, eller Numoori, inte är redo ännu. Ju fler av oss som vet, desto fler möjliga läckor av… känslig information har vi. Jag säger inte att ni inte är pålitliga, utan att fienden är slugare än ni tror. Få av Tenebris egna är skyddade mot telepatiska krafter." Grendel såg menande på sin nu tysta dotterdotter innan han fortsatte.
     "De som redan vet är vi vuxna som var här innan Civitas stod där vi gör idag. De yngre av er som fått veta tidigare har fått så under särskilda omständigheter som inte haft med något utvalt att göra. Nu när ni alla vet får ni lov att prata med varandra om det, men – och jag kan inte understryka tillräckligt hur viktigt det här är – ni får inte, under några omständigheter, dela detta med utomstående. Där är vargar i Civitas som skulle se oss alla brända om de kunnat, om de fått så lite som en viskning om det här. Har jag gjort mig förstådd? Bra. Frågor? Ni får veta mer senare, så bara om det är viktigt just nu."

"Vilka ä de som skulle brän… skulle va mot, uh, det här?" Ivo talade igen, och satte ord på en av de tydliga frågorna som hängde i luften mellan de samlade.
     "Jägarna, bland andra," svarade Grendel. "De presenterar inte alltid sig som sin flock, men ni har mött dem i staden. Musikanter och handlare med öron och ögon överallt, bokstavligt och metaforiskt."

"Är det bara Even? Jag menar… är det bara du, eller… fler?" Syren flackade med blicken mellan Grendel och Even, osäker på vem han skulle adressera. Innan Grendel hann svara tog Even själv till orda.
     "Nilo, sedan i höstas, som sista utväg. Jag hann inte nå Aurora i tid. Varya, innan dess, när jag fann henne döende utanför Civitas murar. Attackerad av de som kallar sig Maksims familj. Hennes sista chans." Han tillade det sista med kall underton i rösten, som försvann lika fort igen när han fortsatte. "Zachary, en av mina. Ni kan ha sett honom i korridorerna under. Jag har fler… kontakter, men inga namn i staden ni behöver just nu."
     Tystnad följde Evens svar, när de närvarande greppades med vad som just sagts. Prospero hade hört lite av det tidigare, men han kunde se känslorna gå som en krusning över Auroras döttrar och söner när hennes namn nämndes. När Cirkeln nämndes, om än inte direkt vid namn. De hade alla haft misstankar om vilka som legat bakom Aurora och Nilo. Att höra att de gett sig på Varya innan dess, vad än Varya gjort därefter, var så gott som en bekräftelse i Prosperos öron.

Grendel tog till orda igen efter en blick i riktning åt Even, som fortfarande satt för stilla vid ledarens sida.
     "Om där inte är fler pressande frågor just nu så kan vi fortsätta här senare. Jag har annat som behöver arrangeras snarast. Stanna i sätet eller era rum i natt, många tankar lockar gärna oönskade lyssnare. Nephania, skulle du kunna ta med dig Viol och värma ett bad? Det går nog snabbare med din kraft Viol."
     I virrvarret av rörelse när några medlemmar skyndade iväg satt Prospero tacksamt glömd. Han hade inga krafter att bidra med, och han var varken stor eller stark. Inte för att han hade kunnat göra mycket ändå, med hur ostadiga hans ben kändes och knuten i hans strupe. Istället lutade han sig mot sina syskon för stöd, och försökte att inte tänka så mycket alls.

---

Off:
Eyyy ett alldeles för skitlångt inlägg efter gemensamt bestämt att flocken gärna slapp segrolla ett till möte haha. PPar hejvilt, ursäktar eventuellt köttande av karaktärsröster osv. Hojta på mig i Discord om ni vill att något ändras! Har försökt separera inlägget i lite tydligare stycken så det ska bli lättare att hitta i det.
 
Fritt fram för Tenebris medlemmar som närvarat vid Levande Legender rollet, eller som vill ha befunnit sig inne i sätet och missat händelsen utanför, att svara om ni vill reagera eller kommer på fler #Viktiga frågor som behöver ställas Nu och inte Sen