Då han vaknade den morgonen hade mamma inte varit i lyan. Vad värre var så var pappa inte heller på reviret då han var på Uppdrag till nått tempel. Det kändes som att halva flocken var borta faktiskt och mamma gick inte att hitta någonstans på reviret heller. Jabbe satte sig tjurigt ner och suckade teatraliskt. Jahapp, då vart man föräldralös nu då? Egentligen var kanske den unga hanen lite orolig men han var inte typen som erkände det ens för sig själv. Mer än måttligt grinig såg han sig om efter någon, vem som helst eller vad som helst, som han kunde terrorisera lite för att lätta på trycket. Precis då han tänkte ge upp på det också fick han syn på en intet ont anande gråsparv i en buske. Med ett vasst flin rörde han sig så nonchalant han förmådde emot den. Den lilla fågeln verkade van vid att bli ignorerad av så stora rovdjur som vargar och ignorerade honom tillbaka. Men han var inte snabb nog för att ta den med överraskning ändå, trotts sina bästa försök. Utan större skada än tillrufsade fjädrar tog den till flykt och Jabbe var snabb efter, hoppade och skuttade efter den skräckslagna sparven tills han lyckades få ett grepp om dess ena vinge. I triumfens lyckorus slängde han ner fågeln på marken och lät en tass vila tryggt över den ifall den skulle försöka fly igen. Vingen han ryckt i låg snett ut från fågeln och den andades hastigt och panikslaget under honom. Jabari-Joel log.


[Öppet, främst för syskon o lykoris-folk som inte är i Arkona men om någon utomstående är sugen på att vara dumdristig nog att traska in på reviret feel free att joina!]