"Blair?"
     Det var en konversation de borde haft för länge sedan. Garn och han myste i fällen av en jättehjort. Över dem dansade norrskenet med sina fantastiska färger, sprakade nästan, men Blair kunde inte fokusera på det. Han anade, visste nästan, vad brodern skulle säga. Bandet mellan dem var fortfarande starkt, men ingen av dem hade velat påpeka att det hade försvagats under den senaste tiden.
     "Jag... jag tror jag vill leta efter mina föräldrar. Se om de fortfarande lever." Blair svalde hårt med blicken stint fäst på himlavalvet. Egentligen kunde han inte vara förvånad. Det var mer än rätt, speciellt med tanke på vad han fått Garn att gå igen. Visserligen hade han aldrig tvingat Garn till något, inte uttryckligen, men hans bror var onekligen för god. Allt blod som spillts... Blair skämdes när han tänkte på det, ändå skulle han gjort det mesta igen.
     Hade det varit rättvist hade han följt med Garn på den resan och hjälpt honom. Men världen var inte rättvis, och Blair var självisk. Han hade sitt liv här, och även om det var mörkt fanns det personer han inte kunde lämna. Inte ens för Garn.
     "Jag förstår", kraxade Blair fram med en klump i halsen. Lät det mesta vara osagt, för Garn visste ändå hur han kände. De fann ett samförstånd i känslan som dansade över deras band. Oavsett vad som hände skulle de alltid vara bröder, och det var han trygg i.

Nästa dag, i gryningens hånfullt gråa ljus, tog de farväl. Blair grät och inte ens vetskapen om att det var bäst för dem så kunde trösta honom.
     "Tack", fick han fram. "Tack för allt. Jag älskar dig, okej?"
     Han stod kvar och såg efter Garn länge. Såg hur den gråa brodern rörde sig över Eriinaris slätt, tills ett krön slutligen svalde honom hel. Något brast i honom, brast och försvann. Bandet mellan dem var plötsligt försvunnet, och Blair kunde inte förstå hur han levt utan det. Det kändes som att halva hjärtat var borta. Han grät igen, häftigare den här gången, men följde inte efter. Om det var något Garn förtjänade så var det att vara med sin familj, och Blair visste att om han sprang ikapp skulle han övertyga honom att stanna. Han kunde inte göra så mot honom. Inte mot Garn, som alltid varit hans bästa vän oavsett vad Blair hade ställt dem emot.

[Avslutat! Garn utvandrar och deras tvillingänglar lämnar dem.]