Trian hade tillsammans med några nära vänner spenderat dagen i Skuggfall där de varit de mest högljudda i publiken när en av deras favoritgladiatorer hade tävlat. Kompisgänget hade vrålat, hejat och skrikit så pass att de fått ogillande blickar från andra vargar som suttit nära i publiken. 
     Solen hade för längesedan gått ner och de flesta av byteshandlarna hade börjat stänga ner sina stånd och plocka ihop sina saker. Trian trivdes verkligen nu när hösten började göra sig påmind. Hans bergsvargakropp njöt av den svalare temperaturen och mörkret som han kände sig ack så hemma i. 
     En i gänget hade funnit ett stånd som sålt fruktvin och gänget hade givetvis firat sin favoritgladiators vinst i arena med.. ja alldeles för mycket av det bubblande äppelvinet. Någonstans i firandet och mörkret hade Trian tappat bort sina vänner och han virrade därför runt i utkanten av Skuggfall, på väg in i den närliggande skogen för att söka skydd för natten. 
     Skuggorna var täta, så pass täta att han inte alls såg vargen som dök upp i hans väg. Ja, vi kan väl åtminstone låta honom skylla på mörkret. Trians enorma kropp dundrade in i vargen.
     "Woah woah woah" frustade han roat till och reste sig upp. "Jag kan väl åtminstone få veta ditt namn först?" flinade han flirtigt där i mörkret. De ljusblå ögonen glittrade i stjärnornas sken.

[Fritt fram! Med risk för en alldeles för flirtig Trian heh]

Det jublande högljudda ropen från arenan hade hört över området. Men de flesta var vana vid det så det var ingen som direkt reagerade på det. Byteshandel skötte sina försäljningar som vilken dag som helst fast det var mer vargar som handlade på grund av matcherna på arenan.

Hon hade mest gått till arenan för att se hur det var, och hon hade hört talas om de vargar som slogs som gladiatorer i arenan och nyfikenheten hade tagit överhanden. Hon hade suttit för sig själv och tittat på slagsmålen och runt omkring henne hade vargar hoppat upp och vrålat, skrikit och hejat på sina favorit gladiatorer.
Hon hade varit förvirrat först, hur allting fungerade med regler och sånt. Men en vänlig äldre varghane som hade suttit bredvid henne hade sett hur förvirrat hon hade varit och snällt förklarat reglerna omkring spelen.

hon msåte dock erkänna att trots att slagsmålen sågs groteska ut, och hon inte direkt gillade det så hade hon dragits med av publikens jubel. Och det verkade som ingen av gladiatorerna kom till allvarligt skada eller blev dödande vilket hon tyckte var bra.

När det började mörkna så hade hon redan lämnat arenan och planlöst vandrat omkring bland byteshandlarna. Den gyllenefärgade pälsen och de eldröda luggen och manen gjorde att hon stod ut i mängden. Men det var ingenting hon lade en tanke på, för hon var fascinerade av allt som byttes omkring här och där. Hon hörde många vargar vråla och festa på för fullt. Hon skakade lite smått på huvudet, de kommer ångra det imorgon när de vaknar med bultande huvudvärk. tänkte hon för sig själv.

Hon gick vidare när en enorm varg dundrande in i henne och hon höll på att tappa balansen men lyckades hålla den uppe, och hon skulle just be om ursäkt för att gått i vägen för den när hon hörde en välbekant mörk röst. Hon stirrade rakt in i ett par ljusblåa ögon som glittrande i stjärnornas sken och ett flirtig flin. Hon log mot den enorma vargen framför henne. - Du vet redan mitt namn... Trian... Säger hon milt och ser på honom och märker att han verkar ha fått i sig lite för mycket av det goda.

Trians något avdomnade nos snappade upp doften av sommarblomster och söt nektar. Hyacint. Han mötte hennes blick med sin ljusblå och svepte till med den yviga svansen. 
     "Hyacint, babe, vad gör du här?" Han betraktade henne i månskenet. De stora, lurviga öronen klippte till något när en envis höstfluga surrade förbi. 
     "Jag trodde inte att blodiga fighter och sliskiga byteshandlare var din typ av... arena" skrattade han lågt till. "Men du kanske kände på dig att du skulle stöta på mig här, huh? Jag fattar, jag är rätt oemotståndlig" 
     Hans röst var inte helt seriös, utan osade av skämtsamhet. Nog var Trian självsäker och kaxig, men kom igen, även den unga hanen från norr hade gränser på hur jerky han kunde vara. 
     "Så, vad har du hittat på sedan sist?" Han betraktade henne med intensiva ögon. Hon var vacker. Var hon extra vacker ikväll?

Hon rodnade, hon hade inte riktigt vant sig vid att bli kallad babe, men på något sätt tyckte hon om det även om hon kände sig blyg emellanåt tillsammans med honom. Men hon tyckte om att tillbringa med honom. Han hade en aura som lockade henne och gjorde henne nyfiken. Han är väldigt flörtig och charmig av sig men det var en del av av honom.

han hade ett smittade skratt och hon skrattade ett mjukt varmt skratt. - hmm vem vet? säger hon med mystik och skämtsam ton i rösten samtidigt som hon lade huvudet en aning på sned.  Hon tar ett steg närmare honom och ställer sig bredvid honom för att stötta honom med tanke på hur påverkad han verkade vara utav någon dryck.

hon log mot honom och möter hans ljusblåa blick med sin olikfärgade. - jag ville kolla vad som är speciellt med Skuggfall och Civitas.

Nej så förtjust var hon inte i blodiga strider men hon hade hört talas om spelen och all byteshandel som hände här så hjon ville se med egna ögon var det är för något. - Nej egentligen inte, men jag har hört om dessa spel och byteshandeln så jag ville se vad som gör allt detta så intressant säger hon sanningsenligt.

Visst hade han rätt att många byteshandlare var sliskiga och väldigt på, därför hade hon hellre sökt sig till spelen för att undkomma dem helt - Men jag tyckte att många byteshandlare var sliskiga och för på så jag till spelen istället för att undkomma dem och jag fick höra att man måste även besöka spelen när man är här på besök.
hon lutar huvudet på hans hals där hon stod bredvid honom och drar in hans doft, och känner hur spänningarna i kroppen släpper. - men nu när du är här så känner jag mig tryggare mumlar hon i hans hals.

Hon lyfter blicken när hon hörde honom prata igen och möter ett par inte ljusblåa ögon som ser intensivt på henne. Rodnaden sprider sig i hennes ansikte. Gud han kunde verkligen få henne att rodna och hade han alltid haft en sån intensiv blick i sina ögon och han är väldig snygg och ståtlig ikväll, hade han alltid varit det?
- hmm? jag har mest varit runt Ötamon och områdena omkring där, säger hon med en blyg röst. - Du själv Trian? vad har du haft för dig sedan sist?

Han kände sig allt annat än stadig på benen, även om han försökte ge sken av det. Uppenbarligen misslyckades han då hon steg fram för att stötta honom. Inte för att hon var så mycket stöd egentligen. Han var enorm i jämförelse med hennes nätta kropp. Men han uppskattade närheten. Trian hade aldrig tackat nej till närhet förr och tänkte inte börja nu. 
     Han mötte hennes blick med sin och klippte till med de lurviga öronen. "Hittade du vad som var så speciellt då?" flinade han till. Visst var Skuggfall en häftig plats, men han saknade de klanfighter som anordnats i norr. Vinterblotet, det stora vårslaget där klaner vandrat långa vägar för att mötas i traditionella strider. "Jag önskar att jag kunde ta med dig till norr, där jag är ifrån, då hade du fått se på riktiga strider bland bergsvargar. Nog är gladiatorerna härifrån mäktiga, men de liknar mest yra valpar i jämförelse" frustade han roat till.  
     När hon lutade huvudet mot hans hals och mumlade fram att hon kände sig trygg hos honom så höjde han förvånat ögonbrynen en sekund. Han tänkte kommentera det, men fruktvinet dövade hans tankar och gjorde dem till rena sörjan. Ut kom ingenting och fokuset riktades till hennes nästa ord. 
     Han gillade att ha henne sådär nära. Värmen från en annan kropp var något särskilt. Instinkter blandades med ungdomlig impulsivitet och charm. "Hmm, vad har jag gjort?" låtsades han fundera och höjde ett ögonblick blicken till natthimlen. Hennes blyghet var rätt gullig, varför inte spä på den ännu mer?
     Sakta strök han sin mörka nos mellan hennes öron, drog in hennes söta doft och nosade henne mjukt vid ena örat. "Jag har mest tänkt på dig, babe" mumlade han med dov, mörk röst. Den osade av testosteron och silkeslent förförande. Hans nos ströks utmed sidan av hennes huvud, bak i hennes nacke där han borrade in den för att mjukt låta sin varma andedräkt möta hennes skinn.

Hon stod bredvid honom som stöd för att han inte skulle trilla ihop på marken och hade fortfarande sitt huvud lutat mot hans hals-. Hon kunde känna hans värme från hans kropp och han är stor i jämförelse med henne, men det det avskräckte henne inte ett dugg. Hon hörde honom prata igen och hon lyfte huvudet för att möta hans blick och hon log ett mjukt leende. - kanske kanske inte. hon retades lite med honom, så lätt skulle han inte få svar på sina frågor.
Men när hon väl hade dragit ut lite på svaret så log hon charmigt mot honom - ja, jag fann ju dig säger hon rakt på sak.

Han började berätta om strider från norr där han kommer ifrån och hon lade huvudet på sned och lyssnade på honom och nyfikenheten syntes i hennes ögon. Om han ville det så följde hon gärna med honom, hon ville se vart han är uppvuxen och hur det såg ut. - Åhh det tror jag säkert att det är, jag skulle vilja se det någon gång i framtiden
om du vill att jag skall följa med såklart. Hon respekterade andras religioner och traditioner och hon har en enorm respekt för Trian.

När han frågade vad han har gjort för att hon skall känna sig trygg med honom så log hon bara mjukt och charmigt tillbaka. - Du har gjort mer än du anar säger hon mystiskt men charmigt.  Hon vet inte hur hon skall förklara det, men det är något med honom som gör att hon känner sig trygg med honom.

Hon rycker till för någon sekund när hon känner att hans nos strök mellan hennes öron och fortsätter sedan utmed sidan av hennes huvud och bak mot hennes nacke. En rysning for igenom hennes kropp och drar efter andan vid rörelserna. en rodnad spred över hennes ansikte när han sa att han hade tänkt mest på henne - åhh verkligen? säger hon retsamt.
Så alla vackra tikar här i skuggfall och numoori har inte fallit dig i smaken? hon ler retsamt men hennes ögon visade värme och förfarande. 

Hon visste inte vad det var men hon kände sig berusad, som hon hade druckit och blivit påverkad. Hon sträckte på huvudet och rörde vid hans hals och drog med sin nos mellan hans öron utmed sidan av hans huvud och bak mot hans nacke. Hon undrade hur han skulle reagera, han är ju större än än henne så hon fick sträcka på huvudet rejält för att nå, hon nafsade honom lätt i nacken och drog hans doft i nosen.

Trian drog in hennes söta doft i lungorna och slöt de blå ögonen för en sekund. Hennes doft gjorde honom ännu mer berusad och värmen brann i hans muskulösa kropp. Svansen svepte nöjt till bakom honom. 
     Han kände hennes nos som vandrade runt hans hals. Det var gulligt hur hon fick sträcka på sig för att nå. Han sänkte huvudet något för att hon skulle nå. Han ville ju känna hennes beröring. Mjukt nafsade han henne i nacken, nosen gled återigen upp mellan hennes öron. 
     Så alla vackra tikar här i Skuggfall och Numoori har inte fallit dig i smaken? Han lyfte huvudet något för att tyda hennes ansiktsuttryck. Han lade märke till det retsamma leendet och besvarade det med ett charmigt flin innan han lätt höjde ena ögonbrynet. 
     "Kalla mig kräsen" Han blinkade lätt med ena ögat och klippte till med de lurviga ögonen. Han slickade sig lätt om nosen, munnen smakade fruktvin. Blicken gled upp mot stjärnhimlen där tusentals stjärnor tindrade, likt Hyacints vackra ögon. 
     "Kom, jag vill visa dig något" Han nafsade henne mjukt över nosryggen och tog några vinglade steg framåt men lyckades återfå balansen. 
     Han vek av från stigen och tog sig in i skogen som angränsade till Skuggfalls område. Rösterna från området tystnade och de passerade några tält med sovande vandrare. Han ledde henne in bland snår som rev honom i den tjocka pälsen och hoppade lite halvklumpigt över en fallen trädstam, vilket fick honom att tyst skratta till för sig själv. Men snart öppnade sig skogen och visade en liten damm som låg som inramad av höga träd. Bredvid låg en liten bergknall där Trian började ta sig upp. "Du hänger med, va?" Alla var ju inte lika vana vid att ta sig fram över stock och sten som en bergsvarg. Dock hade han aldrig sett Hyacint som någon skör tik som mest ville sitta och beundra sin egen spegelbild. 
     Han tog sig upp för bergsknallen och satte sig tillrätta. Därnere glimmade dammen där reflektionen av stjärnhimlen glittrade. "Kom, kom och sätt dig hos mig babe" viskade han, som om stunden de delade var helig. "Visst ser det ut som om en bit av himlen ramlat ner?"

Hon kände den där berusade känslan som gick längst med hennes rygg och som spred sig ut i hela hennes kropp när han nafsade mjukt i hennes nacke igen och hon kände hur hans nos återigen var mellan hennes öron. Hon gav ifrån sig en suck en blandning mellan behag och njutning. hon rodnade och hoppades att han inte skulle höra den.

Hon hörde honom prata och kalla sig kräsen angående alla vackra tikar runt omkring och höjer på huvudet och möttes av hans charmiga leende. Ett retsamt lekfullt leende sprider sig på hennes läppar. - Kräsen? Du, som har charm och är snygg som får beundrande blickar efter sig? Hon lägger huvudet på sned och låtsats se chockad ut - nää, säg inte att det är någon vacker tik som har gett dig nobben? Hon hade svårt att se att någon skulle kunna nobba honom, i hennes ögon hade man svårt att göra det. Visst, han hade sina brister också men det vägdes upp av hans styrkor och alla hade ju både styrkor och svagheter. Hon såg inte ner på någon för det.

Hon klipper med sina öron och ser undrande på honom när han säger att han vill visa henne något och samtidigt nafsar henne över nosryggen. Hon får plötsligt ett infall och hon sträcker på sig och slickar honom på kinden och över nosryggen och mumlar sedan i hans öra retsamt men samtidigt flörtigt - jag går dit du går Trian.

Hon tar ett steg bakåt och började följa efter honom in i skogen som gränsade till skuggfall. Hon såg till att hela tiden ha koll på vart han gick och inte tappa bort honom, för vem vet vad som kunde dölja sig i skogen. Hon fnissade till när han halvklumpigt hoppade över en fallen trädstam och hoppade sedan lugnt efter honom. hon sluter upp bredvid honom och buffar lätt på hans  högra sida som en uppmuntrade gest - jupp jag hänger med. Hon ler mot honom. Han såg inte ut som den typen som var svag, utan snarare en som kunde ta hand om sig och andra.

Hon såg dammen bre ut sig framför dem och tar in bilden av allting, förtjusande, vacker, hon kunde säkert rabbla upp en massa ord om synen framför henne. Hon går efter honom uppför bergsknallen och hon hör honom säga kom kom och sätt dig bredvid mig babe så lydde hon och kom och satte sig bredvid honom, hon visste inte hur nära han ville att hon skulle sitta, så hon satt nära så de kunde känna varandra värme. Hon stirrar ner på dammen, på vatten när den stjärnfulla himlen avspeglade sig. Hon drar efter andan av den vackra synen. Hon nickade som svar till hans fråga. - ja det gör det verkligen, så vackert.  viskar hon andedräktig med ögon strålade av förtjusning.

Trians ljusblå vilade på den stjärnbeströdda dammen. När Hyacint kom och satte sig bredvid honom höjde han sitt ena framben för att mjukt dra henne intill sig. Hennes söta doft kittlade hans nos, men på samma sätt gjorde den om möjligt honom ännu mer berusad. Närheten och värmen från hennes kropp fick tankar att snurra i hans huvud, tankar som fått den pryda att svimma. Det var något med närhet som kändes bekant, tryggt. Visst hade han träffat på en och annan Numoorian som uppskattat närhet lika mycket som han, men de flesta här nere verkade kyliga och ointresserade av beröring. Kanske behovet inte var lika stort här där beröring och kroppsvärme aldrig behövde vara avgörande för liv eller död? 
     Trian slöt ögonen. Frambenet låg kvar över slutet av hennes rygg, alldeles slappt. Han borrade ner sin mörka, ärrade nos i hennes päls och drog återigen in den där söta doften av tik i lungorna. Hennes päls kändes så silkeslen mot hans som var så tjock och sträv. Hennes kändes dunlik. För en sekund vandrade minnet till Aleksandr och hur dennes mjuka päls känts mot nosen när de brottats vid vattnet. Hans doft av bäckvatten och cederträ. Hmm det var inte läge att fantisera om Aleks nu. Trian log dock svagt vid minnet, med nosen gömd i Hyacints päls. 
     "Dela natten med mig Hyacint" rösten var mörk, raspig och förförisk. Han höjde på huvudet för att kunna vila hakan mot hennes hjässa. "Jag vill inte att någon sliskig försäljare får tag i dig. Man vet aldrig med vargarna i Skuggfall" flinade han lätt. Han ville skydda henne från allt, oavsett. Han skulle aldrig misslyckas med att skydda någon från smärta och sorg igen.

[Vi kanske kan börja avsluta? Om hon bestämmer sig för att spendera natten med honom så kan vi väl säga att de kröp in i någon mysig grotta tätt intill varandra? :)]