Hassel vandrar omkring i korridorerna i fästningen. Han är på upptäcktsfärd och det känns spännande och samtidigt lite läskigt att gå omkring här helt själv. Men han är tuff. Valpen traskar fram med högburet huvud och svans och öronen står spetsade på huvudet. Så rundar han ett hörn och stannar till. Korridoren han står inför ser ut att vara oändligt lång. Det blankpolerade golvet ger valpen en idé. Han tar sats och skjuter ifrån med baktassarna och kastar sig fram genom korridoren så fort hans små ben bär honom. Så sätter han sig ner på bakhasorna och glider. Han tappar snart balansen och faller ner på sidan men fortsätter glida en bra bit. Allt medan han glider väller ett tjut fyllt av glädje ur honom. Sedan ligger han där och fnissar en stund. Så kommer han på en idé. Han måste berätta för Timo. Så sätter han fart och springer tillbaka. Han rundar hörn och springer genom andra korridorer och tar sig även upp någon våning. Så rundar han ett sista hörn och får syn på brodern. "Timo-Timo-Timo!" Utbrister han för att fånga broderns uppmärksamhet. "Hämta en fäll och följ määä!" Hassel tvärnitar men får inte riktigt stopp utan glider en bit över golvet.

[PAX TILL TIMOTEIJ]

Han kunde höra brodern långt innan han kunde se honom. Det lät som om han hade någonting han väldigt gärna ville visa eller förklara för honom så som han sprang och ropade efter honom. Timo skulle ljuga om han sade att det inte väckte äventyraren inom honom, inte för att den någonsin fanns särskilt långt borta till att börja med. 
Brodern försökte sig på att tvärnita men fortsatte bara att glida, någonting som hade hänt honom själv mer än en gång. Som den gången då han kraschade in i Lurlei, inte hans stoltaste ögonblick direkt, sådär lagom klumpigt.
Då Hassel kom närmare, fortfarande glidandes, så ställde han sig mitt på golvet framför honom och lyfte den högra framtassen likt en stoppvakt. Brodern saktade in och stannade upp precis så att nosen rörde vid Timos tass, nästan som att det var beräknat. ''Stopp. Vi måste ha en plan!''. Stämman försökte vara väldigt seriös då han pratade, men det var ganska tydligt att det endast var en front.
''De vuxna får inte se oss, okej?''. Det skulle bli ett ytterst känslig uppdrag, att försöka smyga till sig en fäll för att kunna åka på genom de sluttande korridorerna. ''Om de ser oss så...öh, förlorar vi poäng!''. Ansiktsuttrycket försökte desperat hålla kvar i den seriösa formen samtidigt som den lilla hjärnan aktivt arbetade med olika planer och poängsystem som de kunde tillämpa.

Hassel känner nackhåren resa sig när Timo ställer sig i vägen och lyfter en tass som att stoppa honom. Den tigrerade valpen trampar med framtassarna för att försöka få snabbare stopp på sin glidning och tillslut stannar han. Timos trampdynor kittlar hans nos. Hassel backar ett steg med baken fortfarande mot golvet, han trycker snabbt en tass mot nosen. "Puh! När tvättade du tassarna senast?" Retas han och flinar sedan oskyldigt. Men det överspelas snabbt när Timo börjar lägga upp en plan. Det är sant, de måste vara försiktiga, smarta. "Okej okej". Hassel nickar två gånger i takt med orden. De vuxna får inte se dem, då kanske de sätter stopp för det roliga och det vore inte ... roligt. Hassel ställer sig upp och snörper på munnen i en fundersam min. "Det här kräver väl tänkta strageker... strateker... stra... du fattar vad jag menar". Det var i alla fall ett gott försök att låta vuxen. Hassel ser bakom sig och öronen vippar med i rörelsen. Han lyssnar. Så vänder han sig mot Timo igen och visk-väser. "Steg 1. Först måste vi lokasera... locka... sera... äh! hitta en bra fäll". Hassel nickar bortåt korridoren åt. "Det borde finnas bra fällar i sovrummen".

[Jag är inte jätteinsatt i hur huseringen i fästningen ser ut men har lite fått bilden av att det finns separata sovrum eller privata inrättningar? Och då tänker jag att det förmodligen finns bäddar klädda med fällar?]

Då Hassel kommenterade att hans tassar luktade illa så flinade han tillbaka mot honom, om än han diskret sniffade på tassen lite innan han satte ner den igen bara för att försäkra sig om att det inte var sant. Den luktade inte värre än vanligt åtminstone. ''Ha..ha, väldigt kul''.
Han fortsatte att spåna om deras mästerplan samtidigt som brodern talade. Ja, de behövde vara smarta och luriga. Frågan var då vem de skulle ta en fäll ifrån, det behövde ju vara någon rolig som skulle bli sur om de upptäckte dem, så det var lite utmaning över det hela. ''Vem ska vi ta en fäll av? Måste vara någon som gör att det blir lite svårt''. De skulle ju bli bäst i världen när de blev stora, så ingen utmaning var för stor! ''Vi är ju de starka ninja-killarna, vi måste ju ha lite motstånd liksom''. Oslagbara och alla skulle komma till dem med sina uppdrag, så kända de skulle bli.
''Steg 2. Ta ut fällen och vara väldigt smygiga...är det ett ord?''. Han skakade på huvudet. ''Hur som helst, om någon vuxen ser oss så förlorar vi poäng, men vi får poäng när vi tar fällen eller smyger förbi. Hamnar vi på noll måste vi börja om''.

Hassel får en idé så fort Timo frågar vem de ska ta fällen ifrån. "Mara?" Han uttalar namnet som en tanke och tippar samtidigt huvudet lite på sned, ett valpigt flin placerar sig på läpparna. Där borde det vara utmaning. Där borde de kunna sätta sina färdigheter på prov. Hassel rätar på nacken igen och öronen klipper till på huvudet. Han nickar åt Timos ord. "Smygiga, ja. Det låter jätterätt". Hassel ler stolt över sina kunskaper i de vuxnas språk. Och så gillar han att låta lite smartare än Timo. "Borde vi först se till att vi vet vart hon befinner sig? Så vi vet att kusten är klar? Det är viktigt att ta reda på sådan informason... tion...". Det sistnämnda lägger han till med en bestämd nick. "Vi måste vääklijen vara smygiga och smarta. Men även där förlorar vi poäng om vi blir upptäckta". Hassel har redan glömt bort varför de försöker få tag i fällen i första taget. Nu handlar hela leken om strategi och fällen är troféen.

Han nickar långsamt med ett leende på läpparna. ''Mara''. Han nästan smakade på namnet. Det skulle bli perfekt. Hon verkade inte gilla dem, så han hade inget emot att ta av henne. Det skulle bli roligt att se hennes reaktion.
Han blev allt mer exalterad desto mer de pratade om planen så att svansen vid det här laget slog snabbt genom luften. Han kunde knappt bärga sig tills de satte igång.
''Ja, först måste vi, vad heter det...äsch, kolla vart hon är och vad hon gör''. Följa hennes spår, kanske distrahera henne med något. Ja, helt klart! ''Och kanske måste vi hitta på något som fångar hennes uppmärksamhet så hon inte misstänker oss för att ta fällen, men hon får inte veta att det var vi som gjorde det heller!''. Det skulle bli väldigt knepigt att få till allt, men han var redo. Det skulle bli kul!
''Undersöka, det var ordet, ha!'' slängde han ur sig efter en stund av klurande, nästan som att han vunnit över sig själv.

Hassel snörper lite på munnen och funderar. Ögonen går fram och tillbaka och det märks att det är något som pågår innanför pannbenet på honom. "Kanske... om viiii... lockar henne med mat?" Han ställer frågan prövande, som om han samtidigt prövar idéen i tanken. Men han vet inte hur förtjust Mara är i mat. "Eller... om vi ger henne något att bli arg över... Som hon kan stå och svära över en stund". Tankeverksamheten pågår för fullt. Hassel fäster blicken på brodern. "Det kanske är lättare att komma på en bra plan om vi först vet vad hon håller på med just nu". Säger han och ställer sig upp, ivrig att börja genomförandet av första etappen av hela planen. Svansen sveper snabbt från sida till sida och den bärnstensfärgade blicken vilar på brodern. "Har du sätt henne något idag?" Hassel släpper Timo med blicken och låter den svepa bort genom korridoren som sträcker ut sig bakom brodern. Sedan vrider han på huvudet för att blicka bortåt korridoren han kommit ifrån.

Att locka henne med mat hade kanske kunnat vara ett alternativ, om de kunde jaga. ''Men Sell, var ska vi få tag på mat? Det är ju länge tills kvällsmaten''. Kanske när de var lite äldre, tänk vad allting skulle vara lättare då de kunde göra vad de ville själva. ''Om du inte har ett hemligt lager som jag inte vet om, då får du säga till''. Nej, de fick nog hitta på en annan plan.
Han skrattade lite till det brodern sade härnäst om att göra Mara arg. Hon verkade nästan alltid vara grinig över något, speciellt när han och hans syskon var i närheten.
''Ja det är väl bäst kanske'' svarade han och nickade. Det var nog lättare att komma på vad de skulle göra om de visste vad hon gjorde. 
Han lade huvudet lite på sned och funderade över Hassels fråga. Hade han sett henne idag? Eller var det igår? Nej, han hade definitivt sett henne i bakgrunden då han kollat på då Alek och Lev klappade ihop sina horn. Åh vad han önskade att han hade horn så han också kunde vara med. Han fick helt enkelt komma på någonting eget, med tassarna kanske, typ en...tassklapp! Så smart han var!
Han kom på sig själv med att förlora sig i sina tankar och ruskade till med huvudet. ''Inte sen morgonen''.

De båda valparna bestämde sig för att söka igenom fästningen efter Mara. Hoppades att hon inte hade begett sig ut dit de inte fick gå. Efter en stunds sökande så fick de inse att hon inte var någonstans i närheten.
''Jaha, vad gör vi nu då?'' suckade Timo smått besvärat och vände sig om till brodern med ett bistert uttryck.
Efter en stunds övervägande så hittade de båda valparna en annan lek att sysselsätta sig med.

| Avslutat då Bellz lämnat sidan |