Eldens framfart i döda skogen hade varit våldsam och förödande. Lågorna slukade allt i sin väg och lämnade bränd död mark efter sig. Djuren flydde i panik och de vargar som befunnit sig i området gjorde sitt bästa för att ta sig undan de fasansfulla lågorna. Röken som låg på och de otäcka knastrande som elden gav ifrån sig var nog för att sätta skräck i vem som helst.

Den vita tiken hade inte lyckats ta sig undan elden helskinande. hon hade råkat på en olycklig själ som hon med all sin kraft försökt rädda men förgäves. trotts alla hennes försök hade vargens liv lämnat honom och hon flydde nu svårt skadad. Hon hade nu kommit så långt bort från elden att hon kände sig hyfsat trygg men smärtan i de svårt brända frambenet och från de brända tassarna var nästan outhärdliga. "Hur ska jag ta mig undan från elden" Förtvivlat kämnade hon vidare på tre ben, blodspåren hon lämnade bakom sig talade sitt tydliga språk om hur illa däran hon var. Hon hostade tungt och den vita pälsen var bränd och sotig. De annars så graciösa rörelserna var som bortblåsta och att se att hon tillhörde ninjasläktet var omöjligt att se. Hon kämpade på. Kämpade för sin överlevnad. För mer än sin egen överlevnad.

(öppet)

Hon hade rört sig lite närmre eldens, bort från flockens samlingsplats. Snart var det dags för henne att återvända till Kvarts och hjälpa honan till Yanamore men hon ville se om det fanns någon mer att hjälpa. Den blå blicken, tårad av rök och sot, sökte över området och plötsligt uppenbarade sig en haltande gestalt bakom några rankinklädda trädstumpar.
"Hey!"
Ropade hon och sprang framåt. Främlingen verkade illa däran, pälsen mörk och svedd och bara tre ben brukbara.
"Hey ja heter Assar, kom ska ja hjälpa'rej bort härifrån"
Introducerade hon sig snabbt, mest för att få främlingens uppmärksamhet och kolla av till vilken grad av medvetande hon var. Med vana rörelser stödde hon upp honan med sin egen kropp.
"Kan du gå eller ska ja bära?"

Hon hostade tungt men hörde något längre fram. "Hey" De tårade ögonen kisade och snart uppenbarade sig en mycket större varg. " Hey ja heter Assar, kom ska ha hjälpa´re bort härifrån" Sa hon och Yuki såg på henne. "Jag" hon hostade och rösten var hes" Jag heter Yuki" Tiken stödde upp henne och bara det att hon jämnade upp vikten från de skadade benet gjorde så mycket. "Tack jag kan gå... än" Hon ville inte vara till mer besvär än hon behövde och bara det att denna tik riskerade sitt liv igenom att vara här var nog mycket. Även om Yuki själv skulle gjort samma sak.

Hon log mjukt emot honan och de började i sakta makt ta sig fram genom en rökfyllda skogen.
"Min flock har en samlingsplats ba en bit bort"
Sade hon, insåg att den skadade antagligen behövde all uppmuntring hon kunde få för att fortsätta kämpa.
"Där kan du få vård å lit vila."
Försäkrade hon, hoppades att helaren som hjälpte Kvarts skulle ha kraft och tid kvar för en till. 
"Vet du va som starta branden?"
Frågade hon medan de långsamt kämpade sig framåt. Det kändes som något bra att fråga alla, kanske hade någon sett något. Det skulle vara en lättnad bara att veta om elden var en naturlig sådan eller om den var anlagd.

Yuki kämpade på med stöd av den större honan. hennes uppmuntrande ord fick henne att kämpa på även om kroppen skrek efter att att få vila. Efter att få ge upp, men att ge upp var inte något val. Vila lät bra. Och vård. Hon hostade tungt igen. "Tack" Fick hon fram. 

Då frågan om branden kom upp så blev hon osäker. Vad hade han sagt. Den svårt skadade. Men nä hon mindes inte. Hon skakade på huvudet. Hostade tungt igen. "Nej... Jag var... Var inte nära brandens start". Hon önskade hon kunde ge svar men hon kunde inte.

Det var i en långsam takt som de tog sig framåt, och Assar var noga med att försöka hålla samtalet igång för att om möjligt distrahera honan från smärtan och jobbiga tankar. Dessutom visste hon att det var viktigt att hålla igång hjärnan och inte tillåta medvetandet gå förlorat, något som ansträngningen att gå mycket väl kunde orsaka. Men slutligen nådde de Isil Anars samlingsplats i eldskogen och Assar ledde fram den sårade till tältet hon tidigare spänt upp. Där inne var Kvarts värsta skador redan helade och sandvargen var redo att bäras vidare till Yanamore. Med en lätt ursäktande blick lämnade hon av nästa skadade åt helaren.
"Jag ska hjälpa Kvarts här till Yanamore, jag hoppas vi möts där senare? Men först behöver du vård och lite vila här, vår helare kommer ta väl hand om dig. Vi ses Yuki."
Hon log och hjälpte försiktigt honan lägga sig ner. Med lite hjälp fick hon sedan upp den fortfarande utslagna Kvarts på sin rygg igen och gav sig av mot sitt hem som en derl i den strida ström av sårade, flyende vargar som rörde sig ditåt.


[Avslutat]