Natten hade sänkt sig över reviret och lugnet hade sänkt sig. Dom flesta hade lagt sig för natten även om några få ännu var vaken. Denna natt var ovanligt klar och på himlen bliknade stjärnonra klara och den halva månen gav natten en viss klarhet. De vaga bruset från fallet ingav ett extra lugn. Ingen vind störde den lugna natten.

Vid ett litet träd i utkanten av boplatsen satt den vita tiken med ryggen mot stammen och de flerfärgade ögon riktade mot månen och de blekt blå prickarna gav ifrån sig en vag glöd. Hon satt och hummade vagt vagt på en liten melodi. Den långa yviga svansen hade hon svept runt sina framben. Svanstippen svepte lite mjukt mot hennes tassar. Hon njöt av lugnet. Hon hade ännu inte helt kommit in i flocklivet för hon hade levt ensam i så många år och att släppa in så många på så kort tid hade varit jobbigt. Några hade hon fått bättre kontakt med på denna tid. Dessa sökte hon sig gärna till.

(öppet för den som vill)