Natten var på väg att dra sig tillbaka. Hon hörde hur skogens varelser började röra på sig allt mer, fåglarnas sång var som regnbågsskimrande slöjor kring henne. Men även korparna hade börjat vakna i träden ovanför henne. De som ända tills nu hade varit hennes följeslagare då hon fått dem att tro att även hon var en i flocken och sedan övertalat dem att färdas på natten. Hon mindes alltför smärtsamt hur det hade varit att möta solens strålar och sedan dess hade hon noga hållit sig undan dem.
Ett slött kraxande ovanför återkallade hennes uppmärksamhet och hon kraxade vänligt tillbaka ett "Godmorgon" vars färger gnistrade i gult och blått. Fler fåglar började röra på sig där varje rörelse blev till en enskild unik färg och hon kände ett sting med sorg i hjärtat på tanken med att lämna dessa mornar och den symfoni av färger hon alltid brukade få bevittna sedan hon anslutit sig till korparna. Men nu var det dags att ta farväl, hon kände sig så skuldmedveten som bara utnyttjade dem för att få mat och sällskap.
Så när hon hörde flera stycken vinpennor fäkta undan luften som uppvärmning inför dagens första flygning knorrade hon mjukt åt det håll som ledaren satt åt. Hon hörde den stora svarta hanen hoppa närmare henne med ett frågande läte och innan hon hann ångra sig hoppade hon morrande mot grenen där han satt. Med ett varnande skri åt resten av flocken kastade han sig av grenen och hon såg ett skimmer av färger när resten av flocken med ett högljutt flaxande följde hans exempel.
På bara några hjärtslag var de borta. Hon stod en stund och betraktade de avtagande färgerna av deras flykt. Till slut var även dem borta och hon ruskade lite lätt på huvudet som för att få bort alla tankar och minnen av korparna därifrån. Med det gjort började hon sedan att gå, ensam den här gången.

(Ngn som vill rolla =3 och please, snälla bli i så fall inte inaktiva efter bara ett svar :( )