Solen stod som högst på himlen och skogen badade i dess varma sken. Nere vid marken byttes sol och skugga om vartannat då de stora rötterna gjorde att det var ett behagligt klimat nere vid marken. Grönskan var frisk och det surrade av diverse kryp i luften och fåglarnas sång gav skogen en lugnande atmosfär även om hon inte var så långt ifrån gränsen till Relictus gränser. De svarta hade dock övergått helt till den gröna lummiga skogen.

Den gråvita tiken tarvade med snabba steg mellan de stora rötterna och hon hade ett mål. Hon skulle söka sig till en viss rot som de hade bestämt då hon fått sitt uppdrag. Enligt henne själv hade det gått över förväntat och hon var mycket nöjd men det var inget som syntes utåt. Den tid hon spenderat i Civiats hade fått henne att inse ännu mer att hon hörde inte hemma i en stad men det hade även gett henne tillfälle att verkligen utveckla sin telepatiska förmåga. Trotts att hon hade ogillat större delen av tiden i staden hade den gett så mycket mer än hon hade förväntat sig. 

Tack vara sin andra kraft hade hon tagit sig den sträcka från Civiats till mötesplatsen mycket snabbare än vargar utan snabbheten. Hon såg snart den rot som skilde ut sig mot dom andra. Den var vriden så den nästan liknade en knut men ovansidan i princip plan så det var en perfekt ställe att invänta de som skulle lyssna till hennes kallelse. Med några smidga hopp från ena delen av vrida rötter till nästa så var hon uppe på toppen av roten. Där gick hon fram till ena kanten och hon såg sig omkring samtidigt som hon sände ut en lätt strimma av sitt sinne för att läsa av omgivningen. Ingen varg lurade nära så hon höjde nosen mot de lummiga gröna lövverket och lät ett högt klart yl ljuda. Hon väntade 100 andetag innan hon ännu en gång höjde nosen mot trädkronorna och lät ytterligare ett yl ljuda. 

(För de i Cirkeln som vill joina :-) )

Precis som överenskommet var Arashi tillbaka, och hennes röst ledde dem stadigt närmare. Ezekiel var beslutsam och ivrig att få höra vad hon hade att berätta om den vita fakargen. Han var medveten om att det var ett ganska vagt uppdrag de hade gett henne, men desto mer skulle resultatet betyda om hon hade något. Dessutom kunde det knappast vara för svårt för en telepat. Hon skulle utan tvekan bli en värdefull tillgång för Cirkeln, ifall hon klarat sin uppgift. 
    Hon väntade vid den stora rot de hade bestämt som mötesplats, och han log mot henne när han och Kolzak steg in i gläntan. De hade diskuterat saken lite på vägen hit, men det fanns egentligen inte så mycket att säga än. Det återstod att höra. 
    "Arashi", hälsade han vänligt. "Hur har det gått med ditt uppdrag? Vad har du att berätta?" 

Snart kom de båda hanarna ut mellan träden, de gick lugnt och sansat. Då den svarta fakargen hälsade på henne nickade hon som svar. Han frågade hur det hade gått och vad hon hade upptäckt. 

"Jag måste säga att det gick över förväntan. Både till den information jag hittat och för min egen vinning." Huvudet tippades lite på sned då hon betraktade dem och tänkte på den information hon fått. "Den hane ni beskrev finns i Civiats, eller fanns då jag gav mig därifrån. Det visade sig att jag hade turen på min sida och att jag lagt märke till honom i Civiats innan jag gav mig av. Det var bara något med honom som fångade min blick. Då jag väl fann honom så sade jag att jag letade efter en varg och gav en vag beskrivning av er vän. Jag hade då lyckats ta min in i hans sinne obemärkt och att han vagt kände igen den varg jag beskrev. Jag visste nu att jag hade hittat rätt och just som jag skulle gå kom en vit tik och ropade hans namn. Han heter Molok och vad jag kunde se så har han många offer." Hon avslutade det hon hade att rapportera. Om det skulle räcka visste hon inte men hon hade känt att detta uppdrag var spännande och hon skulle gärna göra fler sådana om de båda hanarna skulle acceptera henne in i deras sällskap. "Om ni vill kan jag visa er bilden av honom." Dom kanske inte ville att hon skulle ta sig in i deras sinne men det kunde vara en chans att bevisa hur den intensiva träningen gått och hur pass skicklig hon blivit på denna tiden.

Ezekiel lyssnade noggrant på vad hon hade att berätta, utan att avbryta, nickade bara då och då. Det verkade ha gått väldigt bra, kanske bättre än de vågat hoppas när de utdelade uppdraget. Fakargen höll till i Civitas, och det han hade gjort mot Alii var tydligen inte det värsta han gjort. 
    "Det låter som att du har lyckats väldigt bra", sa Ezekiel. Hon erbjöd sig att visa en bild av honom, och Ezekiel tvekade knappt alls. En snabb blick på Kolzak, som nickade och sa att det fick hon gärna göra, och så framträdde bilden av en vit varg på näthinnan. Ezekiel var inte beredd på vågen av ilska som sköljde över honom vid anblicken; när de hittade honom skulle han få ångra djupt att han någonsin korsat vägar med en av Cirkelns medlemmar. Han utbytte blickar med Kolzak. Planen kunde sättas i verket. 
    "Tack. Det som återstår att göra är att samla ihop några till, och sedan tar vi oss till honom. Till Molok." Han rätade lite på ryggen och såg varmt på tiken. "Du har mer än bevisat din plats i Cirkeln. Välkommen."