"Jag var här redan i våras", sa Ronia, och såg på den främmande hanen med ett höjt ögonbryn. Hon nickade vagt ut mot Eriinari, men släppte inte den röde med blicken. "Men Qu verkar skickliga i att täcka sina spår. Eller att inte lämna några alls." Minnen av ett lönlöst sökande flimrade förbi. Det hade varit en onödig promenad för inte särskilt mycket alls. Nordriket hade varit tystlåtna och svåra att komma åt, och Qu hade inte stått att finna alls. Att hon stött på själva ledaren nu var bara en slump. Ja, stött på - indirekt, i alla fall. En grå tonåring hade dykt upp i folkvimlet kort efter att hon och Mercedes dykt upp i Islagunen, och berättat att en representant från Qu - Achilles - önskade tala med henne. Det verkade som att rykten spreds snabbt i området. 
   "Ronia av Isil Anar. Och ni är Achilles av Qu?"
   Inferon gjorde ett tecken åt Mercedes, som dittills stått i givakt några meter ifrån och bevakat mötet. Honan nickade och försvann in mot lagunen igen. Hon skulle ge henne detaljer senare, och trots att de stod i utkanten av området så fanns det tillräckligt med vargar inom synhåll för att hon inte skulle riskera någonting.

[Utspelar sig innan zombiemötet, september.]

Achilles log såg nöjd ut. Han slog till och med lite generat ner med blicken.
"Jag tar det som den största komplimangen att vi varit svåra att finna. Det var precis vår tanke. Vi är just nu bosatta i ett utsatt läge och vill gärna hålla oss gömda så länge som möjligt. Vi vill ge ett tryggt hem till de som inte vill bli funna. Men förr eller senare räknar jag med att vi behöver flytta oss igen."

Han bekräftade hans identitet med en nickning. "Det stämmer. Och det är bra att äntligen få träffa er. Jag har hört mycket om er far, men ni har snabbt skapat er ett eget namn. Ni slogs väl i Skuggfall. Det var ett hårt motstånd." Att se Ronia slåss i Skuggfall hade gett Achilles självförtroendet att det var dags tala med Isil Anar när tiden var inne. Ronia hade bevisat att Isil anar kunde vara en stark allierad att räkna med. 

"Jag ville tala med er nu för att jag tror vi båda är överens om att återskapa den gamla alliansen som har funnits mellan våra flockar tidigare. Jag antar att det är därför ni sökt oss? Qu önskar ju att fortsätta hålla en låg profil, men vi kommer se till att ni kommer kunna kontakta oss enkelt härefter. Vi behöver allierade vi kan lita på, som dessutom är mer synliga ute i Numoori." Achilles roades av att han kunde kunde bete sig så formellt. Han var glad att de andra inte kunde se honom. Zephyr speciellt hade retat honom till döds. Men Achilles kände en viss press att kunna representera Qu värdigt när han nu mötte allierade han inte kände och. Achilles kunde fortfarande känna en tvekan ibland om han själv verkligen var värdig i en ledarroll. Det var som att han alltid jagade sina förebilder som han växte upp med. En dag ville han också vara en Weed, Damon, Sleazoid, Mivria eller Dolor, och han skulle nog aldrig vara säker på när han hade nått dit. Men Achilles skulle fortsätta att försöka.
"Qu är redo att börja agera."

Ronia lät Achilles tala till punk innan hon nickade kort. Det han sade var sannerligen till hennes belåtenhet. En glimt som var i det närmsta förväntansfull dök upp i blicken. Hon var övertygad om att de skulle kunna ha mycket att hämta ifrån deras respektive ledarskap - men först ville hon veta mer. Attackerna hade onekligen väckt en ny misstänksamhet gentemot främlingar, och hon vågade inte lita blint på Qus intentioner. De kommande dagarna fick visa mer om den saken.
   "Gå med mig." 

[IA och Qu är numera allierade. Avslutat!]