När Dew vaknade till var Prospero där intill honom. Svartvargens närhet fick honom att rycka till men han försökte lugna sitt panikslagna hjärta. Andas.
Han försökte se på en av sina fåtal vänner med värme, med lättnad, men inga andra känslor tog sig igenom skräcken och misstänksamheten som haft honom i sitt grepp sedan attacken.
Ansiktet kändes stelt och konstigt, men ändå tusen gånger bättre än vad det gjort under den plågsamt långsamma resan hit. Det var lindat med antiinflammatoriska örter och förbanden inskränkte på hans synfält. Det bidrog bara till oron i kroppen. Som om han behövde ha koll på varenda hörn, som om en fiende kunde hoppa fram från var som helst.
Kanske behövde den inte ens hoppa fram, kanske satt den redan här rakt framför honom. Medvetet eller inte, Prospero hade skickat honom till vad som mycket väl hade kunnat bli hans död. Dew hade bara en fråga.
"Visste du?"
Visste du vad som var i paketet? Visste du hur farligt uppdraget du skickade mig på var? Hade du den minsta aning?


[Prospero. Utspelar sig nån gång i dåtid, typ under/innan LKs fest idk. ]