Vem är online | Totalt 57 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 57 gäster. :: 2 Botar
Inga
Flest användare online samtidigt: 178, den sön 03 nov 2024, 03:48
|
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024 | tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol | Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter!
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …
|
Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️ | fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol | Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …
|
|
| En helande morgon [Meilyr] | |
| | Författare | Meddelande |
---|
Yina NPC
Spelas av : Lin
| Rubrik: En helande morgon [Meilyr] mån 25 nov 2019, 10:59 | |
| Det hela kändes fortfarande som en hemsk mardröm. Snart skulle hon vakna. När som helst skulle hon slå upp ögonen och vara tillbaka i Ötamon; mamma och pappa skulle vara vid liv, Måntemplet skulle ännu stå kvar och alltid skulle vara som det var menat att vara. Chocken hade lagt sig nu, men lämnat rum åt en bultande smärta i hjärtat. Trots den värkande sorgen så gjorde hon sitt yttersta att hjälpa dem andra flyktingarna från Måntemplet. Trots allt var hon ändå relativt oskadd, till skillnad från många andra. Den tidiga morgonen hade spenderats med att gå runt mellan olika små bytesstånd för att se efter helande örter och växter. De allra flesta var väldigt hjälpsamma och förklarade länge och utförligt vad som var bäst. Yina gick i djupa, grubblande tankar och det syntes på den tunga fåran som bildats mellan hennes ögonbryn. Inte förrän hon stötte in i en mörk gestalt och spillde ut hela korgen med örter hon bar på kom hon tillbaka till verkligheten. “Oj!” stötte hon ur sig. Hon såg upp på den mörka främlingen för ett ögonblick och sedan vidare på örterna som låg spillda omkring. “Förbannat också.” väste hon under sitt suckande andetag och ställde ner korgen på gatan. “Ursäkta,” sade hon med en torr ton innan hon mödosamt började plocka ihop växterna i korgen igen. |
| Meilyr Vandrare
Spelas av : Marie
| Rubrik: Sv: En helande morgon [Meilyr] mån 25 nov 2019, 17:59 | |
| Meilyr hade natten innan sökt skydd innanför Civitas murar. Staden var helt ny och främmande för honom, han hade knappt vistats i ett samhälle förut. Han gillade för det mesta att ströva runt för sig själv och sova under bar himmel. Men nu hade han hamnat här av den enkla anledningen - nyfikenhet. Hans första mål hade varit att gå till Skuggfall för den stora gladiator “uppvisningen” som han hade hört vargar prata men innan han bestämt sig så var det för sent. Då han kom dit så hade han missat tävlingen med flera dagar, han hade inte varit så värst intresserad av uppvisningen i sig utan mer alla vargar som hade lockats dit. Han hade hoppats att han skulle haft chansen att möta någon från sin splittrade familj.
Så efter det så var Civitas nästa stora chansning, här skulle det krylla av individer. Och visst var det så, främlingar som brådskade sig fram längs gatorna, oftast med ett mål i sikte. Meilyr märkte direkt att staden skulle bli ett stort hinder för honom vid första steg. Han behövde hela tiden använda sitt kraftfält för att registrera alla otaliga saker som blockerade hans väg och fast han gick långsamt så lyckades han nu som då krocka i nån, gå in i något stånd eller bara svepa ner en eller annan vara som nån försäljare sålde. Han kände sig en aning förlägen och försökte göra sig så liten som möjligt med svansarna lågt svepande efter marken och halsen sänkt. Dessutom hade en irriterande huvudvärk börjat krypa på honom efter att behövt använda sin kraft så mycket. “Jag hoppas verkligen inte att det här är Numooris framtid…” muttrade han.
Meilyr gick längs gatorna och försökte i sitt huvud bygga ut något sorts kartsystem över staden så han skulle få det lättare. Men han blev störd av en försäljare som ropade åt honom “Behöver du alla svansar herrn, vi kan gärna byta om du vill!” och sen ett gällt skratt. Han tappade koncentrationen och vände huvudet mot ljudet och blängde. I samma stund stötte han till något eller någon.. Han stapplade till och återfick balansen när han hörde en korg falla till marken. Han glömde genast bort försäljaren då han hörde den ursäktande honan, det lät som hon hade en lika underbar dag som han själv. “Nej, det är jag som borde ursäkta mig. Jag tar mig fram som en valp som precis lämnat lyan” sa han hastigt och försökte hjälpa till att ordna upp den röra han ställt till med. Det var växter och på lukten så var det inga farliga, tvärtom. “Är du en helare?” frågade han och plockade ner en av de sista växterna i korgen och vände sen blicken mot honan |
| Yina NPC
Spelas av : Lin
| Rubrik: Sv: En helande morgon [Meilyr] sön 01 dec 2019, 04:05 | |
| Yina kunde inte låta bli att skratta till åt hans yttrande. “Då är vi två,” svarade hon med en suck, men tonen hade ändå blivit något mjukare. Yina tog ett ögonblick att se på honom medans han plockade i den sista av örterna. Han hade ett väldigt sällsamt utseende. “Ja, nä, nä, det är jag inte,” sade hon och provade på sig ett litet leende. “Jag försöker bara hjälpa till. Springer ärenden, som de allra andra flesta här.” Menande såg hon ut över folkmassorna som alltid var i rörelse. Yina tog ett litet steg åt sidan för att undvika att samma sak skulle hända igen. “Har du hört? Om Måntemplet då, menar jag. De allra flesta har väl det men…” Yina visste inte om det var ett passande ämne att dra upp, det kanske var alldeles för dystert, men samtidigt var det hennes verklighet just nu. “Jag är ju därifrån,” det var svårt att dölja sorgen i hennes ögon fastän hon försökte, “jag kom undan bra. Men, alla var inte så lyckligt lottade som mig. Så, dessa växter ska kunna hjälpa dem, har jag iallafall fått höra. Jag kanske har blivit lurad, vem vet.” Yina skrattade lite halvhjärtat och ryckte på axlarna, men samma blick av vemod dröjde kvar. När ögonen föll till marken lade hon plötsligt märke till hans tecken på bakbenet. “Är det där en måntatuering?” frågade hon med en nyfunnen nyfikenhet. |
| Meilyr Vandrare
Spelas av : Marie
| Rubrik: Sv: En helande morgon [Meilyr] sön 01 dec 2019, 17:37 | |
| Meilyr lyssnade och var lättad att höra ett skratt, ursäkten godtagen. Han skiftade koncentrationen till sitt kraftfällt för att snabbt observera omgivningen medan hon besvarade hans fråga. Han väjde lätt undan för en förbipasserare och funderade om han skulle säga adjö för sig och börja gå vidare, det lät som hon hade mycket att stå i. Men så fortsatte hon tala och orden av måntemplet fick honom att stanna kvar, fastkedjad av ett nytt intresse. Han spetsade öronen och lyssnade.
Jo visst hade han hört viskande röster om måntemplet. Det hade skett något fruktansvärt där, något som vargar ännu inte riktigt ville tala högt om. Som ett öppet sår och han hörde i hennes röst att hon var en av dem. Han hade aldrig besökt måntemplet själv, han hade haft det i baktanken då han styrde sina steg mot Civitas men nu verkade det inte finnas något att besöka längre. “Tyvärr, inte mycket. Bara saker jag hört i förbi farten.” han pausade, osäker på om det var vettigt att gräva i saken. “Jag beklagar, det måste vara tröstlöst att bli bedragen på sitt hem på det viset.” sa han mjukt. Fast han visste om situationen så förstod han sig än mindre på den. Varför hade måntemplet blivit attackerat? Så som han hade uppfattat det verkade måntemplet symboliserar en fristad med ytterst lite fiender. Men kanske hade han fattat allt fel. Är det där en måntatuering? Öronen ryckte till vid frågan, lite förvånad över hennes observation. Men han antog att hon var en månvarg själv, så kanske hans lilla blodsband kunde vara av intresse.
“Jodå. En liten påminnelse av mina förfäder. Det är inte mycket månvarg i mig och jag tror inte er gud skulle räkna mig bland hans barn” sa han och skrattade till, en tanke slog honom. Hans farmor Mivria var ärkeprästinna vid måntemplet, var hon här nu i Civitas? Han hade aldrig träffat sin farmor men hört mycket gott om henne. Varför hade det här inte slagit honom tidigare då han hört om måntemplets fall. “Jag vill inte lägga mig i saker som inte rör mig. Men du påminde mig om en sak.” han tvekade och fortsatte sen “Är Mivria här? Hon är min farmor och jag skulle gärna träffa henne. Ni borde ju känna varandra väl” |
| Yina NPC
Spelas av : Lin
| Rubrik: Sv: En helande morgon [Meilyr] mån 02 dec 2019, 01:51 | |
| Ett varmt leende tog form i hennes ansikte. “Ditt tecken säger annat. Du är ett av Duraneirs barn. Var stolt över det.” Det plötsliga lugnet som infann sig i hennes stämma ändrade hennes tonfall. Men glädjen blev inte långlivad. Minen förändrades och speglade det djupa vemodet som gjorde sig påmind. “Mivria…” Yina såg bort. Sorgen låg alltid tätt under ytan. Tankarna spann genast vidare till hennes pappa. Det var fortfarande overkligt, och ändå smärtade det olikt nånting annat. “Mivria är död. Jag är hennes yngsta dotter.” Det var med en viss motvillighet som Yina tvingade sig se på hannen igen. Blicken var glasartad av tårarna som hon kämpade med att hålla tillbaka. Situationen blev för jobbig, och Yina kunde känna hur hon långsamt började brista i sömmarna. Mitt på öppen gata var inte rätt plats att bryta ihop, ansåg hon. “Du får ursäkta mig,” hennes röst var på sin bristningsgräns, skör och bräcklig, “det hela är… Ännu väldigt färskt. Jag- jag tror jag ska gå tillbaka till mina syskon nu.” Den bärnstensfärgade blicken flackade lite och hon såg bortåt igen. “Men, vi behöver all hjälp vi kan få nu. Om du har tid, sök upp oss. Mitt namn är Yina.” |
| Meilyr Vandrare
Spelas av : Marie
| Rubrik: Sv: En helande morgon [Meilyr] mån 02 dec 2019, 15:20 | |
| Ett av Duraneirs barn? Han log åt tanken. Han hade aldrig varit religös eller sökt tröst eller syfte hos gudarna. Fast han var så priviligerad att ha en helt “egen” gud bara för att han var född med lite månsken i blodet. Men han var glad för dem som kunde söka tröst och trygghet i en gud, en förälder som alltid vakade. Plötsligt kände han hur den lättsamma stämningen skiftade. Hade han sagt något fel? Mivria är död. Jag är hennes yngsta dotter. “Va?” Orden skuttade runt i skallen på honom, de var svåra att ta in. Han hade inte ens tänkt tanken på att hans farmor hade dött. Om någonting Mivria hade utstrålat åt honom så var det en sorts odödlighet. Att hon alltid skulle finnas där att hitta när han kände det var dags att mötas. Och tiken som stod framför honom nu, som presenterade sig som Yina skulle vara hans faster? Vilket sjukt skämt hade han ramlat in i. Yinas röst höll på att brista och han kände genast att han lyckats slänga salt i såret.
“Förlåt, om jag vetat…” orden dog bort, han kände sig dum. “Och jag är Meilyr, Iwakus son.” “Jag ska låta dig gå nu, men jag lovar att komma förbi senare för att hjälpa där jag kan. Och kanske kan vi få en bättre pratstund.” han log och nickade kort till farväl. Meilyr vände sig sedan om och försvann in i folkmassan.
[Avslutat? Om du inte vill tillägga nått.] |
| Sponsored content
| Rubrik: Sv: En helande morgon [Meilyr] | |
| |
| | En helande morgon [Meilyr] | |
|
Dina behörigheter i detta forum |
---|
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
|
| |