[Möte mellan Melvin och Öhld i tvillingklipporna som utspelar sig samtidigt som Skuggfall]

Att det var sommar men fortfarande regnade ett iskallt regn sammanfattade känslan av att vara i utposterna väldigt bra tyckte Öhld. Det kunde som aldrig bara vara bekvämt. De upptramptade stigarna i Ken-Yak mellan stenarna hann aldrig sluta vara leriga och det var knappt att Öhld orkade tvätta av sig leran från tassarna vissa dagar. Idag hade han sluppit slåss mot de levande döda åtminstone förutom nån enstaka ensam vandrare, men det räknades knappt när man fann en enda som tagit sig närmare kanterna. Det hörde till vardagen, som i övrigt var väldigt lugn idag. Han kunde ta sig hem tidigt.

Idag hade han varit ute själv också, dels för att de största horderna inte varit i närheten på ett tag, men också för att flera istället var iväg till den stora invigningen av Skuggfall. Öhld hade erbjudit sig att stanna kvar och vakta under invigningen men han insåg mer och mer att han hade börjat ångra att han varit frivillig.

"Allt lugnt!" Rapporterade Öhld bara kort utan att knappt se på vakterna när han kom fram till utposten. Tvillingklipporna var den utpost han hade varit minst i, men nu hade han varit placerad här ett tag för att de haft ont om jägare här i samband med invigningen. Han kände färre av de som hängde här, men det bekom honom inte direkt. När det var lugnt kunde det vara skönt med ensamarbete nu mera när han blivit så pass erfaren. Och så fort Skuggfall var över kunde han vandra tillbaka till Snöstrand igen. Han längtade.

Den värmande elden i tvillingklipporna tycktes knappt vara tillräckligt varm en kall dag som denna när man var frusen in i märgen, och Öhld bestämde sig för att ta sig in i någon av hålorna istället. Största fördelen med tvillingklipporna var just att det fanns fler bekvämligheter än i Snöstrand, han fick passa på att nyttja dem medan han var här. Det var också fler handlare här så utbudet av annan god mat var betydligt större än vad han var van vid.

Han hade roffat åt sig nåt stycke ransonerat kött av okänd härstamning och kröp in i någon av de varmare äldre hålorna som hört till Qu en gång i tiden, och minsann, där inne kunde han just finna en frusen ung medlem från just Qu. Han hade sett honom flera gånger men de hade aldrig talats vid. Han lade ner köttet och flinade något åt ungvargen som var svagt upplyst av skenet utifrån medan han kröp in under en av fällarna.

"Jag slår vad om att tidigare Quare också frös här en gång i tiden när de bodde här. Jag förstår att de flyttade. Varför är du inte vid Skuggfall som jag vet inte.. alla andra är?"