Den vaga irritationen och äcklet som krälade inom honom var väl dolt under en kylig och lugn yta. Då han rörde sig igenom folkhavet vilka alla förvirrat tog sig åt olika håll såg han samlad ut, som en tiger på jakt. Och han var på jakt.
Den utsmyckade honan som höll i invigningen hade slunkit iväg så fort pausen var utlyst, men den löjliga guldkronan och det vackert utsmyckade klädesplagget var svåra att förlora ur sikte. Han förföljde henne, iskallt och lugnt. Hon tog något att dricka vid ett stånd med förfriskningar, verkade ha för avsikt att mingla med de få värdiga i publikhavet. Visa sin och sin flocks goda sida avgjorde han. Hon sken av falskhet men Fenris avsky kunde inte anas då han klev fram till henne.
”Får man tillåtas att gratulera”
Sade han och bugade sig mjukt, kristallerna sände regnbågsfärgade ljusfläckar på allt runt honom. Klirrade behagligt då dem som var inflätade i hans långa, ständiga vinterpäls slog emot varandra. För att hon absolut skulle förstå vad han menad med sitt närmande så lät han blicken dröja någon sekund vid honans ännu bara mycket lätt svällda buk.
Han log ett artigt och till synes genuint leende emot henne.

”Han måste vara något alldeles extra den här Even..”
Fortsatte han sedan då artighetsfraserna var överstökade. Tiken var kanske lite tveksam men verkade smickrad av hans lyckönskningar. Antagligen var hon väl just sådär lyrisk som havande tikar blev då man påpekade deras heliga tillstånd.
Han hade sett Even på håll. Talat med andra om talat med honom, sett honom spatsera längs den nyligen resta stadens gator. Det hade varit svårt för Fenris att fokusera på striderna under morgonen, hindra sig från att drömskt, förtrollat, studera den viltfärgade hane som låg som på en tron i den djupa skuggan. Even, hans karaktäristiska hummade ljöd alltid då gråblodet fanns i hans tankar.
”Sannerligen något alldeles unikt och speciellt..”
Fortsatte han fundersamt, att Fenris avskydde vad denna flocken gjorde med Numoori – hur de ärrade dess landskap och siluett – hindrade inte nyfikenheten, han var fängslande fascinerad.
”För att få en så ärad, besmyckad och vacker Svartvarg som er själv att befläcka sitt blod.”
Piken kom precis där han visste att den skulle göra ont, men rösten var först neutral, nästan vänlig. Anletet förvreds lite, en road min som hördes i tonfallet då han fortsatte.
”Jag har då aldrig sett på maken. Kunde knappt tro det, om jag ska vara ärlig.”
Ett slugare leende nådde ögonen.
”Nytt, verkligen extra.”
Humoristiskt.


[Privat med Nilo]

Nilo var lite överrumplad av den otrevliga främlingen som först verkade smickra henne, men tydligt egentligen hade en annan agenda än vad han riktigt ville få fram. Men Nilo gillade det inte, och ville inte slösa mer tid än nödvändigt på den här obehagliga typen. Hon blev helt enkelt arg.

"Åh nämen hej, vad kul att träffas." Sa hon i en giftig ton som var dränkt i sarkasm.
"Okej så här är det. Ett, Vem är du?
Två, jag bryr mig inte det minsta, och tre, du känner inte mig och verkligen inte min man. Dels har han betydligt mer klass än vad du har, och dessutom så skulle han bryta av dig på mitten och äta upp din lever medan du fortfarande andades och inte hunnit reagera eller ens säga så mycket som ett litet ojdå, så tack så väldigt mycket för gratulationen, men nu har jag viktigare saker för mig." Nilo kunde skymta Nephania på håll och sprang snabbt fram till henne. "Nephania, hjärtat kan du inte komma och sitta med mig på balkongen en stund, jag skulle verkligen uppskatta ditt sällskap just nu."

[Nilo går därifrån med Nephania så snabbt hon kan, tydligt obekväm över situationen.]

Under hela hennes, lite lätt hysteriska, monolog stod han stilla och log. Ena ögonbrynet något höjt och med en genuint road känsla spirande i kroppen. Då hon spatserade iväg med en stäppvarg, en annan ädel ras, bet han sig lite i underläppen och hummade tyst. Vred sedan sin kalla blick mot utgången och började röra sig med en axelryckning. Det fanns ingen orsak att jaga efter varken svartvargen eller någon annan i Tenebris. Han hade åstadkommit allt han önskat redan. 


[Avslutat]