Han hade sett Blair på läktaren, sitta tillsamman med en vit lockig duo. Den unga fakargen var en intressant individ, och han tvivlade inte på att hans umgänge också var värd tid. Så när han såg en vitlockig hane i folkhavet så gick han utan tvekan fram och presenterade sig. Det var paus, fanns inget underligt med trivsamt minglande.
"Goddag."
Artig, som nästan alltid.
"Mitt namn är Fenris."
En liten paus, intensiv ögonkontakt där rött mötte turkost. Han hade sett det i ögonvrån, kindpussen hanen fått. Fenris var uppmärksam. Uppmärksam och intresserad. 


[Yrjö]

Goddag.
Yrjö vred blicken uppåt och mötte ett par blå ögon. Hanen framför honom var enorm, men Yrjö försökte att inte känna sig hotad. Här var det bara kämparna arenan som behövde blöda. Trots det gjorde folkmassan Yrjö med obekväm än han ville erkänna. Det ensamma livet i Kawazatri med systern kändes avlägset nu.
"Goddag, Fenris," svarade Yrjö med en rar ton som inte reflekterades i ögonen. Vad ville den här främlingen honom? Yrjö log som han brukade göra, men på insidan var han sval. "Kan jag hjälpa dig?"

Han leende bestod, om än något svagare.
"Inte om Ni inte behagar, jag önskar bara umgänge för att fördriva tiden denna paus."
Det gnistrade om dem turkosa ögonen och kristallerna kastade solkatter på väggarna runtom.
"Och vem bättre då än en stilig hane som Er själv."
Han flinade till men inget oärligt låg över honom.

Och vem bättre då än en stilig hane som er själv.

Yrjö var inte nödvändigtvis van vid smicker, särskilt inte från hanar. Så när den oerhörda hanen kallade Yrjö stilig kunde han inte låta bli att le lite förnöjt. Nu fanns där plötsligt något gillande i blicken.
"Ja, vem bättre?" Vita tänder gnistrade mot mörka läppar när Yrjö log, men hans mun var mjukt krökt i ett charmigt litet smil. "Ni har då en god smak. Låt oss sitta där borta i skuggan."
Någon strök förbi alltför nära och Yrjös nosrygg krusades i små veck. "En bit ifrån vimlet. Ni kan kalla mig Yrjö."
Han svepte fram genom mängden med svansen i släptåg, men väjde undan den motiga strömmen av folk där han kunde och fick plats. Kroppskontakt här och där gjorde honom obekväm. När de väl nått skuggan av en ek i ett grönområde slog sig Yrjö ner och svepte mjukt svansen om sig.
"Hur föredrar du att fördriva din tid, Fenris?"


[Yrjö snackar med Fenris en stund innan han gittar. Avslutat!]