När han vaknat första gången hade solen stått högt på himmelen. Missnöjt hade han vänt på sig och krupit ner under fällarna för att komma undan solens strålar. Nog för att han blivit bättre på att vistas ute om dagen, men han föredrog fortfarande kvällarna och nätterna. Han hade dock inte fått ligga gömd länge, för bara en kort tid senare hade det ramlar in ett antal spralliga valpar.

Grendel hade spenderat eftermiddagen med att prata och planera med Nilo, och de förtjänade både en välförtjänt paus. Han drog ett djupt andetag och andades in den friska kvällsluften. Civitas badade i ett gyllene ljus som fick dess skönhet att bli extra tydlig. Med lugna steg började han röra sig mot den inre muren.
    "God kväll, Erin." hälsade han cestron som stod vakt.
Hon såg på honom med ett leende.
    "God kväll, Grendel." svarade hon med sin mörka stämma. "Kvällspromenad som gäller?"
    "Måste ju se till så att de inte rivit stället." sade han med ett skratt och passerade.
Bakom sig kunde han höra ett kort fniss.

När han kom något längre ner föll blicken snabbt på en vit individ, som för honom var okänd. Även om han kanske inte kände till hälften så många som Aurora gjorde så ville han ändå påstå att han hade relativt bra koll. Men den här var helt ny.
    "God kväll." Han log mjukt åt den andre. "Det är sällan jag ser nya ansikten såhär långt upp i Civitas."

Nyke hade anlänt till Civitas dagen innan och hade förundrats över stället. Det var inte likt någon plats han tidigare besökt och det var med stora ögon han började se sig omkring. Oupphörligt hade han vandrat omkring och undersökt allt som kom i hans väg. Den här platsen är otrolig och den lilla hanen undra hur stort det är. Det känns som att det pågår i evigheter. Han har då och då stannat till och glatt bytt några ord med någon förbipasserande. För dem är det förmodligen han som är den förbipasserande. Nyke tar tid på sig att vandra fram. Han hade blivit erbjuden en sovplats under natten och hade artigt tackat ja och lovat att få betala igen någon gång. Han hade snabbt märkt att här verkar vargarna leva för tjänster och gentjänster. Nyke har inget att erbjuda. Allt han äger är smycket som hänger om halsen. Men det kan han inte skiljas från då det var en gåva. Tidigt på morgonen hade Nyke tackat för sig efter att ha blivit bjuden på frukost. Han lovade att aldrig glömma och komma tillbaka när han har något att erbjuda som betalning. Sedan hade han fortsatt sitt äventyr i att utforska staden. Högre upp hade han vandrat. Vänder han sig om var utsikten ofattbar. Nyke förundras över vad mycket vargar kan uträtta tillsammans. Det gör honom glad. Lycklig över att det finns sådana här platser där vargar lever så nära varandra i harmoni. Liv och rörelse är något han saknat under sin ensamma vandring. På den här platsen blir det nog aldrig en tråkig stund. Vilken otrolig plats. Nyke avbryts i sitt upptäckande av en artig aftonhälsning och den violetta blicken fästs på en varg, mindre än han själv. Det är inte ofta han möter på vargar mindre än han själv. Själv anser han sig rätt liten men storleken har ingen betydelse. Nyke ler vänligt åt främlingen och sveper mjukt till med den vita svansen. "God kväll". Svarar han artigt och tar några steg närmare främlingen för att visa att han gärna stannar och pratar en stund. "Den här platsen är otrolig. Jag var bara tvungen att få se så mycket som möjligt". Hans stämma är glad och entusiastisk. "Mitt namn är Nyke, av Oga". Han presenterar sig artigt och nickar i en hälsande gest.