[Kort eninläggs-roll med Ophelia och Fabrali]

Ophelia och Fabrali hade nått Öknen. Men hettan och den starka solen fick i alla fall Ophelia att på allvar avsky denna plats. Fabrali såg inte heller ut att vilja ta den här vägen. Även om det är Öst och Isil Anar skulle befinna sig åt öst. Ophelia kunde inte känna något vatten någonstans. Om det fanns något här så fanns det allt för djupt ner i marken för att få upp utan att stupa på kuppen.
Allt de kunde se så långt ögat når är sand, sand och åter sand. Isil Anar kan omöjligt befinna sig på en plats som denna. Det är vad Ophelia intalar sig. Känslan av sand mellan tårna är ingen behaglig känsla.
De har ännu bara nått gränsen mellan Lavaöknen och Öknen men deras tassar vägrar att vandra längre. Det känns som att de lämnar ett helvete för ett annat. De två vargarna ser på varandra och kommer överens om att de får helt enkelt försöka finna en väg runt. I fjärran kan berg skymtas. Söker de sig mot norr så är det en bra början. Med en rysning kastar Ophelia en blick ut över öknens sanddyner. Sedan följer hon Fabrali och tillsammans går de i riktning mot bergen.

[Endast ett kort inlägg för Fabralis och Ophelias vandring]