Nilo trodde nog aldrig att spåren hon följde skulle leda henne hit av alla platser. Hon hade varit här vid ett tidigare tillfälle när hon bodde med sin familj fortfarande, men det var innan det hade börjat skapas ett samhälle här, och hon var så pass liten då att hon knappt hade minnen av det. Nu tycktes det stå primitiva timmerhus lite varstans och hästlukten satt som permanent intryckt i luften att det nästan var kväljande. Nä Nilo hade inte varit här frivilligt om det inte vore för att hon sökte en väldigt specifik best som borde befinna sig här omkring om hon hade fått till sig rätt information av andra.

Och det dröjde inte ens länge innan hon fann henne. Det var otydligt om hon var direkt upptagen med något, men hon nästan gled fram till den stora lätt obehagliga tiken, och försökte slå på ett leende och hennes just nu lite vacklande charm.
"Haaaruu, min kompis, minns du mig? Jag är Nilo, vi slaktade en björn tillsammans en gång." Hon slog sig ner framför Haru och försökte spela på ett lugn hon inte alls kände och försökte prata på utan att ge Haru chans att svara. Hon ville verkligen inte ta reda på om Haru kom ihåg henne alls. "Vi var ett bra team, du och jag. Nästan oslagbart till och med, och jag tror att vi skulle kunna bli det igen."

[Privat roll mellan Haru och Nilo.]

Haru stirrade på den lilla svarta tiken som dykt upp framför henne. Hon öppnade munnen för att säga något, men den lilla – Nilo – fortsatte att pladdra. Haru stod dumt och såg på henne med munnen öppen istället, och ett lågt grymtande fast i halsen som kunde varit början på ett ord. Nilo. En björn. Nilo. Hon kunde inte på rak arm komma på var hon hade sett den lilla tidigare, men det var uppenbart att Nilo kände igen Haru. Och Haru kände ändå igen Nilo, men kunde inte placera henne. Hade de dödat en björn ihop? Hon hade inget minne av att ha dödat en björn med hjälp den senaste tiden. Särskilt inte från en så liten tik…
     "Hörru", utbrast Haru dumt efter en stund. "Hörrudu, äre inte du som var i Nordan?" Haru kom bestämt ihåg att hon slagits mot en björn i Nordan. Och att där varit någon annan där, men inte mycket mer om vem eller vad de pratat om. Haru lade sällan sånt på minnet

Nilo stelnade något medan hon log mot Haru, och nickade till slut, osäker på om det var bra eller dåligt att hon kom ihåg henne.
"..Jaa, det är jag! Nilo! Från Nordan ja. Björnslaktaren. Du minns helt rätt. Och det var en stor best vi slogs mot och må jag säga det, du var helt fenomenal i striden. Visade på en riktigt bra form, så bra form att jag nu har letat upp dig ända från fjärran Numoori för att jag tänkte komma med ett förslag till just dig." Nilo log ett brett, nöjt och lite nervöst flin. "Vad säger du om att jobba för mig i Civitas? Jag behöver starka vargar som kan slåss, och då kommer du att få slåss mycket. Jag tror du skulle passa perfekt för jobbet." Hon visste inte säkert vad som skulle kunna få Haru intresserad av att följa med. Å andra sidan om det var så att Haru inte var intresserad av att faktiskt följa instruktioner så ville hon kanske inte ha med henne heller. Men att ha med en Haru på hennes sida skulle vara precis vad hon behövde.